Det är ingen ände på eländet här i Fjällandet det här året.
Vilken tur att själva året snart är till ända.
Igår när jag kom hem från jobbet släppte jag ut Attor tillsammans med en gäng huskisar. Jag brukar släppa honom så han får leka av sig. Sen gick jag in i huset, då de brukar kunna sköta sig själva. Men när jag kom ut för att mata tyckte jag Attor såg lite lustig ut och såg ett otäckt jack under ena ögat. Han har förmodligen fått sig en åtsägelse och det tog illa, så pass att det blev ett ruggigt hål, som jag misstänkte var tvunget till att göra ett besök hos veterinären.
Så här såg det ut. Det har fastnat halm i såret och det hade blivit infekterat, men jag ansåg att jag vågade vänta till idag istället för att åka in på jourtid då det blir minst dubbelt så dyrt. Hans liv var ju inte i fara.
När jag kom in till Ejra, där Attor numera är stamhund mötte vi en trevlig tjej i väntrummet i Ejras nya, jättefina lokaler. Vi delade roliga hundhistorier med varandra. Det var efter att Attor försökte knipa en pepparkakshund som stod i fönstret och hon kunde inte låta bli att skratta åt det. Hon berättade om hundar som tagit skinkan och pepparkakor. Och jag berätta om när Silve snodde skinkan för oss. Haha, vi hade kul där en stund...
Sen fick jag och Attor komma in och han fick lugnande då det knappt gick att titta på såret. Det tog inte alls lång stund innan han däckade. Men först bajsade han såklart på golvet så matte fick något att göra.
Veterinär Karin, som för övrigt jobbat en hel del i Härjedalen, såg direkt att det var en plotthund. Hon hade mött många sådana i Härjedalen. Hon var duktig och jag fick förtroende för henne direkt. Först trodde hon att det skulle räcka med ett par stygn, men efter att hon rakat så såg vi hur djupt det var och då sa hon att det inte skulle fungera. Så lilla Attor fick bäras bort och sövas ner och Karin klippte bort lite hud och satte ett drän och sydde ihop med 5 stygn.
Det gick ganska fort ändå. Vi hade en tid kvart i fyra och var därifrån vid femtiden. Så Attor blev återigen en dumstrut. Han var på med tassarna på en gång i ansiktet, så det fanns inget annat att göra. Så han ska vara dumstrut i tio dagar nu. Dränet skall tas bort på måndag, så det får jag göra efter att jag gått av mitt nattpass.
Lite läskigt var det allt att titta i såret och det ser ju lite läskigt ut nu också, men det kommer att bli bra igen.
Jag ringde genast min kompis och kollega Maria. Hon ställer upp och Attor får återigen hälsa på och sova över hos Maria på nätterna när jag jobbar. Jag jobbar från fredag natt till tisdag morgon. Så han får åka fram och tillbaka igen. Tack och lov att jag har snälla Maria som är så snäll och hjälper till!! TACK Maria!! Du är GULD!
Tyvärr får draghundarna stå tillbaka... igen. Det känns jäkligt surt, men jag kan inte lämna Attor själv, för han får verkligen inte slita bort dränet. Han får heller inte kisa med ögat, för då måste jag genast in med honom, för då är det möjligt att stygnen irriterar ögat. Det var tur ändå, att tanden som gjorde hålet inte träffade ögat. Så så är det. Just nu är det bara att gilla läget och göra som en kompis sa: Låtsas som att hundarna inte alls står.
Nästa vecka är det bara att köra på igen, när Johan har kommit hem. Återigen väntar jag och längtar. Speciellt med en söt liten dumstrut som inte kan vara ute i hundgården.
stackars liten :-( Tur det är en tuffing! Han har nog inte ens ont, vilddjuret
Hur mår Attor...?