Grattis! Tur! Lättnad!

Först av allt, vill jag börja med att gratulera Annika och Sirius - till fantastiskt resultat i helgen på specialutställningen i Norge!!! Stora grattiskramar till er från oss här i Fjällandet! Annikas egenuppfödde IGAIS tassar Canis Major Sirius kan numera titulera sig SUch NuCh och det är han väl värd!




Och på tal om Annika.. vad gjorde jag utan dig? Du 'räddade' mig från total hysteri igår kväll och tack vare dig i telefonen lyckades jag med att inte bryta ihop. Så TACK för det!!


Ni undrar nog varför... jag ska berätta...

Igår jobbade jag och hade ett pass från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen. Jag jobbar alltid 8 timmar, men är på jobbet i minst 8h 40min. Någon lunch har vi inte inräknad i arbetstiden. Restid till och hem från jobbet är 2h. Jag är borta ganska länge alltså. Och igår var inget undantag. Egentligen vill jag nog inte skriva om det här, men jag gör det iallafall, alltid är det någon som kan lära sig av det...

När jag jobbat klart åkte jag och handlade lite mat, sen hem. Väl hemma såg jag att det låg en valp utanför kojan... - Ameh Pya, ta upp valpen då, sa jag! Gick in i hundgården och fattade först ingenting.. förrän jag såg att Pya hässjade... och hässjade... och hässjade. Oh my god! Jag känner mig som ett dumt jävla pucko! Så jäkla puckad, så ni anar inte. Det var jättevarmt den dagen och jag mitt dumma nöt tänkte väl inte på att det var så varmt ute när jag satt där på jobbet, inomhus. Näe usch... jag vet att jag anklagar mig själv, fast jag vet att jag inte borde. När jag fattade faran i det hela, jag tog bara valpen som låg i halmen på marken och tog med Pya och SPRANG in i huset. Slängde valpen i valplådan(ja, inte slängde, men jag hade fan jäkligt bråttom) tog korgen och KUTADE ut, plockade valpar som kändes som om livet runnit helt ur dom. Det var helt fruktansvärt. Jag VET att man ska kyla dom, men visste att jag skulle knäckas om jag inte ringde till någon. Jag hade för inte så länge sen pratat med Annika, så jag ringde till henne. Hon har en förmåga att kunna få mig lugn i stressade lägen, att tänka efter före osv.

Med henne i luren och själv halvt hysteriskt livrädd för valparnas skull, slängde jag en stor tjock filt på golvet i duschen, spolade iskallt vatten på den och hämtade valparna och lade dom där. Det positiva i det otäcka var att se valparna känna vätan under sig och börja slicka på filten. Alla utom en. Mille var fruktansvärt apatisk och hans ögon såg helt livlösa ut. Jag tog honom och spolade kallt vatten på magen, under frambenen, ja faktum är att jag nog blötte ner nästan hela honom. Han var fruktansvärt varm och alldeles lealös. De andra valparna såg ut att vara vid liv eftersom de slickade på filten, så jag fokuserade mest på Mille och att hans glasartade blick i ögonen skulle försvinna.

Att stå och spola iskallt vatten på en liten valp och den inte reagerar det minsta - usch så hemskt. Jag är inte den som egentligen flippar ut, men igår gjorde jag nästan det. Det här var den värsta dagen i mitt liv och jag är bara så himla tacksam, för att jag kom hem i tid och inte en minut senare. En minut senare hade det kunnat vara för sent, känns det som. Annika tror nu, såhär i efterhand att de troligtvis bara var matta, för de återhämtade sig trots allt relativt fort ändå. Men under dagen när det varit så varmt, blev det olidligt varmt i kojan och valparna åt förmodligen ingenting. Det märktes på Pyas juver, för de var hårda på ett sätt de inte brukar vara när valparna diar som de ska.

Jag spolade varje valp, även de som var lite piggare. Blötte handdukar med iskallt vatten och la i valplådan under valparna. Tog iskalla handdukar ovanpå valparna och även på Pya. Eftersom jag själv var så stressad var Pya det också, så jag sa åt henne att lägga sig ner i lådan vilket hon gjorde. Så lade jag dit valp efter valp och lyckligtvis började de tutta. Jag la dit Mille och han började snutta lite, men tappade av, så jag satt och skakade på honom, som för att påminna honom om att han var tvungen att dricka. Han gjorde det. Varje kvart var jag där och la valparna vid Pyas tuttar - och varje kvart diade de. Magarna svällde upp mycket på dom under kvällen. Tack och lov kändes de lite piggare, lite mer som sig själva, efter några timmar. Då började det vara lite liv i dom igen.


Idag har det varit en varm dag igen. Pya och valparna har inte varit ute i någon koja. Faktum är att Pya och valparna har fått ett nytt 'bo' där ingen sol kan komma åt dom. Nedanför mitt hus finns ett gammalt stall. Det är inte snyggt, det är inte perfekt - men det kan rädda valparnas liv vid sådan hetta som det varit i dagarna. Så här ser det ut där de ska vara från och med nu. Betonggolv och här i boxen trägolv. Halmen värmer men i övrigt är det svalt och skönt. Pya och valparna fick vara där några timmar idag och det verkade fungera bra. På nätterna kommer de att sova inne. Jag vill gärna ha lite koll på dom. Jag hoppas verkligen att den här incidenten inte ger några bestående men på valparna.


Gott om plats att röra sig på.



Idag har jag, mot min vilja, varit tvungen att släppa alla andra hundar i rastgården, utan att vara där med dom hela dagen. Jag brukar inte låta hanhundarna vara tillsammans utan att jag är med, men med dagens värme valde jag helt enkelt att göra så, så de kunde komma undan den värsta värmen genom att lägga sig i skuggan. Det är så dumt hos mig, för det finns inga naturliga skuggor där jag har gårdarna nu, utan det är de skuggor som blir av hundkojorna och det är inte mycket. Det har gått hur bra som helst i vilket fall och jag känner mig nu mycket trygg i min hundflock. Jag har idag sett tecken på att de verkligen vet var de har varandra. Haldex kaxighet som fanns i höstas är som bortblåst och när Silve säger till honom lyssnar han. Lika med Niro. Jag ser verkligen fram emot att få börja bygga de nya hundgårdarna...


Grannens fina fåglar hade gått uppför bäcken idag och var och hälsade på oss. Panda och Meleia var väldigt nyfikna på dom och kollade genast läget när de fattade att jag var på fotojakt.. Ankorna tyckte nog det var bäst att börja sin hemfärd.

I skrivande stund blir Pya överfallen av små hungriga valpar. De är för söta när de lullar runt på sina ben och går precis som stora hundar. I skrivande stund känner jag mig verkligen lättad och det känns bra att jag bara ska jobba tre dagar nu och sedan vara ledig från onsdag e.m till måndag, då det är jobb igen.
1 Marlene skriven

Oh gud det knyter sig i magen när jag läser ditt inlägg. Så himla tur att du reagerade snabbt och att allt gick så bra... Pust! Hoppas att allt går bra med dem nu. Kram!

3 Jennie & Exxa skriven

Usch vad otäckt, man får ju hjärtklappning när man läser ditt inlägg! Tur att du höll huvudet kallt och tur att Annika fanns där som ett stöd!! Kram!

5 Eva skriven

De får man kalla en riktig rysare!!

Skönt att Annika var hemma!!

Phhuuu!! Slutet gott allting gott!!

/Eva

7 Veronica skriven

Usch, vad otäckt de där lät! Det är som man får nån extra kraft när såna paniksaker händer, sen blir man skakis och urlakad som en gammal trasa!Skönt att de verkat gå bra med valparna! Hälsningar Veronica å Sigge.

9 Annika... skriven

Nyss hade vi glatt oss åt Sirius' seger och möjliga framtida karriär.

Jag höll på att spackla igen, efter den bortslipade rosten på gamla bilen.



Det ringer ännu en gång, tur jag satt i laddaren!

Fia igen, men jag hör först inte vad hon skriker.

'Tar några sekunder att fatta vad som hänt.

Helskärrad är hon. Jag mår illa av avståndet, det är enklare att vara på plats och agera, istället för att via telefon guida en stackare som är helt uppriven.



- Lugna dig lite nu. Ta en handduk och blöt den i kallt vatten och lägg valparna på den. Tag sedan en i tagen och killa den på magen under kranen. Inte iskallt men svalt. Akta så de inte får vatten i nosen.



När hon börjar ropa Mille, Mille, Mille...

sätter jag mig ned på vår gamla snöskoter, tårarna trillar tungt.

Bara hålla tummarna och "finnas där".

-Få dem att dia!

Om du nyper i nackskinnet, går vecket tillbaka eller står det kvar?



Ett gäng uttorkade och dåsiga valpar på gränsen till att kunna bli överhettade.

En halvtimme i telefonen är inget ovanligt, men just denna halvtimme kändes vidrigt lång.





De hämtar sig rätt snabbt efter avkylning och vätskepåfyllning. Lättnaden känns stor. SUCK!



KRAM!

och må ingen behöva bli så rädd.

/Annika



Snart kommer SUCh-NUCh'en hem

och bilmålningen lyckades fint.

11 Karin skriven

Fy attan vad otäckt!! Himla tur att det gick som det gick! Usch, ibland har man tiden på sin sida..

Ringer dig i helgen..

Kram kram

2 Ylwa skriven

Fy vilken rysare. Skönt att allt verkar ha gått bra och att alla valpar mår bra nu.



Kramar Ylwa & Alla Snöbusar

4 Jennie & Exxa skriven

Haha ja jag ska se om jag kan ordna film :)

6 Fam. Erman skriven

Usch! Hoppas allt är bra nu. Det är tokvarmt här nere också, och våra monster ligger helt utslagna i huset, precis som vi själva gör.

8 Ylva skriven

Nejmen så himla otäckt Fia! Vilken lycka att allt gick bra med de små knytena.



Kram till er alla.

10 Anna skriven

Vilken rysare! Sommarvärme är inte att leka med, här uppe får vi nog vänta ett bra tag på den verkar det som. Skönt att valparna mår bra och att allt gick bra till slut!

12 Jojsan skriven

Hejsan.

Fick en klump i magen när jag läste! tack för att du delade med dig av erfarenheten förhoppningsvis tänker sig folk för när sommarvärmen kommer. Själv har jag en forma av segelduk över en del av varje gård, men riktigt varna dagar så räcker ju faktiskt inte den utan man kanske behöver kyla på annat sätt oxå. Lycka till me valpisarna!!

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: