Jag sitter i soffan hemma hos Maria. Bredvid mig i soffan ligger Nova. Vi åkte in vid tiotiden i morse, för ett besök skulle vi göra. Egentligen inte hos Maria, utan jag och Attor skulle åka in till Djurkliniken Ejra. Det gör vi alltid när husse är i Norge och jobbar... åtminstone känns det som så.
Igår när jag skulle mata på kvällen märkte jag när jag skulle ge sista hunden mat, dvs Attor att något var alldeles tokigt med honom. Han såg ledsen ut, öronen slokade och hela hans jag utstrålade matthet. Alltså, en Attor jag inte alls är van att möta i hundgården. Efter att ha kikat mig omkring lite snabbt och sett alla ställen han spytt på, insåg jag snabbt att nånting var helt på tok fel med hunden. Så han kom genast in i huset. Klockan var halv nio. Silve fick stanna kvar utomhus i kojan han brukar ligga i som står ute i rastgården. Nova fick sitta i släpet en stund medan jag tog in Attor själv i huset.
Han gick direkt upp i soffan och lade sig, jag la mig bredvid honom och han lade huvudet på min mage och tvärslocknade. Det är inte alls likt Attor när han kommer in i huset. Han brukar fara omkring som en tätting och vi brukar alltid svära ve och förbannelse i ett par timmar över honom innan han har lugnat ner sig. Jag ringde Johan och sa att nånting är fel med Attor och att jag tror att jag måste åka in med honom. Medan jag pratade med Johan försökte jag väcka lite reaktion i Attor för att se om han spelade över. Jag drog han i floppöronen, lyfte på kinderna och drog honom i benen. Jag pillade på ögonen på honom och t om puttade på hela hans kropp, som musen Jerry gör när han försöker väcka hunden för att katten Tom jagar honom; Inte en min, rörde han!
Jag ringde och pratade med jourhavande distriksveterinär. Hon fick mig att göra lite andra tester med Attor; bjuda honom på lite kött, vilket han ratade och se om han ville följa med ut i koppel, jo, men jag fick dra ut honom till en början. Jag hade redan testat att bjuda honom på vatten och det ville han heller inte ha. Och tempen var normal. Han följde med ut och kissade iaf och veterinären frågade om han vinglade, vilket han inte gjorde. Hon sa att så länge han inte spyr flera ggr i timmen, skulle jag våga vänta till morgondagen med att åka in.
Attor och jag gick in igen och han fortsatte med sina kastspyor. Blee, det är äckligt! Stackarn, han var alldeles medtagen. Vid 0100 försökte vi sova iaf. Jag på soffan(som jag fått byta filt på, för han hade spytt ner den och kuddarna) och Attor i storburen som jag dragit fram till dörren på tv-rummet, så jag skulle kunna ha honom nära. 50 minuter sov vi innan det var dags för kastspya. Torkade upp det och så gick vi ut en sväng. Sen sova. 05:22 vaknade jag själv. Vi gick ut och då var det spya igen och så skulle han bajsa och det gick trögt. Sen sov vi till tjugo i åtta och vi gick ut och jag ringde Ejra direkt. Vi fick tid 11:30. Ringde Maria och frågade om hon kan ha Nova om det skulle bli OP på Attor(vilket jag misstänkte). Så jag tog med henne in och även min dator som är på väg att krascha, igen :(
Först lämnade jag Nova och sen lämnade jag in datorn på Alina Systems. Och därefter direkt till Ejra. Ny veterinär vi aldrig träffat förut. Eftersom Attor var så medtagen gick det faktiskt att undersöka honom utan lugnande. Hon sa sen att de var tvungna att göra kontraströntgen på honom och så undrade hon lite hur det skulle gå om det inte gick att hålla fast honom. Jag nämnde nåt om att jag nästan var glad att Kalle inte var där(det är Katarina som opererade Attor på magen första gången) och fick då svaret att hon visst var där, bakom kulisserna. Då sa jag genast att jag önskade att hon var med på ett hörn, om det kunde gå, för hon visste precis hur Attor är.
Veterinären gick iväg och det tog inte lång stund innan hon dök upp igen och gissa vem hon hade med sig? Jo, Kalle kom in genom dörren och tittade lite sorgset på Attor. "Känner du igen honom?" sa jag till henne. "Nej", sa hon... "Jag gör faktiskt inte det". "Oj, så dåligt han mår". Klart hon kände igen hunden, han som gjort så starkt intryck på henne när hon opererade honom som liten då han resolut klev upp själv från op-bordet i princip och bara traskade ut. Men hon kände inte igen lilla Attor, för sist hon träffade honom och skulle undersöka benet(ca två veckor sen) så fick hon ju brottas med honom. Då fick han gå på Metacam i 10 dagar och sträng vila var ordinationen, förmodligen en muskelsträckning var diagnosen.
Kalle är bra. Hon sa direkt till den andra veterinären, Helena att det GÅR inte att hålla fast den här hunden, så nånting måste han få om de skulle kunna röntga. Nåväl.. jag ska strax åka och hämta Attor, så jag har inte mycket tid på mig att skriva så mycket mer just nu. Det slutade iaf med att Attor skulle få stanna kvar till halv fem åtminstone, för dropp var han tvungen att få. Och vad skulle röntgen visa då? Samtal från Ejra lite senare visade att de inte kunde se något på röntgen, men de kunde känna någonting i magen på honom. Jag såg redan i undersökningsrummet att han inte riktigt gillade när de klämde på magen hans. Scenariot upprepar sig. Kalle ville öppna upp honom och jag sa ja direkt. Så nu efter ytterligare ett samtal från Ejra, så visade det sig att det mycket väl var någonting som låg i tunntarmen och stoppade upp. De tror att det kan vara en riktig mus !!! Antingen det eller en sån kattleksaksmus. Enda problemet är att alla våra kattleksaker är uppe från golvet eftersom att Nova annars skulle ta dom. Så vi får se... Jag ska ta med den där plastpåsen med objektet i hem sen... YUK!
Han är öppnad mer än förra gången på magen, men öppningen i tunntarmen var väl ca 1,5cm. Så nu hoppas jag på en fin läkeprocess utan komplikationer!!
Nu mår jag fara och hämta skrutthunden. Tack Maria, för att du ställer upp för oss med Novi!
Och tack till veterinärerna och Ejra, för att ni är så jäkla bra!!!
Kommentera inlägget här: