Vilken helg!

Hemma igen efter rasklubbens årliga utställning. Det är först efter helgen som tröttheten kommer på riktigt och idag känner både jag och Johan av den mycket spännande helgens efterdyningar i kroppen. Med oss hem har vi Saria och vi kan väl inte direkt påstå att hon varit nöjd med sin flytt. Hon har en hemsk röst som hon gärna låter oss höra så fort inget behagar den lilla. Att hon är en liten prinsessa, som familjen Hope redan förklarat för oss, stämmer mycket väl. I släpet har hon sovit som prinsessan på ärten då Pya bäddat upp all halm i ett hörn till Saria, som legat där som på en tron. Vi tänkte att vi skulle sätta ut henne i hundgården tillsammans med Pya på en gång, eftersom hon verkar ha lite separationsångest, men det funkade inte för fem öre. OJ så hon tjöt!

Så vi bestämde att hon fick komma in och sova med gammelgubben Silve i buren och lilla prinsessan var så trött, så trött så hon slocknade på stört! Sen sov hon hela natten till 7-tiden då Johan gick upp och ut med henne. Men sova lite till i buren efter det ville hon inte, så jag gick ut med henne i hundgården och släppte ut de andra valparna tillsammans med henne. Nu, efter några timmar i rastgården, har hon lugnat ner sig, och jag är övertygad om att den lilla damen kommer att tycka det är helt ok att bo här vad tiden lider.

Tack Kari & Ulf, för en jättefin tik med en härlig personlighet! Vi ska ta väl hand om henne.


Jag, Saria och pappa Vytok, något smått uttråkad av att ta familjebild


UTSTÄLLNINGEN
Söndagens utställning skulle visa sig bli den största dagen hittills för kennel Shejrix. Vi har gjort fina resultat förut, men just den här dagen tog oss till nya höjder.

Bruksklass tikar och juniorer startade samtidigt och nu var det domarändring. Domare Mrs Chris Barry som dagen innan dömde valpar, juniorer och unghundar skulle för dagen döma brukstikarna, så jag som dagen innan hade visat Haldex till tredje bästa hane kände mig väldigt osäker på hur det skulle gå för Tióne och Pya med domarbytet. Agnes fick ta Pyan och det kändes och gick hur bra som helst för henne att visa Pya, som skötte sig mycket bra med Agnes som handler. Det känns skönt att kunna överlåta en hund till en sådan duktig tjej som Agnes, som hanterar hundar med ett mjukt och fint sätt, men ändock med en fast hand.


Agnes och Pya

Det var 17 st anmälda i bruksklass och såklart att jag hoppades på att vi skulle få etta på både Pya och Tióne. Jag stod precis före Agnes och Pya och blev så glad när Tióne fick ett rött band och även hennes mamma. Dock blev jag något förvånad när Malins fina tik, Tiónes kusin Ylajärvi's AA Tia Dalma fick ett blått band. Hon tyckte hon hade lite för lång rygg och runda ögon. När det var dags för konkurrensen var jag ganska osäker på hur det skulle gå, för jag tyckte Tióne var lite uttråkad. Utställning är väl inte det roligaste som finns direkt. Sen till råga på allt så löper hon nu också. Vi gjorde vårt bästa i alla fall och jag kikade på domaren och såg en gång att hon pekade på mig och Tióne. Jag tyckte hon såg rätt bestämd ut och var ganska säker på att hon hade bestämt sig för vilken placering vi skulle få. Men vilken?

Ringsekreteraren började ropa ut nummer och jag var så nervös att för varje nummer hon ropade fick jag kolla på min egen lapp för att kontrollera om det var mitt nummer eller inte. Hon placerade bakifrån och framåt och för varje nummer hon ropade var det inte vi. Andra placeringen var klar och så kom första placeringen: På 1a plats vill domaren ha nummer... 163!     Det var vi!!!

Jag blev så glad att jag knappt trodde det var sant! Det var jag och Tióne. Wihooo!

Nu blev jag ju riktigt nervös också. Första plats av brukstikarna. Jag skyndade mig genast att springa upp till bilen med Tióne för att springa över till den andra ringen där unghundstikarna redan var i full gång med bedömningen. Tirith skulle ju in och hon var inte med och sprang tillsammans med alla de andra hundarna, för då var jag upptagen i bruksringen. Det som är bra att man bara kunde säga till om det skulle krocka med ringarna, så noterade ringsekreterarna det, så det var aldrig några problem. Jag tog Tirith och sprang med henne lite innan vi skulle in och köa för att få vår bedömning. Tirith skötte sig inte så bra när jag övade med henne och jag tänkte bara; Nåja... det blir en bra övning för henne åtminstone.

Vi gick in och ställde oss på vår plats och snacka om att här kom dagens överraskning. När vi väl skulle fram till domaren så skötte sig Tirith perfekt!! Det var som att hon skulle visa mig att hon minsann kunde och hon sprang fint och stod ännu bättre. Surprise! Tirith fick en 1a och när det sen var dags för konkurrens trodde jag absolut inte att vi skulle gå något längre, men domaren valde ut att låta oss stanna och när väl placeringarna kom trodde jag väl inte mina öron när lilla Tirith blev uppropad att ställa sig på 3e placeringen. Och INTE NOG MED DET... hon fick ett CK. Nu blev jag såå stolt och mallig så det fanns ju inte. Jag trodde inte alls att Tirith skulle sköta sig och jag trodde också att domaren skulle tycka hon hade för dåligt huvud, men inte... Näe, Tirith premierades med sitt första ck och säkert att hon räckte ut tungan åt mig när jag inte såg på också...


Tirith på väg tillbaka mot domaren


Nu hade jag helt plötsligt 2 tikar med i tävlan om bästa tik. Agnes fick ta Tirith för Tióne är ju lite speciell för mig att jag alltid vill visa henne själv. Det är inte så lätt heller att leja ut en hund som är lite halvt uttråkad och svår att hålla motiveringen på.

Det blev lunch och jag hade svårt att få ner den lilla bit av kycklingpajen som jag gjorde i ordning innan vi for. De andra åt med god aptit och jag blev bara mer och mer nervös. Innan lunchen kom blev öppenklasstikarna klara med sin bedömning och där kammade Niklas Olsson hem segern med sin Bergtuvas Shadi, en tik som redan vunnit flera gånger på utställning och som är fullcertad, så det är klart att man börjar spekulera i hur det ska gå. Jag kände att det här är vår chans... Så nervös, det var jag allt...

I våran ring hade de sagt att tävlan om bästa tik skulle starta 13:30, så vi satt i godan ro när alla helt plötsligt började vimsa ut genom dörren och jag fattade noll. Agnes sa att de tydligen skrek nere i ringen att det skulle börja. Medan jag knöt mina skor fick Johan springa och hämta Tióne åt mig. Jag som skulle rasta och gå lite med henne innan fick bara springa rakt in i ringen och hoppas på det bästa. När vi väl stod där var det många fina tikar i klassen tyckte jag. Och jämna. Jag försökte hålla lågan på Tióne men ju mer tiden gick desto mer uttråkad blev hon. Hon tyckte t om att hon kunde markera i ringen där vi stod. Nåja, så är det ju med löptikar.

Domarna tittade knappt åt vårat håll tyckte jag och när Shadi och en annan tik fick springa tillsammans så trodde jag att det var de två som sprang om första platsen. Men efter dom fick två till springa och då kom hoppet tillbaka. Dags för placeringar. Ringsekreteraren tog den röda rosetten i sin hand och började gå... RAKT MOT mig och Tióne. Det var vi som vann! Jag kunde knappt tro det och blev helt överlycklig.

För första gången har jag och Tióne gått hela vägen fram till vinst. Och det på Sveriges största utställning för rasen. Den känns helt fantastiskt. Jag är så stolt över henne!

Bästa tikklassen


Shejrix Four Motion

Nu är det tävlan om bästa brukshund, som jag självklart höll på att missa. Jag är inte direkt van av att vara i finalerna och hade tagit ut Nato som skulle delta i Starax avels- och uppfödargrupp när de ropade på mig att jag skulle in i tävlan om bästa bruks. Jag sprang fort och ringsekreteraren frågade om jag hade tänkt ge upp nu. Jag skrattade gott och jag och Annica Uppström sprang ett varv. Tióne fick se sig slagen av den fina hanen.

Jag och Nato deltog i grupperna med Starax där Iréne fick HP i båda klasserna. Grattis!!

Höjdpunkten på dagen skulle bli BIR och BIM. En fantastisk avslutning där Tióne skötte sig perfekt. Hon sprang så fint och hade flyt i sina rörelser. Domarna tyckte hanen var värd den röda rosetten och jag och Tióne blev BIM för dagen. Domare Mrs Caroline Kisko sa till mig att det är en fantastiskt vacker tik och jag fick chansen att replikera: This is the first time we go all the way! Hon lät förvånad över mitt svar, men båda domarna sa att de hoppades att hon skulle hamna här igen. Så fin tyckte de att hon är.


BIR
Komaksiut's Moose - BIM Shejrix Four Motion


Tack alla som gratulerat oss.

Stort tack till rasklubben för en fint anordning utställning och god mat på middagen på lördagen. Och inte minst tack igen till kära Agnes och min Johan för all superhjälp jag har fått under hela helgen. 
 
Och stort grattis till Brenda och Moose!!

1 Fam. Erman skriven

Stort grattis från oss i Blekinge!

3 Brenda skriven

Ett stort Grattis till dig och Tióne med!!!!

5 Ylwa skriven

Grattis till alla fina resultat!

2 Kari skriven

Grattis, grattis,- og takk for trivelig helg!

4 Mari skriven

Ett jättestort grattis till dig och Tióne! Vilken fin hund hon är.

6 Annika skriven

När man väl ska vinna, med sin egen uppfödning dessutom, ska man ju göra det när konkurrensen är som störst.

;-)



Utländska rasklubbsdomare känner heller inga "snörehållare" och kan därför bara döma på HUNDARNAS kvalitet.



Därför kommer här ett extra stort

G R A T T I S !

till Fione och Tia ;-)

eller om det var tvärtom...



Nåja, när ni nu fortsätter såhär,

ska väl folk komma ihåg vad ni heter.



KRAM!

från hemmapösarna i T-assarebo

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: