Det tog en dag. Sen var Attor sig själv igen. I torsdags var han en liten kille som varken matte eller husse kände igen, och under hela onsdags- och torsdagsnatten fick husse knappt sova någonting. Under torsdagsnatten tog Johan hand om Attor för att jag skulle få sova, så jag skulle orka jobba. När jag var på väg hem från jobbet igår sa husse att jag inte skulle känna igen Attor - och mycket riktigt, Attor var en vilding när jag kom hem från jobbet.
Fullt ös - medvetslös!!
Han var sitt vanliga gamla jag! Vild, galen och ÖVERALLT! Heeela tiden! Husse hade inte fått vila några längre stunder, vilken resulterar i en rätt så tjurig Johan. Så jag fick helt enkelt tvinga Johan att gå och lägga sig några timmar. Han är väl lite som en tjurig hund ibland, vägrar nästan ge med sig, men efter lite tjat valde han ändå att gå upp och vila några timmar. Efter vilan var han mer den Johan jag känner igen. Lika envis som jag kan vara, kan Johan vara. Han är ofta inte snäll mot sig själv, så det är väl bra att jag tvingar honom att lyssna.
Jag och Attor vilade lite i soffan, tro det eller ej. Men Attor är som ett litet barn ibland. Konsekvent är ett ord som passar bra när man har med Attor att göra. Jag har, ända sedan han var liten, varit tvungen att hålla fast honom tills han lugnat ner sig, för att han ska koppla bort och ta det lugnt. Första gången jag gjorde det var jag konsekvent i gott och väl 15 minuter. Nu går det fortare och fortare när jag håller honom och det tar bara några minuter innan han slappnar av och ger med sig.
Den här natten var lugn, han sov faktiskt ända till strax innan åtta, men när han vaknade tog jag honom och gick ut och Johan får sova vidare i lugn och ro tills han vaknar. Vi gick ut och kissade och sedan pinkade jag Nova. Väl inne var det som vanligt, Attor är överallt och för att han skulle lugna ner sig valde jag att koppla honom och sätta mig i soffan. Som vanligt är han inte riktigt nöjd när han inte får som han vill, men jag är konsekvent och höll bara fast honom i kopplet, så det tog inte många minuter innan han valde att hoppa upp i soffan, där han nu ligger och sover så sött.
Han har fått en halv deciliter specialmat. Det är kött som vi fick med från veterinären, men Attor vill så gärna ha så mycket mer, så han snor från hundköttet som vi tinar vid spisen. Han hann ta nån mun innan jag hann på honom. Stackarn, han är så hungrig så hungrig. Trots att jag gärna skulle ge honom mycket mat så han känner sig ordentligt mätt, får jag inte göra det. Hans operation var stor och hans system måste vänja sig vid maten och allt måste långsamt få komma tillbaka för att fungera som det ska, så lilla Attor får vackert få de små portionerna vid flera tillfällen under dagen.
Jag har världens bästa kollega och kompis, Maria! Nästa vecka skulle ge mig stort problem, eftersom att Johan far på jobbet på måndag. Jag kan inte lämna Attor ute i hundgården. Maria brukar ha Nova ibland. Dels för att Maria tog bort sin gamla hund tidigare i år och saknar hundsällskap, dels för att avlasta mig ibland, när Johan är på jobbet. Nova mår super hos sin lånematte och husse Peter och får mycket mer stimulans än vad hon får när hon bara är hemma med mig. Jag hinner inte göra allt som jag tycker Nova skulle behöva. Inte med 15 andra hundar, som skall tas om hand - tränas, matas, rastas.
Det är någon som får stå tillbaka och i det här fallet är det tyvärr Nova. Silve tränas ju inte, men han är nöjd med livet som gammal gubbe och valde ju redan i december 2009 att han inte ville vara med i spannet längre. Och då måste man lyssna.
Så det är skönt att ha Maria som ställer upp och hjälper till med Nova. Och nu hjälper hon till och tar Attor åt mig nästa vecka när jag jobbar natt. Jag hoppas bara också att Attor ska tycka det är okej att jag måste sova på dagen när vi är hemma. Jag har tack och lov bara en fyradagars vecka nästa vecka. Det är måndagen som jag kanske måste skänka bort, för att Johan skall komma iväg till jobbet i tid. Den dagen har en annan kollega redan lovat att ta, antingen några timmar eller hela dagen. Tack och lov för snälla kollegor, säger jag bara.
Något annat som inte passade så bra just nu var löptikarna. Men såklart, det var bara väntat. Saria drog igång. Sen kom Tióne. Och igår såg jag att även Ithil börjat löpa - och, självklart, även Nova. Det gör allt lite mera trixigt med placeringar i gårdarna. Så idag blir det till att göra lite ändringar därute, så det fungerar. Måtte nu bara allt funka med det, annars får den här matten krupp. Det blir skönt när alla löp är klara, Saria och Tióne borde vara färdiga snart, så då underlättar det lite.
Även hundkörningen blir väldigt trixig för mig nästa vecka. Jag vet inte om jag kan lösa det. Jag ska fråga Daniel om han kan tänka sig att komma hit, för att hjälpa mig vara hundvakt åt Attor, för jag vill inte lämna honom själv under de timmarna jag måste vara ute för att hålla på med hundarna, det kommer ändå bli mycket eftersom att jag måste mata och städa ute i hundgårdarna. Annars får hundarna helt enkelt stå hela nästa vecka, det är inte så mycket att göra, Attor måste komma i första hand!
Jag längtar redan till nästa gång Johan kommer hem igen...
Härligt att han mår bättre igen. Det är värt lite extra besvär.