seriXone

Så var vi då äntligen igång med höstträningen. Idag blev det öronproppar faktiskt. Jag hade ingen som helst lust att lyssna på gap och skrik rätt i örat, och det brukar kunna bli det när man inte kört på ett tag. Det finns speciellt en hund som är expert på att gapa en, rätt i öronen: Silve. Det är inte allt han gör nu heller, för Loddie löper och då trånar Silve efter henne som en kärlekskrank unghund. Han som bott i granngården till Loddie har krafsat på sektionerna för att försöka ta sig in till henne. Med andra ord blir han lite för intresserad och idag efter draget fick han faktiskt flytta en gård bort, så han kommer inte åt henne. Det är bara Silve som bryr sig sådär mycket när det är löp. Han är helt omöjlig.

Det var egentligen meningen att Loddie skulle gå längst fram, men sin vana trogen skötte hon sig väldigt illa innan starten och klev ur selen när hon stod där längst fram och när jag då skulle sela om henne, nockade hon mig hårt i ansiktet att jag blev så arg att jag bet henne rakt över ögat. Hon lugnade ner sig lite grann och blev rätt paff över att jag bet henne visst, för hon pep ömkligt och tyckte nog synd om sig själv. Jag förstår inte, hon är helt rabiat när vi ska dra och biter i selen och överallt hon kommer åt, ja inte mig tack och lov, men i selen. Trilskas och slår med huvet och hoppar och står absolut inte still. Det gick faktiskt bra första gången jag selade henne, så jag liksom YES! men sen andra gången blev det bara tjafs av det hela :-(  Det är jättesvårt att sela henne och tar tid, när hon väl sätter igång och beter sig på det där sättet. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig med henne, det är inte som att jag behandlar henne olikt dom andra, jag fattar inte varför hon håller på så här. Det är inte kul!

Det gick jättebra att köra dock och trots löp hade Loddie sträckt lina hela tiden. Inga problem med kommandot höööögerkanten heller, Niro tar det väldigt bra. Vi körde ca 6-7km. Jag var väl inte så noga med att kolla läget, för det var inte riktigt planerat att vi skulle köra idag, det bara blev så.

Tirith var själv hemma och blev glad när vi kom tillbaka. Verkade inte som att hon hade stressat iallafall över att få vara själv. Det kändes bra. Väl hemma fick de mat efter ett tag och lilla Tirith är jätteduktig och sitter ner och jag väntade på att hon skulle ta ögonkontakt och då fick hon ett varsågod. Lilla Björn lär sig otroligt fort.


I mitten Lilla Björn. Loddie som löper får vara instängd, likaså gubben Silve som kan vara lite tjurig vid löp.