För min del ser jag snart slutet på allt evigt passande och nej:ande på Attor. - O ja, det är MASSOR med NEJ till Attor. För att han ska vara lugn är han ju burad en del under dagen, men han får också vara lös och sitta ute på snöre, för han kan inte sitta i bur hela dagarna. Och när han är inne och är lös, så är han inte helt olik Elles son, Wille som är här emellanåt tillsammans med kompisen Daniel. Det är mycket pilleri-pill på Wille, för när man bara är 2 år, så är man nyfiken på det mesta och OJ så kul det är i Fjällandet, där det finns så mycket att pilla på. Det är mycket nej:ande till Wille och jag kan inte undgå att tänka lite på Wille, när Attor är i farten.
Idag kom de allihop hit och jag fick handlerhjälp av Daniels lillebror, Marcus. Daniel hjälpte mig så snällt att socka hundar som behövde sockas, bl a Trickster. Trickster är ingen lätthanterlig hund och han, ja, jag måste säga det, frestar verkligen på. Han är intense så in i norden, det har han kanske fått av sin mamma, hon har ju inte fått sitt smeknamn för intet. Så när jag kan få hjälp med Tricky, ja, då tackar jag helt enkelt inte nej.
Daniel sockade alla fyra tassar på honom. Sist vi körde selade och sockade Daniel honom och vi tog ut honom ur hans gård, så Loddie inte skulle råka bita sönder selen på honom igen. Så vi satte honom på kojan i rastgården, och när Daniel hämtat honom för att sätta in honom i spannet, sa han bara: NY SELE!!! - Vaddå ny sele? undrade jag. Ja-aa, han har ju en ny sele. Nee, det var väl inte riktigt så Daniel menade utan han menade att vi var tvungen att sätta på en ny sele. Trickster hade nämligen trashat sin. *suck* Nu har vi TVÅ hundar som tuggar selar. Vad är det för dumheter dom håller på med?
Just i det här läget är jag otroligt glad för att Niro och Nato har slutat att ta sönder selar, för jag skulle inte orka med fyra stycken hundar som bara tar kål på sele efter sele. Dels blir det dyrt i längden och mycket att laga.
Så idaaaag, satte vi bara på sockorna på Tricky och skulle sela honom och Loddie sist då. Vi började sätta in lite hundar i spannet och när jag skulle ta nån hund uppifrån, såg jag... DET HÄR:
- Oooo jaa... Inte nog med att han krubbar selar, han gillar även sockar.
Jag frågade Daniel om han hört om nån annan hund som gjort så här, men det hade han inte. Nån därute som känner till några sock-krubbar hundar? Jag har aldrig varit med om liknande. Nu har jag nog allt fått vad jag förtjänar. Jag säger bara: Aldrig igen att jag låter en hund få välja själv om han ska stanna här eller inte!
Men det är bara att acceptera faktum och göra det bästa av saken. Learn to live with it, liksom. Jag har lärt mig, speciellt sedan Attor kom in i min värld, att nonchalera... Just det, ni läste rätt! NONCHALERA!!! Och varför har jag nu lärt mig att nonchalera? Jo, därför att blivande jakthunden Attor(som f.ö spårade räv igår natt) minsann kan skälla, och det är ihållande. Och jag vill inte kasta vatten på honom just nu(för att han återhämtar sig och för att det är lite för kallt ute ändå). Så just nu nonchalerar jag ljudet av en skällande Attor. För övrigt lyssnar han sämst i världen på att vara tyst ändå när man säger till honom. Jag har aldrig varit med om en mer envis hund, men han är intelligent och fattar ändå, men han skiter i det, helt enkelt.
(En parantes om temat krubba bara... Attor fick sitta på koppel på utsidan av rastgården medan jag matade alla. Han förstod nog inte varför han skulle sitta där, så efter att jag nästan var klar med hundarna, bestämde han sig helt enkelt för att trasha snöret han satt fast i. Så det bet han fort av och jag såg det direkt, så jag skyndade ut för att få fast i honom innan han sprang fram till Nova som också satt ute på linan.)
Så jag anammar lite idéen av att nonchalera även när det gäller huskisarna, men då är det mer att jag nonchalerar det faktum att jag känner mig färdig att slå nåt hårt i huvet på dom. ARGH! De hetsiga kan göra mig fullkomligt galen ibland, men då har jag bestämt mig för att andas lugnt och helt enkelt nonchalera! Det fungerar förvånansvärt bra måste jag säga. Och framförallt så känns det bra inuti, att inte bli arg på dom, när dom har sönder en alldeles sproilans ny sele, nya sockar eller står och rycker och drar i linorna i spannet eller ännu värre, slåss med nån som står bredvid. Jag har kommit till det faktum att jag bara... accepterar! Därav inte sagt att jag är en mes och accepterar dumheter, men det är skönt att bara acceptera att: - Jaha, nu gjorde den hunden så här, och den så här... Och sen går livet vidare!
Nå, idag körde jag och Marcus 11 hundar och det flög sockor både här och där. De känns sjukt taggade trots att det varit väldigt dåligt med träning på sista tiden. Vissa hundar är t om feta har jag märkt. Hmm... matte matar nog lite för mycket, men man är ju van att mata på extra mycket vid den här tiden på året. Det är ju bara ett fel, vädret är helt tokigt. Jag måste erkänna att jag inte alls känner mig motiverad att träna heller, mycket pga vädret. Underlaget på marken sliter hål på mina hundars tassar och jag är inte alls van vid det. Det sliter hårt nu och vi behöver snö! Det var ändå roligt idag. Hundarna hade ett högt tempo och tyckte det var kul.
SPANNDEBUT
Småpluttarna har fått debutera i spann. Jag körde en sväng extra med Tióne och Haldex i led och Airk och Elora bakom. Hela 2,5 km i fin och lätt galopp. Det var lite 'bumpningar' på dom mot varandra, men överlag är jag förtjust. Och OJ så nöjda dom var efteråt. Jag har haft den lugnaste matningen på kvällen, någonsin! Annars är Airk och Elora riktiga stortjutare vill jag lova!
Men just nu är timmen sen och jag som gick upp tidigt går ut med vovvarna och slänger mig sedan i säng. I morgon är en ny dag och den vill jag inte sova bort, fast jag lovar att jag skulle kunna :-)
Har också en socktuggare, helt upptäcker man att hunden bara har "benvärmare"...men han(ta i trä) lämnar selen ifred :)
Tur att han ville stanna hos matte....