seriXone

Jag kan väl börja med att säga att jag är dötrött. En Johan i soffan talar om för mig att han är minst lika trött som jag ikväll. Jag skulle kunna lägga mig ner och bara sova, sova, soooova, men det får jag inte riktigt göra än. Nova måste ut en gång till och det blev sent med matning, så vi får vänta liite till, så får vi världens sovmorgon i morgon, det ska bli såå skönt. Silve som upptäckt det här med löp brukar ju inte direkt vara tyst av sig, så inatt åker det en grind upp för trappen, så slipper vi förhoppningsvis honom i morgon bitti och får sova ut ordentligt. Hoppas jag iallafall!

SM-dagen 3 är avslutad och jag är så nöjd som jag bara kan bli. Jag hade inte den minsta lust att köra hund idag, då jag var trött i ögonen efter att ha somnat med linserna i igår kväll och sov med dom hela natten. Ingen hit direkt. Och vädret var varmt och för andra dagen i rad skippade jag min dunväst och halsduk på tävlingen. Så varmt var det. Inte heller någon hit då mina hundar brukar gå riktigt dåligt på tävling när det är varmt väder. Idag var dagen när jag skulle bli förvånad...

Planen var att inte ta med Loddie och när jag gått ner med släden till starten passade jag på att stryka henne från listan. Om man gör på rätt sätt slipper man att få en varning för att man inte strukit hunden. Det var tre stycken som fick varningar just för att de inte gjort det. Men det gäller att komma ihåg det också...

Eftersom att jag inte var taggad, så var hundarna lugna i starten, ganska åtminstone. Det är mycket lättare att starta när Loddie inte står med i teamet, det kan jag ju vara helt ärlig och säga. När starten väl gått, kunde jag känna att hundarna kändes riktigt pigga och fräscha och när vi dundrat iväg och kom mot första uppförsbacken kunde jag redan se Marco Hampel framför mig. Det är lustigt vilket dåligt tidsbegrepp jag har om banan när jag tävlar, det märkte jag nu när jag såg på filmen som jag tog medan jag körde. Jag tyckte inte alls att det tog lång tid innan jag var ifatt honom, men filmen säger mig att det tog 4-5min.

Jag är nog så uppe i det blå, så jag kommer inte ihåg så mycket efter att jag kört banan, bara de speciella grejerna som händer är något som sätter sig fast i huvudet på mig. Nåväl... När vi kom ifatt Hampel skulle jag köra om, och såklart var såg det smidigt ut på banan, men precis när vi försöker ta oss om, så kommer det en sväng och där så måste ju Marco svänga med sin släde, vilket resulterade i att Haldex och Tirith tyckte det var lite läskigt, så de sprang rätt ut i lössnön på höger sida och damp ner i det djupa, vilket resulterade i ett megastopp där Niro dundrade över deras lina och Tióne kom över på Dimmens sida. Jag slängde ner ankaret, beredd att springa fram, men det visade sig att jag inte behövde det, då Haldex och Tirith tog sig upp och drog på igen, vilket i sin tur gjorde att Niro drog värsta baklängeskullerbyttan... Men vips, så var de alla uppe på alla fyra och jag drog upp ankaret och så var det full fart igen.

Vi kom ifatt igen och lyckades gå om utan problem, men sen började det jobbiga för min del. Jag ville komma loss från Hampel och inte ha honom hängandes i hasorna, så jag sparkade... och sparkade.. och sparkade. Fäjn, vad jag sparkade. I flera kilometer säkert, innan jag till slut lyckades gå ifrån i nerförsbackarna och på platten. Sen såg jag inte skymten av honom igen och det visade sig sen att vi skulle dryga ut tiden till honom. Det kändes jättebra, helt enkelt.

Backarna kom, jag sprang och peppade. Det gick trögt i backarna, och jag fick liksom igår, kramp i rumpan(vilket är JÄTTESKÖNT *not*) och fick ställa mig på medarna precis i slutet på värsta uppförsbranten, innan det planar ut. Oj, vilket jobb hundarna gjorde för mig där! Jag är så mallig över deras prestation, så ni anar inte.

Nu gällde det bara för mig att hålla mig borta från Hampel och försöka ta in så mycket jag kunde. Det enda jag ville idag var att få ett jäkla bra lopp, så jag kunde känna mig stolt över vår prestation tillsammans. Det visade sig att hundarna gick skitbra hela vägen och vi hade den näst bästa mellantiden idag. Jag körde fem hundar och både Lisbeth och Ylwa körda fortfarande med sex och när jag kom i mål hörde jag nån tid på 36 nånting. Jag hörde nog galet, för det visade sig att jag kört exakt på samma tid som Lisbeth och endast 14 sek långsammare än Ylwa, så ni må tro att jag är stolt över oss själva :-)

Med facit i hand skulle jag kanske startat enbart med fem från början, men det är sånt som man aldrig vet förrän efteråt. Något VM blir det inte för våran del, de som ska dit har fått frågan och jag ingår inte i den skalan. Platserna är tydligen väldigt begränsade i år, så jag ser fram emot en härliga semestervecka istället.

Det är en tävling kvar för vår del och den blir i Ryssjön nästa helg. Jag har bestämt mig för att hundarna ska få sig en riktigt redig vila till nästa helg. Dumt eller inte, det har jag ingen aning om, men det känns som att de behöver det. Dimrill har varit en klippa i spannet, men varit ganska trött efter tävlingen. Haldex vill jag vara lite rädd om och tikarna löper. Fyra på en gång, alla bor i samma hundgård. Det är skönt när det funkar bra.

Men nu är det nog dags för sängen känner jag. I morgon har jag tagit på mig att jobba lite extra för att jobba in det sista som behövs för full bonus. I morgon kommer förhoppningsvis några bilder också. Och så har jag lite annat att berätta också, för er som inte redan vet.