seriXone

Nu ska det här blogginlägget ska handla om vår semestertripp med 13 hundar och en katt. Vi bestämde för länge sedan att vi ville göra den här resan, för att hälsa på vänner, och för att förhoppningsvis få en riktig sommar. Hmmm… Det skulle visa sig att den sköna solen vi ville åt, inte alls ville dyka upp något vidare när vi var i södra delarna av landet, utan det var mest regn som kom ner från himlen. Okej, vi ska inte klaga alltför mycket på det, det var ändå rätt så hyfsat väder med tanke på att vi hade, nästan, alla djuren med oss.

Innan resan

Vi hade planerat att fara den 9e eller 10e, men den tionde var Sarias uppfödare, Kari Hope på resande fot och undrande om hon kunde stanna till för ett besök. Självklart valde vi att vänta med avfärden, då vi tyckte det skulle vara trevligt med besök från Kari. Kari är den första som hittat hit, utan gps, och både jag och Johan blev rätt förvånade när det dök upp en bil på grusvägen, som visade sig vara Kari. Ganska tidigt på dagen också. Det blev att visa hundgårdar och självklart Saria, som blev väldigt glad och påminde om sitt hemska tjutande ljud  hon kan ha, men som hon lugnat ner sig med sista halvåret. Det var väldigt roligt att se att hon mindes Kari så väl. Kari fotade en del och fick även hälsa på Tirith, som hon äger pappan till, Kefeus Mithril Gwaihir.

Johan gjorde sin fantastiska minipizza och till efterätt hade vi en cheesecake med smak av lime. Tack för besöket Kari, och välkommen åter!!

De allra snyggaste bilderna jag har på Kari, ser ut nånting sånt här.
Nu kan jag lägga en till sån till albumet :-) 

Avfärd

Första dagens resa går mot Lundsbrunn där Tiras och Nelwyn börjat sitt nya liv med husse Micke. Vi kommer fram sent och är lite trötta. Ta hand om hundarna, mata och sedan rasta. Jag och Johan sover som stockar i våra lånta tältsängar som Micke ordnat till oss. Upp i skaplig tid och ut för att rasta vovvar och mata valpar, Nova, Tricky och Haldex. Nova äter medicin varje dag och får alltid frukost. Haldex fick antibiotika i 10 dagar då han var röd i halsen när vi tog bort halsmandlarna och Tricky var lite tunn, så vi har gett frukost till honom också.

Tiras i sin bur

Historiens kortaste övernattning, misstänker jag. Men det var trevligt och kul att se att Tiras & Nelwyn redan på mindre än en vecka anpassat sig så bra till sitt nya liv. För säkerhets skull fick de bara träffa mig och Johan, och inte resten av flocken. Vi ville inte uppröra de små, utan det är bättre att mor och söner återses senare till hösten istället, när de helt och hållet vet att Micke är deras nya trygghet. Tack för att vi fick komma och övernatta med ’such a short notice’ :-)

Nelwyn, under bordet är en bra plats.

Rast i Lilla Krokavadet

Vi stoppade i Jönköping för att gå in på gamla Tiwas. Det blev Arken Zoo för några år sedan och nu kände jag inte alls igen mig. Eva som hade affären hade skolat om och pluggar nu till sjuksköterska och det fanns inte alls några intressanta saker vi ville köpa. Däremot passade vi på att ta med Elora och Airk in, och tjejen som var därinne blev helt lyrisk och ville självklart ge dem lite godis. Men något godis var småttingarna inte alls intresserade av, de ville mest bara hoppa på henne och pussas.

Vi skulle rasta hundarna strax efter Jönköping och jag slängde mig på telefonen och ringde upp Bosse. En av mina gamla grannar när jag bodde därnere.

”Hej, det är Fia, vad gör ni?”

- Hej, jag är på väg till stora Krokavadet för att hämta posten, svarade Bosse.

”Jaha”, sa jag. ”Kan man få lite kaffe?”

- Jag har bakat kaka!, sa Bosse. Jag vänder genast om!

Alla vovvar firar dubbelfödelsedag med smaskiga märgben

Han är för skön, min gamla bästaste granne. Vi kom fram och plockade ut vovvarna på stake-outen och passade på att fira med märgben. Det var två killar som fyllt år; Trickster 1 år och Nato 2 år. Alla tyckte det var mumsigt värre. Sen fick jag och Johan både kaffe och kaka med glass och när Conny målat klart på huset gjorde han oss sällskap.

Tack så jättemycket! Ni är alltid så trevliga och snälla!
Nu väntar vi på att ni ska komma och hälsa på i Fjällandet!

Mums! Nato gillade sin födelsedagspresent.

Vidare mot första långstoppet!

On forward! Vi packade ihop allt och tog rutten ner till Sösdala i Skåne, där vi skulle bo några dagar hos Mari och Joakim, kennel Unayok. Där bor 3 stycken ShejriX:are och det var nästan att det var 3 till som blev kvar där när vi skulle fara hem.

Vi hade väl egentliga inga direkta planer för vår semester, mer än att vi skulle passa på att hälsa på Johans syster Pernilla, som bor nere i Ystad. Vi for dit en av dagarna och det var jättetrevligt att träffa Pernilla och hennes man Stefan med deras två barn, Emil och Elias. Vi hade med oss alla hundarna och parkerade dom nere vid hamnen, där vi senare satte upp stake-outen och tog ut alla, så familjen kunde hälsa på dom.

Det var inte bara familjen som kunde se de 10 hundarna som satt där(Tióne och valparna var kvar i Sösdala), utan där låg även ett gym där dörren öppnades och det flockades i dörröppningen för att se på alla de hundar som satt där. Förbipasserande stannade till för att titta och när vi höll på att plocka in hundarna kom en farbror fram för att fråga om hundarna och han berättade att han åkt hundspann en gång i tiden.

De var tysta och lugna, som de oftast är numera. Vaggeryd 2008 är ett minne blott, då ringsekreteraren bad mig att flytta på mina hundar, för de lät för mycket. Nu vet de att uppföra sig, och det har säkerligen en hel del med att göra att jag kastade vatten på dom när vi flyttade in i Fjällandet, för att de skulle lära sig att vara tysta. Nu gör de yngre hundarna som de stora, så det är inte ofta jag behöver kasta vatten på dom längre.

På lördagen skulle jag och Mari egentligen åkt iväg på en utställning med några av hennes hundar, men vi struntade i det och då passade jag och Johan på att fara till Höör och gå på en klädes Outlet. Jag hittade massor med tröjor och lite byxor som jag köpte. Vi åkte även till TEBA på fredagen, en jättebra djuraffär där det fanns väldigt mycket att titta på… och handla. Notan slutade på strax över 900, det blev både flexikoppel, tuggben, matskålar, spårkoppel och lite annat som hamnade i påsen. Det var nog tur att dom hade stängt när vi for dit på lördagen.

På kennel Unayok fanns under besöket inte mindre än sex stycken löptikar. Våra hundar skötte sig över förväntan bra och vi är tacksamma över att vi fick låna hundgårdar, så vi kunde låta alla hundar turas om att vara i hundgård. Men Tióne och valparna fick bo i en hundgård hela tiden och det underlättade väldigt mycket. Ingen höjdare att måsta ha små valpar boxade.  

Vi hade några riktigt trevliga dagar hos Mari och Joakim. En dag lyckades kameran komma ut, annars var det rätt tråkigt väder mest hela tiden. Det var roligt att få träffa ’mina’ valpar, Matic, Atto(från min första kull) och Tella(från min andra kull), men extra kul att få träffa Attos barn och se hur de var. Någon av dom var lite blyg, men de verkade alla trevliga och sociala och hade fullt med sprutt i benen. Den enda hanen i kullen, Worf, påminde så otroligt mycket om mamma Atto, att det var omöjligt att slita ögonen från honom. Det ska bli kul att höra hur de utvecklas under säsongen som kommer.

Unayoks Worf

Vi tackar så hemskt mycket för gästfriheten och hoppas vi får återgälda den i vinter!!

 Vidare mot Bjälkatorp! Men först…

…ett litet besök i skogen med en massa Starax-hundar!

På söndagen hade Iréne på Starax kennel bjudit in till en liten träff i Järavallen utanför Malmö, för de som äger en Starax-hund. Vi for dit! Naturligtvis hade vi inte någon tur med vädret, utan det var regn som välkomnade oss när vi parkerade bil och släp.

Men vi tog upp Tióne och valparna och självklart Nato. Sen tog det inte lång stund innan jag bestämde att alla hundarna skulle komma upp, då jag tyckte det var varmt för dem att ligga i släpet. Och sen, naturligtvis, ett jättebra tillfälle att få träna alla hundarna på att sitta i skogen och vara tysta, i sällskap med en massa andra hundar runtomkring som de inte känner. Irre hjälpte mig att ta upp dom och det gick väldigt bra. Även valparna satt på kätting och efter att ha busat lite och hälsat på nya människor, lade de sig ner bredvid varandra och bara… ja.. somnade. De har under hela resans gång imponerat stort på både mig och husse. Vilket nytt ställe vi än har kommit till, så brydde de sig inte det minsta om var de var någonstans.

Efter träffen for vi till David och Mia i Blekinge utanför Rödeby. Där fick vi också låna hundgårdar, så vi tog en gård till Tióne och valparna och sen fick de andra turas om att vara i en annan. Det gick bra, men av någon konstig anledning var det alltid någon hund som skulle låta om nätterna. Själv hörde jag ju ingenting, som vanligt, men alla andra hörde, medan jag sov som en stock.

Dagen efter vi anlänt for vi in till Ronneby för att träffa Johans föräldrar. Där åt vi pizza och gick på promenad där Nova följde med. Alla andra hundar hade turen att få stanna kvar i Bjälkatorp, då det är svårt med parkering där de bor. Jag har bara träffat Johans föräldrar en kort gång förra året när vi var ner, så det var trevligt att kunna umgås några timmar den här gången.




På promenad i Ronneby. Nova har hittat en liten pinne...

Glassiären

En av dagarna åkte jag, Johan och Mia in till Karlskrona för att få oss en mumsig glass på Glassiären. David ville vara kvar hemma istället och erbjöd sig att ta hand om våra hundar. De varnade mig för att det skulle säkert vara lång kö, men när vi kom dit så kanske det stod 15 st före oss. Efter att vi köat i kanske fem minuter, kom det ungefär lika många till och ställde sig bakom oss. Oj! Vilken populär glassbar.



 
På den här glassbaren tillverkar de sina egna våfflor.


Måhända kan det vara för att man betalar per smak och får säkert 3dl glass för varje smak. Nå! Jag bestämde mig i vart fall för att ta tre smaker. Och det var jättegott!



Många smaker att välja mellan.


Men självklart gick ju min våffla sönder på en gång, så glassen rann nedför mina händer och jag fick kasta i mig glass, ända tills jag insåg att det inte skulle funka. Johan fick hämta en bägare till mig, som jag kunde lägga glassen på. SEN kunde jag äta i lugn och ro.

Jag och Johan är båda glassälskare. Det här är himmelriket, i mängder.

Efter glassen gick vi ner till hamnen och gottade oss lite i solen. Det var skönt med en liten promenad efter den glassen. Jag åt näästan upp hela min. Glasstokig som jag är åt jag mest av alla, såklart!

Hemma hos David och Mia igen rastade vi lite hundar, sen for jag med Mia hem till Annemonens kennel för att hämta upp Annemo och Torbjörn som bjudits in på lite grill i Bjälkatorp. Jag kikade på deras kennel och fick se hur de hade det. Det blev en trevlig kväll med god grill och trevligt sällskap.

Tre generationer.
Pya med sina barn, Tióne o Haldex och Tiónes barn, Elora och Airk.



Mycket hundsnack även på det här stället. Jag och Johan fick möjlighet att bekanta oss lite mer med ’våra’ valpar. Mia och David har 8 hundar, varav de har fem som kommer från mig, även om Tiwas egentligen är från kennel Fenrisulven. Det var mycket roligt att få träffa Visko igen, som av någon konstig anledning var som tokig i mig. Haha… hon är störtskön, den hunden. Vilken humor hon har. Iddick, som ju är Tricksters bror, som är den senaste Shejrix:aren som flyttat dit, var mycket lik sig själv som liten valp. Uno är så lik sin mamma att Johan faktiskt såg fel en gång och trodde Pya var ute på tomten, när det i själva verket var sonen. Det är fascinerande hur lika de kan bli sina föräldrar.

Uno & Iddick

När vi skulle åka hem hade vi packat alla hundar utom en. Tióne gjorde en repetition från Sösdala. Våga vägra åka släp! När valparna var packade sprang hon upp till hundgården hon bott i, satte sig utanför den stängda dörren, och när jag ropade på henne, satte hon tassen på dörren, puttade upp den och hoppade in i gården och satte sig där. Måste jag tala om att jag vackert fick gå och hämta henne? Hon hade nog tröttnat på den här resan för länge sen, misstänker jag.

Nåja, tre stopp kvar!

Först av allt skulle vi ha tillbaka Arwen, katten som vi kastrerade en vecka innan vi for nedåt landet. Vi hade med henne hos Micke, Mari och Joakim och hon är världens snällaste katt att åka i bil. Hon åkte i en hundbur där hon hade en minikattlåda och mat. Hon bara sov hela resan igenom. Men på anhalten Bjälkatorp är de allergiska, så Arwen fick vara hos Johans föräldrar istället. Och nu skulle hon med hem. Eftersom det var krångligt det där med parkering kom jag på idén att vi kanske kunde ha en picnic någonstans innan vi for. Så Hans och Ann-Kristin ordnade med hela kalaset och kom med värsta picnic-korgen med varma bagels och kaffe och diverse pålägg.

Vi träffades i Backaryd, där Johan växte upp och parkerade oss vid skolan, där vi tog ut alla hundar på kätting. Valparna fick sitta i koppel vid bilen, medan vi kalasade på den härliga frukosten. Alla hundarna skötte sig exemplariskt och det kom någon gammal bekant till Johan också och hälsade lite.

Picnic i Backaryd

Matstopp i Nyköping

Hos kennel Snow Shadow, Josefin Andersson och Joakim Pettersson. Vi tänkte det skulle vara kul att se hur de bodde, då Josefin och Jocke var här i vintras och hälsade på oss en dag. De hade verkligen laddat för att bju’ tebax när det gällde mat. Hehe.. och det var sååå gott, så jag åt massor. Vi kikade på kenneln och de fina vovvarna och även om huset hade lite lustiga former var renoveringen inomhus de gjort mycket fin. Ni har bra smak, må jag säga. Tack för att vi fick komma, nu vet vi var ni bor =)

Sista stoppet - ett sista stopp hade vi inplanerat!

Nu for vi mot Norrtäljetrakten och skulle stanna hos våra vänner Kenneth och Elisabeth. Där bor allas våran Dimrill. Superduktiga slädhunden Dimme, som var gäst hos oss hela förra säsongen. Det var självklart dåligt väder när vi kom och också när vi for.



Vackra Dimrill


Vi kom sent och tog oss en ordentlig vila innan vi for dagen efter. Dimrill bor verkligen i ett tjusigt hus som husse byggt själv, precis nere vid vattnet. Otroligt vackert ställe. Dimme har ju också fler kompisar nu och han kände igen oss och blev glad över att få hälsa på oss.


Mindre glad att vara i släpet var ju Tióne. Hon och valparna fick sova där över natten, men det gick hur bra som helst. Valparna var tysta och snälla och rara Johan klev upp före mig och rastade alla vovvarna medan jag låg kvar och sov en stund till i min tältsäng. Jag sov som en gud i det där huset. Kanske för att jag var så trött, eller så har Kenneth verkligen lyckats bygga en riktig fristad, jag chansar på det senare. Måhända jag eller Johan dyker upp nån sommar, utan hundar, bara för att få oss lite redig semester, så bli inte förvånade om vi kommer en vacker solig dag!


Tack för den goa nattmackan Elisabeth, du är en superkock med enkla verktyg! Och tack Kenneth för att du tar så väl hand om Dimrill. Vi ser fram emot att ha honom lite grann i vinter, om än inte lika länge som sist.

Vi packade  och styrde kosan hemåt igen. Efter många dagar i bil och många mil, var vi trötta men nöjda med vårt resande. Vi blev dock piggare ju närmre hem vi kom och vi klarade t om av att packa ur bilen på samma dag och packa upp. Det ni!

Vi har haft en supertrevlig semester på alla ställen vi varit på. Ni är verkligen duktiga på att få en att känna sig välkommen! Nu väntar vi på att NI ska komma, men jag antar att ni alla vill komma på vintern, så då gäller det att boka in sina veckor…  Ni är alltid välkomna i Fjällandet, det vet ni! Tack alla ni, för gästfrihet och lån av gårdar och pass av hundar! En dag, kanske, vi kommer alla igen(när vi tagit igen oss efter den här semestern.. hihi)

Okej okej, det här var väl mitt längsta blogginlägg på 140 år och har du kommit ändå hit har du varit en flitig läsare. Nu är min semester snart slut. Johan kommer hem från jobb i Norge i morgon och jag börjar jobba på tisdag. Sen kommer det att vara full rulle här i Fjällandet….