Oj då!

Jag skulle egentligen gå och lägga mig att läsa lite, men jag drar en blogg först =) Kanske har ni väntat på en, vad vet jag? I helgen har jag jobbat och jag skulle tränat hundarna på lördagen, men när jag kom hem kände jag mig helt slut, så jag tog en filmkväll med Silve istället, och det kändes lika bra det ;-)


Draghund eller inte draghund, det är frågan!?!
Jag har sista tiden verkligen börjat känna av att Silve inte riktigt haft lust att hänga med när vi tränar. När jag ser tillbaka i träningsboken syns det också att han inte riktigt vill. Varje gång frågar jag om han vill följa med och varje gång han inte vill, syns det väldigt tydligt... Han springer nämligen in i kojan och vägrar komma ut!!

När Silve väl är med i spannet jobbar han på så gott han kan. Ibland, särskilt mot slutet, brukar han stanna spannet för att pinka på nån buske eller så. Men han hänger inte riktigt med längre, och just att han visar så tydligt att han inte vill.... Ja, vad ska man göra? Med andra ord så har Silve blivit soffgris och får avgöra själv om han vill följa med i spannet, eller inte. Som matte frågar man snällt och när han då inte vill, ja...


5-spannet!
Jag har börjat öka på körsträckorna med hundarna nu. Och jag kan väl tala om att vi kör ganska bra sträckor nu. Det är kul! Jag gillar att tuffa runt i ett tempo som inte är alltför högt, så man kan studera hundarnas teknik i att ta sig framåt, deras sätt att visa hur de tar mina kommandon, snabbt eller lite långsammare ibland. Det är fascinerande att titta på dom.

Jag och femspannet var ut både igår och idag och vi utforskade nya vägar. Idag var väldigt roligt då vi återigen hittade en offroad väg vi inte sett förut. Den var i anslutning till vår vändplan på 14,5km's sträckan och förmodligen har den blivit till i somras, för jag har inte sett den förr vad jag kan minnas. Men innan vi kom dit hade vi tagit en annan väg jag länge varit nyfiken på. Den var inte lång, men i slutet på den så hittade vi den ALLRA STÖRSTA rondellen någonsin i Fjällandet. Det måste den bara vara. Den var JÄTTEstor. Jag trodde det var en väg som gick bakom en liten kulle och vidare in i skogen, men det var bara en rondell :-)


Vägen upp till rondellen

Det är lite trixigt att få hundarna att gå på framåt när man kommer till en sådan där vändplan, för de är då övertygade om att vi ska vända hemåt. Men vid rondellen fick jag dem att gå runt så när vi väl kom till den andra offroad-vägen, så var det lite lättare att få dem att gå på framåt och fatta, utan att hålla på att vända om. Vi körde den vägen och helt plötsligt var vi ute på vad jag tror är samma väg som vi kom ut på den andra offroad-vägen. Vi körde åt andra hållet på den än vad vi gjorde förra gången och kom till en bilväg, så där vände vi om hemåt igen och tog samma väg som vi kom ifrån. Hundarna jobbade jättebra och duktigt.

Runt en sisådär 16km's strecket fick vi då soppatorsk och jag upptäckte ju snabbt att bensinknappen som ska stå på bensin hade stått på reserv hela tiden, så jag hade ju liksom ingen reserv att vrida till. Oj oj! 3km kvar hem och det var nu slitgörat på riktigt började. Nåväl, ni som varit här vet ju vilka låååånga uppförsbackar jag kan ha, och jag lovar. Den här matten fick jobba för brödfödan, men hundarna fick jobba mer. Det är verkligen vid såna här situationer som dom visar vad dom går för. Jag lyckades få igång fyrhjulingen en sista gång på den sista långa backen, tack och lov, men den allra sista backen innan huset fick vi lov att ge upp på. Men då var vi ju nästan hemma. Pucko som jag är, tänkte jag så här; "Nu är dom ju så trötta, så det går ju säkert att släppa alla tjejer och hålla killarna och så gå upp till huset. För dom kommer ju absolut att gå rätt in i rastgården."

MY ASS!!! Här är ett tips!! Om ni nånsin tror att eran hund är trött efter X antal kilometrar, idetta fall 19, så tro inte det, för hundarna bara fejkar att dom är trött!!!! Med andra ord kan man lugnt säga att Tióne aldrig mer kommer att vara lös igen, för hon drog omedelbums... och när Loddie fick syn på Tióne springandes nedför vägen mot grannen, ja, då drog ju hon också. Jag fick slänga in dom andra och ta bilen ner till gården och där fick jag tag i dom. Så de hann inte långt, men ändå... Jag mörkade hela saken genom att åka till postlådan och hämta posten :-)      Det finns lite bilder från idag på picasa

1 Ylva Helmersson skriven

Gud, stackars dig! Så trött och så behöva jaga lösa hundar. Men jag fnissade lite iaf över ironin i det hela. När man sitter tryggt bakom en dataskärm och inte står där i snön så vågar man kosta på sig det :)

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: