Valparna har kommit

Igår märkte vi att Loddie förmodligen var på gång med valparna. Johan fick ta vakten i soffan för att snabbt kunna springa ut och kissa Loddie på natten när det behövdes. Jag hade tagit lördagsnatten, och var tvungen att sova för att komma till jobbet på måndag morgon. Strax före ett igår natt hörde jag att Loddie pep och var orolig och då hade jag sovit sen efter finalen på fotbollen, så jag sov väl ett par timmar iaf. Men jag gick ner till henne för att ge henne mitt stöd. Det hände inte så mycket, så jag tyckte det var bäst om Johan kunde få lite sömn, för jag hade en sån där känsla av att vi kanske skulle få lov att åka in till veterinär.

Känslor skall man inte förringa. Vid 01:30 gick vattnet och Loddie hade väl lite krystvärkar och sådär, men det kändes inte alls sådär som med Pyas födslar. Hon ville ofta gå ut och jag sprang ut med henne och hon kissade och sen in igen. Hon gjorde sitt bästa, men vid 4-snåret bestämde jag mig för att ringa till jobbet och säga att jag inte kunde komma in och jobba. Vid det här laget kände jag mig väl rätt död, efter en dålig lördagsnatt också.

Sen bestämde jag mig för att ringa den nya djurkliniken på Frösön, som har jour. Jag pratade med Johan som veterinären hette och han tyckte som jag kände, att det var något som inte stod rätt till. Vi bestämde oss snabbt för att åka in och jag väckte Johan och så var vi snabbt iväg. På vägen in mot stan krystade Loddie på rätt bra, men nästan in i stan skrek hon så man trodde hon skulle dö. Då såg jag att första valpen var på väg ut och kom med fötterna först. Osäker på om han skulle komma ut ordentligt slet jag av mig bältet och kravlade mig bak för att hjälpa till om det behövdes. Han kom ut själv iaf och Loddie var genast duktig, men oj, så jobbigt det var. Stackars Loddie!

Jag ringde Johan igen och vi for till Bromée djurklinik på Frösön och fick genast dropp och kalk till Loddie. Första hanen som kom i bilen föddes 05:05 och vid klockan 06:45 kom hane nummer två. Också han baklänges, men krystvärkarna var mer jämna och fina nu i om droppet/kalket. Det kändes bra. Så var det bara att vänta på nästa valp. Veterinären kände efter och trodde att det bara var en kvar. Vi väntade och Loddie och jag var ut och sprang på rätt bra där i backen utanför, men efter nästan 4 timmar hade hon väl haft två krystvärkar på lika många timmar. Eftersom att Johan egentligen var på väg till Sundsvall när vi kom in, så åkte vi vidare till den nya djurkliniken uppe på stadsdel Norr, Erja. Där röntgade vi genast Loddie och såg sista valpen ligga väldigt långt in och en veterinär kände efter i Loddie, men kände inte att valpen ens låg framme vid bäckenet, så beslutet att göra ett kejsarsnitt var inte så svårt. Allt för att rädda den sista valpen och för att Loddie inte skulle behöva plågas mer. Jag såg ju på henne att de första två var tillräckligt jobbiga och gjorde ont på henne. Pya har aldrig sagt ett ljud när hon har valpat, så det kändes i hjärtat när Loddie skrek vid de två hon födde fram själv.

Jag bad om att få se på operationen och fick observera vid dörrkanten när Loddies sista valp föddes. En tik. Själva operationen gick bra och uppvaket också. Tikvalpen var lika stor som hanarna, så det kändes bra. Mindre bra kändes det över att hon inte ville dia och det tog ända till efter 21:00 ikväll innan jag fick henne att dia själv. Jag gav henne mjölkersättning direkt när vi kom hem efter klockan 17:00 och nu snuttar hon självmant och tar sig till spenen och allt, så nu känns det jättebra. Eftersom att Loddie hade dåligt värkarbete och det var jobbigt för henne tog jag beslutet om att kastrera henne på en gång. Det var inget fel på hennes livmoder, och kanske var det jobbigt eftersom det inte var så många valpar att värkarbetet inte kom igång riktigt, men för mig så kändes det rätt att göra det.

Jag och Johan känner oss helt mörbultade efter en dag på djurklinikerna i nästan 12 timmar. Jag är dötrött efter att ha haft två dåliga nätter med lite sömn och jag tror knappast att jag tar mig till jobbet i morgon. Så till slut blev det 2 hanar och 1 tik och lite otippat var färgen på två av dom. Helvit med några svarta tecken!! Att den ena hanen var mörk som Loddie, det trodde jag alla valpar skulle se ut så, men förvånad blev jag när två väldigt ljusa kom ut. De är pigga och glada och fulla av liv. Loddie är en duktig mamma och fick även beröm på klinikerna för att hon var så duktig. Det är skönt att vara hemma igen, och att alla mår bra efter omständigheterna.


Äntligen hemma.Tiken är den vita med en prick på baken.


De två hanarna.



Stort tack till Bromee Djurklinik och Ejra Djurklinik som hjälpte oss!

Systern till de två hanarna blev den förstförlösta tiken på Ejra Djurklinik och det var inte svårt att välja hennes namn, naturligtvis skall hon heta Ejra. Här kommer några bilder på Ejra i förlossningssalen.


Katarina förlöser Ejra.




Hon får hjälp med att komma igång och andas.


Gnuggad torr och stimulans.
1 Mari skriven

Stort grattis igen från oss alla i "södern"! Vilka sötnosar de är.

3 Fam. Erman skriven

Så skönt att allting ordnade sig! Loddies ögonmask följde med till valparna. :)

5 malin sundin skriven

nästa så man kunnat tro att en ylajärv varit inblandad med de färgerna :) haha söta är de iaf! skönt att det gick bra tillsist

2 Eva m töserna skriven

Grattis till valparna, otroligt söta!

4 Susanne skriven

Grattis till de fina valparna!!

6 Annika på IGAIS skriven

GRATTIS!



Skönt att det går att lösa sådant här.



Trodde ju att du fått en egen Semla,

men en charmig liten kille är ju inte fel.

De ser fina ut.



Lycka till med allihop!

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: