Nu är tävlingssäsongen över för min och hundarnas del. Kanske avslutade vi inte på det sättet jag tänkt, för nog hade jag planerat att försvara min bronsmedalj, men den här gången gick det inte riktigt hela vägen.
Jag har under den här säsongen fått riktigt fin rutin på det här med tävling, känns det som. Vi har alltid varit i god tid till starten och jag har nästan alltid varit klar när mina handlers kommit för att hjälpa mig fram till start. Jag tycker att jag har förmedlat positiv, lugn energi till hundarna innan och bara igår vid startlinjen sa Fredrik Filander till mig att jag såg för lugn ut. Det var ju kul att höra, för jag vill att mina hundar skall känna att jag är lugn och säker. De ska framförallt känna att matte vet vad hon håller på med, och att matte är någon att lita på. Utan tillit kommer inte något team särskilt långt.
Lördagens race
bjöd på en norrman vid namn Viggo Jörgensen. Han har kört för jäkla bra den här säsongen och när jag stod där på släden hörde jag inte ens när han kom. Helt plötsligt var hans ledarhundar på min vänstra sida och jag blev sådär rädd som när man blir skrämd av någon. Tjup! så var de bara där! Haha, det var jättekul. Vi körde sen sida vid sida och den här gången gick det verkligen bra. Jag hade inga som helst problem med Niro och det var bara Tióne som var liiite återhållsam med att gå direkt jämte Viggos ledarhundstik. När Tióne kom upp precis bredvid tryckte nämligen den tiken lite mer åt Tiónes håll(utan att vara elak), men Tióne tyckte väl att det var lite läskigt, så då höll hon undan lite och backade lite på farten. Men överlag gick det super och det kändes jättekul när jag manade på mina, för då drog Viggos hundar på extra när vi kom upp och försökte ligga snäppet före. Så vi fick upp farten lite extra på Viggos hundar, som också tog åt sig av mina positiva rop till Tióne. Jag hade nog kunnat köra hans hundar också ;-)
Jag och Viggo gasade i mål samtidigt och vid sista vänsterkurvan låg jag på innersidan och när vi skulle i mål så var vi verkligen sida vid sida med slädarna. Så pass att vi krockade dom lite grann med varann. Det var den roligaste målgången jag har haft på alla mina tävlingar. Så himla kul!! Jag vet att Niklas har tagit en massa fina bilder på oss i målgången och han har lovat att jag ska få, så jag ska påminna honom om det.
Det är roligt att få köra tillsammans med folk när det går så bra. Det är ju inte ofta som jag får göra det, inte ens hemma, så det blir lite extra roligt för mig, och alldeles säkert för mina hundar också.
STORA GRATTIS Viggo, till din fina slutplacering. Jag ser fram emot att mötas i spåret igen :-)
... och eftersom grattis ändå är på gång, vill jag gratulera Marie till hennes fantastiska avslutning på säsongen. Det är otroligt att du med två 9,5 åringar fortfarande står högst upp på pallen. Det visar på vältränade, omhändertagna hundar med otrolig arbetsmoral. FANTASTISKT!!!
... och så har vi AGNES!! En junior som kör så jäkla bra med sina hundar, att hade hon kört i vuxenklassen hade hon stått som nummer 2 på prispallen! Otroligt också, eftersom att hennes hundar då är 8 år gamla. Vi andra får ju nästan skämmas... GRATTIS Agnes!!
Och sist, men inte minst, Camilla Buvall-Juhlander som kör Heidiburgh's team, som knep silverpengen efter helgens sista tävlingsdag. Bra kört och många grattis!!!
Söndagen
började med en väldigt seg Fia som inte ville gå upp ur den sköna sängen. Huja, vad seg jag kände mig och allt jag ville var att ligga kvar. Men det var bara att ta sig upp och ut till bilen för att ta ut hundarna. Sen vattna dom och under hela helgen åt tävlingshundarna, och resten, väldigt bra. Så välvattnade var de, minsann, och jag upptäckte att under lördagen och söndagen då tävlingsgänget fick en liten slurk köttvatten nån timme innan start, gjorde att de inte tog snö, för det gjorde dom på fredagen. Så vi har plockat med oss nånting nytt till nästa säsong.
Vid rastningen på söndagen märkte jag att Loddie inte var nåt bra i magen. Men hon var helt okej, så jag kände att jag kunde starta henne åtminstone. Det är första gången som jag egentligen ser mina hundar se hur uttråkade som helst i starten. Jag undrade om de ens ville springa?? Det tog en stund efter att vi satt in dom, innan dom började skrika och gapa. Värst av alla var såklart Loddie, men det var hon under alla tre dagarna. Men de kändes lite sega i start. Vi kom iväg fint och jag tyckte de kändes jäkligt bra, faktiskt.
Men allt intensivt tävlande tog nog ut sin rätt på dom nu, för i den långa backen kände jag hur arbetslusten tröt på dom. Jag kämpade mig svettig för att hjälpa dom framåt. Och just då, just där... önskade jag att jag hade haft Teddy Kårwik i sikte, så hundarna hade haft lite mer glöd i att ta sig framåt. Men inte såg vi skymten av honom ens. Teddy körde otroligt jämnt alla tre dagarna och det är bara att gratulera för en jättefin prestation efter helgens tävlingsdagar. Grattis till mitt brons, Teddy :-)
En sisådär 3-4km kvar till mål, så lade Loddie av. Hon var superduktig fredag och lördag, men sista dagen orkade hon helt enkelt inte. Jag upplever ju att Loddie har växt otroligt mycket den här säsongen, men jag tror inte att hon är den där riktiga kortsprintaren, som ju 4-spannsklassen är, utan hon passar bättre för lite längre distanser. Niro, som egentligen aldrig är den som lägger av, orkade inte heller riktigt den här helgen, och han svackade lite grann under små perioder. Så man kan väl säga att jag hade 2½ hund som drog på slutet.
Tióne är min allra bästa tävlingshund. Hon är fantastisk!!! Hon står för farten tillsammans med Haldex, men det är hon som sätter farten och igår var det hon som ökade när jag bad om det och hon är bara helt otrolig på att ta oss fram. Vilken liten plutta, en otrolig liten tjej som jag är otroligt stolt över att få ha i mitt spann. Haldex, ja, han bara gör sitt jobb. Lyssnar en hel del på Tióne på tävling, men hemma är han den som glänser lite mer. Det är lustigt hur hundar kan bete sig olika, när man är på olika ställen. Men super, för på tävling måste man ju ha de där hundarna som ger lite extra.
Jag kände att vi inte skulle klara att ta den där bronspengen från Teddy, så vi kämpade på, för att förhoppningsvis klara meriteringen. Tyvärr tror jag vi inte klarade den heller, och då är det bara att satsa inför nästa säsong. Men som Malin säger, det ska ju vara svårt att bli polarchampion.
Summa summarum:
Jag är otroligt nöjd över helgen och avslutningen på tävlingssäsongen. Sista tävlingen fick vi avsluta med otroligt positiva omkörningar och samkörningar med bara bra erfarenheter och efter Norge så var det precis vad jag och mina hundar behövde. Ordinarie hund som passar bättre in i 4-spannet går på antibiotika och det kändes ju lite i kraft, såklart, men Loddie har fått lite mer tävlingsrutin inför nästa säsong och det känns jättebra.
Sm-helgen har helt klart varit den allra roligaste tävlingen för mig, då jag haft så kul ute i spåret när jag fått köra tillsammans med andra. SOC var en alldeles ny upplevelse tillsammans med landslaget och vi blev en masstart-erfarenhet rikare.
Den här helgen då jag bott hos Agnes familj har också helt klart varit min bästa helg på hela säsongen. Tillsammans med dom har jag fått många skratt och jag har verkligen trivts tillsammans med dom. Agnes pappa, Stefan, sa på söndagsmorgonen att det kändes som att de under helgen haft en till tonåring i huset... hehe
Men såklart... Jag är ju bara junior :-P
TACK SÅ OTROLIGT MYCKET!! Agnes med familj, för en sån jättetrevlig helg!! Jag har verkligen haft superkul tillsammans med er och ser sannerligen fram emot att få umgås med er alla igen!
... och TACK Daniel! för att du så snällt tog hand om mina katter under de här veckorna som jag har varit på resande fot! De trivdes uppenbarligen hos dig, men de var glada över att få komma hem igen :-)
(bilder kommer sen)
Grattis till en fantastisk säsong!!
Det har varit spännande och roligt att följa dig och dina fantastiska hundar. Ser fram emot att följa dig nästa säsong oxå:)
Det var jätte trevligt att ha dig här i helgen ! Välkommen åter !