seriXone

Det är intressant, tycker jag.... När jag läser gamla inlägg som jag gjort, vad gäller 'fyrhjulsdriftarna'. Jag har nämligen varit ute idag med Tirith och Nato och promenerat och jag känner det redan som att jag kan avgöra vilken/vilka platser dom kommer att ta i spannet i framtiden. Jag blev nyfiken på vad jag själv hade sagt om den förra kullen, och vad som stämde...

Om Tióne
2008-03-12
"Nästa bild har jag, när det var ca 2km kvar hem, flyttat Tióne till ledarpositionen jämte mamma Pya och Niro bak. Ingen halslänk på ledarparet nu heller och när vi for iväg var det som att skjuta iväg två raketer där fram. Tióne sprang som att den platsen var hennes givna. Jättekul att se. Så nu har hon testat 'up front' och det för ett 8-spann. Inte dåligt pinkat och jag kände genast att den här lilla tjejen har stor potential och mycket vilja."
 
2008-03-25
"Tióne hon står som en självklar ledare där fram och lyssnar bra på mamma Pya. De trycker sig mot varandra när de jobbar och Pya har nog aldrig gått så bra som hon gör med Tíóne."

2008-04-04
"TIÓNE - mattes lilla plutta-tjej. Jag var orolig att frakturen hon ådrog sig skulle vara slutet för henne. Hon visade sig stark och har varit med och dragit flera gånger med positioner både fram och bak och även flera gånger i led, där hon visar självklar ledartalang. Hon och mamma Pya jobbar sjukt bra tillsammans. Galopperar fram i takt med varandra och trycker sig så nära varann att man skulle kunna tro de var siamesiska tvillingar. Så mjuk i temperamentet att när man ska ta på henne selen får man lyfta upp henne från marken vid staketet."

... så det här är några av de ord jag använde om Tióne i starten på hennes karriär som slädhund. Det känns otroligt roligt att se att det stämde, det jag tyckte då. Det gör det hela lite roligare, för nu har jag två nya förmågor som ska visa sin plats i spannet. Man vet ju aldrig riktigt innan man har testat... Men man kan ana....

Tióne idag - nästan alltid i led


Med bälte om midjan och sele på Tirith och promenadsele på Nato, tog vi en sväng på en väg jag aldrig gått förr. Den visade sig leda upp till bondens hus, så det var ju kul att veta var han höll till :-)


Förra gången vi promenerade gav jag början på startkommando, men den här gången fick de två valparna det fullständiga startkommandot. 

- Är ni klara? Ja, då kör vi.... Fraaaamåt! 

Så lyder mitt startkommando. Och när jag säger "Är ni klara?" då väntar jag på att hunden vänder på huvet åt mitt håll och då säger jag "Ja, då kör vi... " och sen snabbt "Fraaamåt!"

Det här kommandot fick nu både Tirith och Nato. En valp står rakt framåt, med sträckt koppel, medan den andra springer runt och kan inte stå still.  Redan från början, lika som förra gången, visade Nato framtassarna och höll sig på vägen, medan Tirith surrade runt över hela vägbanan, nästan som en liten dammsugare. Natos fokus var framåt, utan att gå ner i diket. Vid varje stopp vi gjorde, stod Nato kvar uppe på vägen, tittade framåt och när jag då sa "Är ni klara?" så vänder han på huvet och ser på mig, varpå jag kvickt som attan ger resten av kommandot och Nato kastar sig framåt i full galopp!   Tjohooo!  Vi gör samma sak ett tiotal gånger genom promenaden och varje gång är det samma resultat. Ett litet pipande ljud kan han också ge ifrån sig, om han tycker att vi går för sakta. Maken till fokuserad valp har jag nog inte sett tidigare....

Nato i rastgården



Tirith å andra sidan... ja, hon är inte alls lika fokuserad och vid stoppen så vänder hon gärna om till mig för att söka kontakt, och undra varför vi stannar. Hon går som Ferdinand... och luktar på blommorna.. tja, nästan iaf.


Tirith - söt som socker


Jag skulle bli väldigt förvånad om det visar sig att Nato inte kommer att bli min kommande ledarhund. Det han visar på redan nu, tyder på stor fokus och vilja till att lyssna och göra rätt. När vi kommit av den stora vägen och bara hade lilla vägen upp till huset, släppte jag honom lös. Jag gav kommando igen, efter att han sprungit iväg, stannat till och undrat var vi var, så han vände sig om för att titta på oss. Så jag passade på och det var knappt att jag hann med att säga "Ja, då kör vi..." när jag frågat om han var klar... Han vände sig snabbt om och for iväg som en liten kanonkula. Så löskommandoträning blev det 3ggr innan vi var uppe vid huset.


Söta Nato. Han är numer stadig medlem i flocken.


SEN blev det massor med pussar och kramar och älgkött till kvällsmat. Väldigt uppskattat vill jag lova!