seriXone

Så kom den tredje tävlingsdagen. Jag bestämde mig under lördagen att inte ta med Pyan i spannet och jag gjorde som jag bestämt. Vi packade in allt i bilen på morgonen redan, så vi skulle kunna åka hem direkt från tävlingen. Vi stack upp lagom så jag hann hjälpa Malin att komma till start och Johan satte genast igång med att få ut våra hundar, vattna lite extra och rasta dom. Sen gick vi upp till Malins bil med dom där vi startat ifrån varje dag.

Min plan för dagen var att gasa järnet och försöka hålla trean på så långt avstånd att vi skulle behålla vår andra placering. Jag visste att det skulle bli tungt idag då det snöat på och jag endast skulle köra med fem hundar. Jag och Johan var klara med hundarna långt innan start och det kändes skönt att inte behöva stressa. Lagom innan jag skulle starta dök Agnes och Inger upp för att hjälpa mig till starten. Allt gick suveränt och vi fick till en bra start. Tyckte hundarna gick jäkligt bra i början och jag hade inget strul alls. Inga hundar som tog snö, som igår. Då snappade de en hel del. Hundarna fick gå i sin egen takt utan att jag jagade på och de kändes pigga och glada.

Vi körde på och i början på backen som är jobbig kom vi ifatt ett alaska husky spann och Malin Sundin som var på varvning. Vi körde utan problem om det första spannet, men Malin trodde att vi skulle komma mycket fortare än vad vi gjorde, så hon bromsade lite för tidigt, vilket gjorde att hennes hundar var lite överallt över vägen. Vi tog den sidan där det fanns mest plats, på höger och såklart att Dimmen blev lite rädd igen. Jag vet inte varför, för ingen av hundarna gjorde något, men han blev ändå lite osäker. Vilket såklart påverkade ledarhundarna, så jag fick faktiskt trassel efter att jag passerat Malin. Tirith gick över stamlinan och trasslade lite och Dimrill drog inte på, så det kändes lite hopplöst där för en sekund... Ända tills Tirith gick över på rätt sida och jag peppade på dom... Vips! Så var alla igång igen. Men det gick trögt uppför backen. Sneglade över axeln för att se om det var någon på väg bakom... och visst såg jag trean en gång.... och DÅ JÄKLAR!!! Nu sätter vi fart!!!

Jag sparkade som en tok i backen, fast jag var helt slut efter en stund. Det gick långsamt, men jag visste att bara vi kom upp på plan mark igen skulle det gå fort. Så jag kämpade mig svettig. Hundarna fattade vad som var på gång och jag hejade på dom. Jag sneglade bakåt några gånger till, men jag såg inte Ylwa någonstans. Vi fortsatte att kämpa och sista kilometrarna innan mål började jag öka farten. Tióne svarade! Jäklarns vad bra hon är!!! Hon ökade farten och den sista utförsbacken innan mål, så sprang de så fort att hade jag en gps hade jag inte varit förvånad om den stått på 30km/h. Men jag vet ju inte, för jag har ingen gps. Än!

Efter sista kurvan var sista chansen att behålla sekundrar, eller ta, så jag sparkade som f-n, allt vad jag var värd. Jag tror faktiskt att det är första gången jag har sparkat in släden i mål och hundarna bara sprungit. Så de målbilderna är inte så snygga.... men här är en ändå...



Det slutade med att vi försvarade vår andra plats och jag är extremt nöjd med hundarna i helgen. Vi kom till Nya Nordic Open och visste inte alls var vi stod någonstans i konkurrensen. Jag har ju tävlat en gång förut, men det var fyra av Malins hundar med i spannet då. Nu hade jag trots allt egna hundar och egen, inlånad uppfödning, så det kändes verkligen roligt att få prestera så bra. 

Grattis till Lisbeth som körde för jäkla bra och tog hem guldet och grattis Ylwa till bronset!


TACK Kenneth, för att vi får låna Dimrill! Han är SUVERÄN och GRATTIS till hans 1a pris i polarhundprov 3! Tack till Nedre Norra för ett fint arrangemang!! Tack Christofferssons för er gästfrihet, vi synes snart igen!


Och inte minst av allt!
Idag har Haldex och Tióne blivit polarhundschampions och Tirith har också fått sitt 1a pris i polarhundprov 3 och Malin, som kom tvåa i sin klass klarade troligtvis också 1a priset med Nando, brorsan till Dimrill och Tirith.