Slut på misären!
Alltså, hundträningen har äntligen kommit igång igen. Tack och lov, jag höll på att bli galen.
Stygnen tog jag ju bort på Attor och det såg bra ut, men sedan svullnade det upp under ögat och det såg ut som att han hade en böld där, vilket inte var så bra. I samrådan med veterinär började jag ge antibiotika. Så skulle vi se om bölden gick ner. Det gjorde den, men det var inte bara tack vare antibiotikan. Bölden gick ner men sen kom den tillbaka lite... och kliade gjorde den tydligen, för efter att vi varit ute med honom när Johan kommit hem från Norge, så drog han till med tassen ochb bölden SPRACK!! Iiiuu, lite äckligt var det. Men mest lite blod. Så vi tvättade rent och tratten åkte på, igen! Inte så kul, men tvunget. Vi är lite less på att måsta ha tratt på lillskiten.
Han fick ha tratt i några dagar och nu ser det fint ut igen. Antibiotikan är slut och nu håller vi alla tummar och tår för att inte bölden ska komma tillbaka. OM den gör det, måste vi in till veterinären igen för då ligger det troligtvis nåt skräp innanför... Och jag antar att man då måste ta upp det igen och göra rent för att sedan sy, igen. Jag hoppas verkligen att vi ska slippa det. Det räcker gott och väl med han fått två stycken operationer. Det är redan två för mycket för en sån liten kille.
Hundträningen är igång och det känns underbart att äntligen få köra dom. Vi var ut i söndags på en tur på strax över 15km. Tunga spår bitvis och den här gången körde jag först. Det var meningen att Johan skulle ha 6 hundar, men den vita blixten dundrade till och drog i förväg. Alltså, han slet sönder både haken på draglinan och haken på necklinen. Han är sannerligen ett as! Jag lovar. Så snabbt som attan, skulle jag, dra iväg efter honom för att jaga och få fatt i honom, men då fick jag ju inte loss min säkerhetslina, såklart. Johan sprang till undsättning och drog i snöret åt mig och iväg for jag. Vi behövde inte jaga långt alls så var vi ifatt den vita blixten. Han sprang så glatt framför mitt spann i ca 8km. Då trodde jag nog att han skulle ha sprungit tillräckligt för att jag skulle få tag i honom, så jag stannade mitt femspann och såg till att de båda ankarna höll spannet på plats och så lockade jag in Tricky. Det var inte så svårt utan han kom på en gång, så jag var glad för det och satte fast honom i mitt spann. Och sen körde vi.
De hade dragit med sladd den större delen av vägen, men jag ville inte fortsätta hela den vägen utan tog av, in på ospårat, med Haldex och Tirith i led. Haldex är sannerligen en klippa. GUD vad bra han är! (alltså, det är jag som skryter över min hund)
Snön gick upp till mitten av bröstkorgen på dom och Haldex plogade fram, medan Tirith inte alls var så förtjust i det och gick in bakom Haldex, för att åka snålskjuts. Vilket såklart resulterade i en del trassel då Trickster drog så förbaskat hårt, så han klampade hela tiden över Tiriths draglina. Vi försökte vända på en öppen plan, men Haldex tyckte bara NO WAY, eftersom vi alltid går rakt fram där och rakt fram skulle han gå. Det var ingen idé att försöka fuska. HELA sträckan skulle köras enligt Haldex. Jag trasslade ut Tricky nån gång och hela spannet drog så jag ramlade i snön och fick invänta släden som jag tog tag i. Johan skrattade åt mig... hehe.. Jag kan ju förstå varför...
Tung tur, men glada hundar när vi kom hem och ännu gladare matte som äntligen får köra igen. Så nu hoppas jag bara att Attor ska få fortsätta vara frisk, så det kan fortsätta på det här viset. Hundarna har redan stått alldeles för länge sammanlagt, en hel månad faktiskt. Så hur den här säsongen kommer att bli... Ja, det får helt enkelt tiden utvisa!!
Kommentera inlägget här: