00:32:02

Snabb träning

Idag körde jag ett gäng. Tyvärr hann jag bara med att köra det här gänget. Började jobba vid halv fyra, så det var lite kort om tid. Det snöade lite idag så jag valde att köra osockat, vilket gick bra. Som vanligt var hundarna rätt galna, vilket de brukar bli när man tar fram släde och selar. Hårt i backen och med räser-släden gjorde att det gick undan. Jag fasade lite inför den första svängen efter nedförsbacken eftersom jag kände igår att släden bara kanar lite hursomhelst. Upp med ankaret och dra i startsnöret så öglorna löses upp. Av Annika har jag lärt mig världens bästa sätt att göra luftöglor, och det är bara att dra i snöret sen, så går dom upp. Det är perfekt...

Med Haldex i led kan man ju drömma om att han någonsin kommer starta på kommandot "Framåt!" Så fort jag dragit i snöret så for vi nedför backen och det var bara att  sikta in sig på det smala spåret, uuuutan att ta i kanterna, för då faller man. Fasikens vilken snygg manöver jag gjorde där, och jag lyckades undvika vurpan genom att sladda hårt och ställa släden på en med. JÄKLAR! om ni sett mig då. Snyggt Shejrix!



Sen var det kurva två som också den gick bra. Då är det bara att se fram emot kurva nummer tre, innan det blir raksträcka, mest hela tiden. Jag siktade in mig för att ta kurvan på innerkanten. Eftersom det är så hårt underlag, är det svårt att styra släden har jag märkt. Jag fick nåt jäkla felskär och hamnade ute med släden i djupsnön, där det är HELT OMÖJLIGT att styra, det är som att köra en båt på kärra rätt ut i sjön. Jag föll handlöst och blev liggandes några sekunder innan jag masade mig upp. Hundstackarna undrade säkert vad matte höll på och jag reste upp släden genast och det skulle jag ju inte ha gjort... för...

... det var genast full fart på ekipaget och jag hade inte ens kommit upp på släden, vilket hundarna sket i. Så de satte full kareta och jag hade händerna på styret och försökte få med mig benen och fötterna, men det var inte så lätt. Jag började springa.. nej.. jag KUTADE! För allt vad benen höll... och lite till. De strupplade runt i luften mest tyckte jag och ni vet hur det är när man springer och springer, men benen hinner inte med? Till slut lyckades jag iallafall genom att dra hårt i styret och, liksom, häva mig på nåt sätt, få dit ena foten på ena meden *Puh* Vilken pärs! Men kul... efteråt!!


Supergänget!


Verkar som vanan att snappa snö sitter i på Pya. Ett dåligt beteende, som jag nu ska försöka få bukt med. Jag ska även försöka ändra på vattenvanorna lite grann, för att se om det kan ha någon påverkan. Jag vill gärna att hon slutar med det, så jag måste göra allt jag kan komma på för att få som jag vill. Då går det bättre med tävlandet :-)

Jag klockade oss på skoj och vi körde på en ungefärlig tid 32:02 min. I den tiden finns flera stopp inräknade där jag lät Pya ta snö, för hon tog så mycket att hon började blöda i munnen. Och med halkan som var låg bromsen i rätt mycket.

En trevlig tur ändå. Några vurpor gör en ju bara snöhärdad.

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: