Hamra - min lärdomshelg



VILKEN HELG!

Ja, vad ska man säga - annat än; Jag är jättenöjd med helgen!

Polarhundsmästerskapen i Hamra var verkligen ett trevligt arrangemang, med mycket trevliga arrangörer och funktionärer som gjort ett gott jobb att göra i ordning allt för att vi polarfolk skulle kunna få ha vårt polarmästerskap på otroligt rolig och varierande bana, med ett helt fantastiskt väder! Man kan verkligen inte klaga tycker jag!

TACK alla ni som gjorde den här helgen så rolig och trevlig!
Jag hoppas vi får komma igen!!!



Såklart har jag en redogörelse för er nyfikna! Jag antar att ni höll koll på bloggen och jag ber om ursäkt, men jag hann helt enkelt inte med. Ingen ro och ingen vila. Jag ska försöka ge en återblick för er, hur helgen varit.

Det började med att 'checka in' och boka middag för lördagen. Hitta huset, och istället hittade jag Annika på busshållsplatsen, när jag irrade runt och letade efter huset vi skulle bo i. Ja, fråga mig inte... jag är helt värdelös på att hitta hus på nya ställen. Nåväl, det blev kramkalas och så bestämde vi oss för att rasta hundarna på plats, så slapp vi stressa iväg till huset. Väl vid huset gjorde vi som man alltid gör, ut med hundar - bära in grejer - mata hundar och ta plats i huset. Och jag och Annika är lika duktiga på att bre ut grejer över hela rummet. Känns skönt att dela rum med en likasinnad :-)

Annika hann besiktiga sina hundar på fredag kvällen redan, men jag fick vänta till lördag morgon, och egentligen gjorde det inte så mycket. Jag skulle ju ändå till starten tidigt, då Pya och Loddie skulle springa i 2-spannsklassen med Iréne Ax, Starax kennel Hundarna var rätt taggade trots att klockan bara var 10:00 när de skulle springa. Lustigt tycker de nog, för hemma brukar vi aldrig jobba i selen så tidigt. De var duktiga iallafall och Iréne var rätt nöjd med dom, men nog hade de allt tyckt att det var lite konstigt med den där nya matten på släden. Det såg åtminstone fint ut när de kom i mål.

Här är Iréne i starten med Pya på sin vänstra sida och Quaddie närmast Kenta



Efter att Iréne kört sitt race tog jag och packade ihop hundarna för att fara tillbaka till huset och valla klart mina skidor och göra i ordning mig själv inför starten *suck* Jag kom knappt ens upp för den vidriga backen från parkeringen... Ovanan att köra på hala fläckar, med en framhjulsdriven bil och ett släp gjorde ju inte saken bättre. Men med lite fart och med lite hjälp från funktionär/ledare som rättade till släpet, kom jag upp iallafall och jag bara kände hur jag fasade för den där backen... Tillbaka i huset fick jag lägga på ett extra kol för att komma tillbaka till tävlingsplatsen i tid. YEP! Det fixade jag. Med klockan på rätt tid, hade jag stenkoll på när jag skulle starta och jag tänkte ta bilder på 6-spannsklassen innan jag skulle börja fixa med släden. Kenta hjälpte Annika med att ta ner hundarna till starten(det var en bra bit att gå), så jag kunde fota. Jag lyckades ändå missa första starten och kameran var lite felinställd, så de bilderna blev inte nåt bra. Men jag lyckades ändra till målgången iallafall och där fick jag lite fina bilder.

Med råkoll på klockan började jag ta ut hundar och sätta ihop släden och sen kom Annika för att hjälpa till och vi bar ner släden till startplatsen tillsammans med draglinorna. Så skulle vi sätta fast draglinorna och jag står och håller i dom och bara "Eeeeeeh... - WA? Vad är det här?" Annikas svar på det var; Å nej, du har tagit 8-spannslinan!

Yep, jag hade lyckats ta den främre 4-spannsdelen på min 8-spannslina. Samma linor och färg som den jag har på 4-spannet, så det var ju tydligen inte så svårt. Så det kan gå. Jag fick panik och bara skrek åt Annika att knyta om. Tack och lov så är det ju hon som har knutit linorna åt mig, så det var inga större problem för henne att fixa det, men det tog ju tid. Det vill säga, den tiden jag hade räknat med att hon skulle vara med mig däruppe och sela två hundar och ta ner dom till start. Jag fick springa upp till hundarna och försöka skynda mig att sela alla själv. Ta tre i koppel och den fjärde i handen och sen KUTADE jag med dom nedför den där jäkla backen.... halvvägs ner ser jag att Annika är på väg och halvvägs ner ser jag att klockan redan har passerat min starttid. Jag anar att jag inte lät glad när jag sa till Annika att jag redan missat min starttid. Jag visste att jag skulle få starta sist. Annika kollade av så det stämde och jag fick starta 12min efter.

Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle testa en ny variant och med och Tióne och Niro i led, Haldex och Tiwas bak gick vi ut sist av alla och det tog inte så långt stund innan vi körde om han som egentligen skulle startat sist i klassen. Vi kämpade på och jag tyckte det gick bra. Jag sprang i mina lånta Mukluks jag lånat av Malin och de är superlätta så det känns som att man springer barfota. Helt suveräna! TACK för lånet Malin!!!

Hundarna och jag drog på och det kom en häftig kilometerlång nedförsbacke som gick så in i norden fort. Där fick jag se det jag tyckt mig ana hemma, att lilla Tiwas inte hänger med. Eller hänger med gör hon, men hon hinner inte med att dra. Hon är helt enkelt lite för liten för de andra hundarna. Men hon var jätteduktig!

Jag hade startnummer 60 och efter min starttid hade Kenta(Starax) sin plats och döm om min förvåning när jag kommer ifatt nästa spann och får se de där kamoflagebyxorna han hade på sig dyka upp en bit framför mig. Mina hundar går bara på och de är tamejsjutton skitduktiga på att bara köra om, utan att ens kolla på de andra hundarna. Kenta hade ankrat upp för att hålla i sina två lånehundar(hanar) för att vara på den säkra sidan. När jag närmar mig, skrek jag bara rakt ut:
- KOM IGEN KENTA!

  HOPPA PÅ SLÄDEN!!!!      HÄNG PÅ!!!!!      KOM IGEN... SKYNDA DEJ!!!!

Jag kände mig lite ledsen för hans skull, för han kämpade verkligen duktigt med sina hundar, fast lite uppgiven såg han ut att vara i spåret, så jag försökte tagga honom och hundarna lite. Men det är inte lätt att komma direkt från Skåne och bara ställa sig på snön, utan att ha tränat en enda gång på snö innan tävling. Så jag tycker det var strongt gjort och duktigt att ta sig runt!

"Allt heder till dig Kenta! Och vad du än säger, så förtjänade du mina vilda applåder vid prisutdelningen"



* jag måste sova nu, så jag fortsätter sen
1 Ylva skriven

Vilken spänning - vilket drag!! ;-) Fasen vad bra det går för er!



Stolt över dig!

2 Jennie, Micke & Exxa skriven

Men hur gick det???

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: