Höstträning med 11-spann

Ja, då var äntligen ShejriX siberians på gång igen då. Vi har kört några gånger nu. Det har varit trögt med vädret, men nu börjar det hålla i sig i lite kallare temperaturer(njae runt +10 iaf), så vi har kunnat starta vår höstträning. Det har varit varmt länge och jag undrar hur årstiderna funkar nuförtiden egentligen? Jag tycker värmen dröjer sig kvar, långt in då det borde vara ordentligt med höstrusk. Men men, det är lika för alla, så man ska väl egentligen inte klaga alltför mycket.

Jag och Johan körde alla hundar tillsammans tidigare i veckan och nu har han farit för att jobba, så jag tänkte att jag försöker mig på att köra alla elva själv. Uja, det tog lång tid att få in alla i spannet, tyckte jag. Men bara dubbelt så lång tid, som när vi är två, såklart. Men klart, det känns ofantligt mycket lättare när man är två på så många hundar.

Jag har gjort en teamlista, för att underlätta för oss när vi skall köra alla hundar. Då kör vi ungefär samma konstellation varje gång, med kanske nån hund som byter plats ibland. Den sätter vi upp vid dörren ut ur rastgården, så kan man kika på den när man ska in med de hundarna man håller i kopplet. Så slipper man tänka. Det ska gå snabbt och smidigt när man ska sätta in hundarna och behöver man stå och fundera alltför mycket, eller fråga den andra om var hunden skulle vara, ja, då tar det mycket längre tid.



Siffrorna som står framför hundarna anger i vilken ordning det är bäst att sätta in dom i spannet. De fyra första är de allra snällaste hundarna, som aldrig krånglar i princip. Det sista gänget är det mest komplicerade gänget, med Niro som drar i linor och kan ge på kamraten, Tricky som tar ut sig alldeles fullständigt redan innan spannet är iväg och Loddie, som både tuggar sönder selar, drar i linor och bråkar med kompisen bredvid.

Ja-aa, trevliga hundar man har :-)

För att göra saker och ting lite säkrare när vi ska köra alla hundar samtidigt, startar vi från en bil som jag ställt nedför grusvägen, istället för att starta från granen, som jag alltid annars gör. Men då måste man runda ett träd direkt, och skulle man starta ut därifrån, skulle hundar smocka rakt in i det trädet, när man väl lossat på säkerhetssnöret. Ne, jag tror inte det... Så från bilen blir det rakt fram istället för att man ska måsta svänga, det känns bra.



När jag och Johan körde tyckte jag det gick alldeles utmärkt att sätta in hundarna i spannet och jag hoppades på en lika fin insättning idag. Sagt och gjort! Tricky gömde sig i kojan när jag skulle sela honom, så när han väl kom ut, vågade jag inte ens släppa honom igen. Han åkte in i spannet som en av de första, tillsammans med Tióne. Sedärja! Då hade jag redan ommöblerat i placering ut! Men det gick faktiskt jättebra det med.

In med resten av gänget! Loddie selades sist och Niro som då blivit placerad bredvid Pya, vågar inte ens försöka att ge sig på henne. Perfekt! Nu var det bara starten kvar. Spännande!



Halva gänget på sina platser. Ithil och Uno längst bak. Lugna och fina i starten. Inte alls som mamma Pya som ofta är en tok i starten!




Och iväg kom vi! Fyrhjulingen for och haschade på tvären nedför backen när vi startade ut. Jag kände mig fjäderlätt och bromsade hårt, men att bromsa var nog inget bra, för då ställde sig ATV'n bara mer på tvären, så det var bara till att släppa på bromsen och låta hundarna springa på en stund tills dom lugnat ner sig.

Det blir ett långt spann framför fyrhjulingen och det känns spännande att köra själv med så många. Jag tog med mig kameran och hoppades att jag skulle kunna kliva av sen, för att ta lite bilder framifrån. Jag provade efter att ha kört många kilometer och det funkade faktiskt. Och med Haldex i led. Jag körde Haldex och Tióne fram för vi skulle ta en väg till vänster kort efter att vi startat.

Jag vet ännu inte hur pass bra Tirith är på kommandon,  men med så här många hundar ville jag ha hundar fram som jag vet kan ta mina kommandon. Vänstersvängen kom och de tog den klockrent. Denna rundan har en rondell i vändningen och det känns skönt att köra på en sån väg med det här spannet. Jag har ingen lust med u-svängar e.d. Det är alldeles för många jyckar i spannet för det, och med en sån oerfaren matte bakom styret.


Trickster - heting, som när han lärt sig, troligtvis blir en oumbärlig tillgång i spannet. Här har han nog bitit sig i tungan, för att det är rött på den vita pälsen, ja, det kan man ju tydligt se...

Jag försökte hålla tempot nere för Trickys skull, som första gången vi var ut, släpade med tassarna i gruset, då han tog i så hårt. Andra och tredje gången vi körde låg vi på ca 10km/h, vilket visade sig fungera bra för Tricky. Så det blir verkligen långsam körning för gänget. Men hellre det och att han kan lära sig hur han ska tackla draget, än att man ska behöva träna honom separat. Så även idag blev det tungkörning.

Nästan hemma ville jag försöka ta en finkort på hela spannet, så jag stannade ca 100 m hemifrån, klev av och gick ut på ängen för att ta mitt kort.


Ja-aa, man kan väl säga att hundarna drog utan mig!!

Trots broms och låg växel, så är väl det ingenting för ett 11-spann!! Jag fick hoppa på i farten, men det gick bra då det inte gick så fort. Jag tror att nästa år, då måste det nog bli uppgradering av ATV. Nån som är intresserad av att köpa denna då?

Se fler bilder här seriXone at Picasa

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: