Mitt i natta
Jag packade ihop mina grejer på jobbet och ringde Daniel en sväng. Konstigt nog så kände jag ganska snabbt att jag inte kunde gå rakt, vilket jag sa till Daniel. Det var lite som att jag var lite lullig efter några bärs... Ingen förklaring på det hela och tänkte väl att jag bara var lite vinglig.
Ut och satte kosan mot bilen. Jag började bara vingla mer och mer och ni vet när man försöker gå rakt, fast man är full? och inte lyckas?? Bästa beskrivningen jag kan ge er.
Efter en liten bit insåg jag att det här inte kändes bra, så jag avslutade samtalet med Daniel och ringde sjukvårdsupplysningen och sa helt enkelt som det var:
Jag kan inte gå rakt! Och jag är inte full!
När jag nästan var vid min bil fick jag helt enkelt rådet av sköterskan jag pratade med, att vända på klacken och gå till akuten. Hon tyckte jag skulle kolla upp det här, för jag kände mig lite snurrig och benen var inte alls med mig. Min fart var nog inte ens hälften av vad den brukar. Så för att ha sällskap på vägen ringde jag Daniel igen, om något skulle hända, så kunde han iaf ringa på ambulans. Tack Daniel, du är så snäll!
Väl vid akuten var det bara att gå in och bli insläppt omedelbart. På sjukvårdsupplysningen hade dom anmält att jag skulle komma in, så det gick utan problem. Inlagd och de snälla sjuksköterskorna tog blodprover, EKG och temp och blodtryck. Allt såg bra ut, men jag fick vänta på att få svar på blodproverna. Medan jag låg där fick jag svårt att andas... Det var som att luften bara sakta försvann ifrån rummet och det blev tungt... riktigt tungt...
Jag ropade på sköterskan och jag kände mig riktigt rädd... Mitt hjärta började slå... riktigt, riktigt fort. Min högra arm domnade bort och hjärtat rusade åstad och det enda jag kunde tänka var; Nu får jag en hjärtattack!
Den där hjärtattacken uteblev, tack och lov, men det kom tillbaka flera gånger till. Först kom svårigheten att andas och efter det kom hjärtklappningarna, och de var inte svaga direkt. Jag var tvungen att gå på toan sen och när jag tittade mig i spegeln kände jag knappt igen liket som stirrade tillbaka.
Efter ett par timmar kom läkaren och tog en titt på mig. Jag fick göra lite tester och han hade ingen som helst förklaring att ge mig, på något av de symtomen jag upplevt och haft. Så jag valde att åka hem. Och på vägen hem, på min egen grusväg, mötte jag Herr Grävling, som jag nu kan lägga till samlingen "Djur sedda mellan Lit och Fjällandet."
Jag ska försöka sova nu, tänkte jag. En sån här grej får mig dock verkligen att tänka till...
Vad skulle hända om jag dog? Vem skulle ta hand om mina djur? Nu har jag faktiskt skaffat gudmor och gudfar till mina hundar, men mina katter då? Vem vill ha dom? Jag är ju faktiskt helt ensam här uppe. Det är långt hem till mamma i Västmanland om det händer mig något, och tvärtom, naturligtvis. Det känns lite jobbigt... Och idag var jag ganska rädd när jag var på akuten. Jag tänkte på min morfar... Han dog knall och fall i hjärtattack, så det är klart... Säker, det kan jag ju aldrig vara! Jag hoppas bara att det inte händer mig något när jag är ensam hemma. Men ni vet ju... ser ni mig inte på FB, eller får några blogginlägg... eller om jag inte svarar på SMS... tja-aa... då kan ni väl börja fundera på om det hänt mig nåt :-) Nattinatt. Hoppas ni sov bättre än jag i natt!! *kram*
Usch vilken natt!!! Hoppas du får sova gott nu, och att det aldrig, aldrig händer igen.
uga vad obehagligt!!
jag hade en "orolig" natt jag med... Vaknade 3.15 av att en mkt flinande och glad lite Tolga buffade mig ryggen och tyckte jag skulle lyfta upp henne i sängen. hmmmpf... enda sättet att få henne att sluta och kunna somna om var ju att lyfta upp henne...
för att snabbt upptäcka att fröken Tolga klampade runt PÅ mig innan hon bestämde sig för att sova på ALLA huvudkuddar och putta undan matte.. så jag vaknade till emellanåt tryckt mot väggen och med Tolgas tassar på hjässan!!!
Du må tro att hon hade ett BRETT FLIN när jag vaknade och skulle ut å jobba..... hon sträckte lite på sig och markerade tydligt att där tänkte hon ligga kvar :-S
väl nere möter jag Nando också.. Rayban hade öppnad ytterdörren på natten och det var minusgrader inatt.. KALLT i huset
krya på dig
Fin blogg :)
www.bejji.blogg.se
För att allt blod forsar uppåt vilket innebär att armar och ben domnar bort. Jag brukade vingla omkring som ett fyllo när jag hade panikångest...
Ja det tycker man ju men det kan de oftast inte. Jag var hos 4 läkare innan jag fick reda på vad det var för "fel" på mig. Du får skilja på panikångest och en panikattack, panikångest är något som håller i sig medan en attack är en en-två gångershändelse. Det kan visa sig på olika sätt, är väldigt individuellt. Jag brukade börja vingla, sedan känna mig yr, fick svårt att andas, hjärtklappning, illamående, domningar i händer, ben och tunga osv. Sjukt obehagligt, man tror att man får en hjärtattack. Men det är inte farligt, bara kroppens sätt att säga ifrån att man måste tagga ner alt att ngn i ens liv behöver ändras. Du kanske får någon mer men oftast får man bara ett fåtal. Jag hade varje dag i ett halvår. Gick över när jag köpte Exxa, har inte haft en enda attack sen dess.
Det är ju för jäkligt att ens kompisar ska behöva sätta diagnos.. Varför gick jag ens till akuten?
Förmodligen var det väl en attack då. Men varför fick jag en sån, undrar jag? Men tror jag kan ana orsaken då. Säkerligen mycket obearbetat och sånt som jag inte ens tror att jag tänker på. Kroppen gör väl det omedvetet... Dags å gå till en shrink då. Jennie... Kan jag ringa dig? ;-)
Ja visst är det det, jag läste om panikångest på nätet och frågade den 4:e läkaren om det kunde vara det. Han såg ut som att ngn tände ett ljus i skallen på honom, sken upp och sa "Jaa!" Lovely.
Tja, antingen så har du något obearbetat som ditt psyke tycker är jobbigare än du vet om men OFTAST när man får en enstaka attack så handlar det om att psyket är "trött", alltså att du behöver ta det lite lugnare ett tag, ge dig själv lite egentid och göra saker som får dig att slappna av till 100%. Kanske skulle ta med dig en stol och kameran och sätta dig i hundgården nån timme om dagen och bara mysa och fota hundarna? Eller ngt mer ovanligt som unna dig en spabehandling eller dylikt.
Klart att du får ringa, det här löser vi!!
Tack! Ni är för goa'
Det är lustigt ändå, för jag tycker egentligen inte att jag har något att få attacker för, men som sagt, min kropp kanske tycker det i smyg och så kom det här!??
Nåväl, vette sjutton om det går att ta det så mycket lugnare än vad jag gör, men försöka går ju. Fast det enda jag gör är ju att jobba, träna hundar och sitta framför datorn. Men faktum är att det ska bli mer natur och mindre dator! Sitter nog lite för mycket framför den här laptopen...
Så härligt gäng vänner du har, Fia! Fina råd från olika håll och visst jag tror nog också på det där med att byta dator mot natur. :)