seriXone

Det har varit några spännande turer, de senaste, med hundarna...

Häromdagen när jag skulle köra satte jag i vanlig ordning in dom i spannet. Det var bara det att när jag skulle gå in i hundgården för att hämta hund nummer 5 så hörde jag hur det helt plötsligt blev tyst i spannet... Ehm... Tyst? Jag vände mig blixtsnabbt om och såg fyrhjulingen sakta starta ut från sin plats. Jag SPRANG fort som fan och hann precis hoppa på, innan hundarna hunnit för långt ner i backen. Bromsa in och inse att jag hade glömt att lägga i handbromsen. Sen var det snö på backen också, så det var inte så svårt för dom att dra iväg. Nu stod fyrhjulingen halvvägs ner i backen och jag skyndade mig att hämta de sista hundarna och sätta in dom. Jag funderade på att strunta i necklinesen på dom och bara köra iväg och sen sätta på dom, men dum som jag är, så satte jag på dom i alla fall. Precis när jag skulle sätta i sista, så händer precis samma sak igen. Ni som varit här vet ju hur den där backen ser ut... Inte så mycket annat att göra än att ställa sig i 'beredd-position' för att hoppa på i farten och jag lyckades väl med det(jag undrar egentligen hur allt sett ut om man sett det med andra ögon), men man kan ju inte påstå att jag hann med att styra, så vad hände?

JO! Fyrhjulingen störtade rakt ut över stupet, ner mot bäcken och precis innan den kraschade mot ett träd, hann jag hoppa av. Tur var väl det, för fyrhjulingen tippade över och hamnade med sitsen mot trädet, så det hade nog blivit en fin smäll på Fia. Hua!

Jag lyckades faktiskt resa upp den, men under fyrhjulingen var en stor rot, och motorn slocknade och blev sur av tippningen, så inte ens med hundarnas insats gick det att få upp den. Det var bara att ta ur hundarna och sätta in dom i gården igen. Jag har väl aldrig varit maken om surare Niro när jag tog loss honom först av alla.

Tack och lov blev varken hund eller människa skadade! Det är ju det enda som betyder nåt. Så det fick bli lek och bus i rastgården istället. ATV'n fick vänta en dag och sen fick jag hjälp av Stefan och putta ner den på åkern och så blev jag bogserad upp till gården.


Här ligger fyrhjulingen och väntar på att bli uppdragen.



Vi tog en tur ikväll också, jag och hundarna. Vi skulle köra en lite längre runda tänkte jag. Och så blev det ju inte direkt, men det blev värsta bodybuildar rundan istället. Ett tips till er hundfolk därute bara.... Prata aldrig med Malin Sundin innan ni skall köra hund... Hon jinxar nämligen... Ikväll mumlade hon nåt om att fyrhjulingen kanske skulle bli sur och inte starta... Tamejsjutton att det blev så också. Jag kör iväg med hundarna och har Haldex och Tióne i led, men hade inte fått igång den. Tänkte jag skulle dra igång den lite senare, men se det gick ju inte alls. Hupp! Det blev en tur utan hjälp från motorn och det var minsann spännande vill jag lova. Ja.. repris, men ni som varit här och kört, vet ju hur mina körvägar ser ut. De är ju inte direkt plana...

Det blev hundkörning i nästan totalmörker, det enda ljus som fanns var min lilla pannlampa. Den enda hjälp jag kunde ge hundarna var att hoppa av fyrhjulingen, springa och styra med en hand, putta med den andra och heja på hundarna så gott jag kunde. Jag måste nog säga att jag är väldigt imponerad av gänget. När det krävdes, ställde de upp och tog i så jag verkligen såg deras jä-lar anamma-sida. Vi körde väl ca 5km tror jag och i uppförsbackarna fick vi stopp ibland och fick vila, men det betydde också omstart i uppförsbacke.

Allra sista biten hem var extrem tuff och vi kom så långt som ända upp till gården, med teamet. Fyrhjulingen blev parkerad i backen, men när jag krävde det, så gjorde hundarna det jag bad om. Tog oss hem!