Som den hönsmamma jag är har jag nu fått spatt och måste förbereda mig allt vad jag kan inför den förestående valpningen. Med första kullen i antågande vill jag göra allt jag kan för att hjälpa om något skulle gå galet. Nu håller jag tummarna för att Pya ska klara av valpningen helt själv och att allt ska gå jättebra, men visst tänker jag på hur jag ska kunna hjälpa om det behövs.
Pya som valp
Pya har svårt att sova på nätterna. Hon vankar omkring med jämna mellanrum och vi kan höra hennes klor(fastän de är nyklippta) slå i golvet när hon går fram och tillbaka. Inatt kissade hon inne. Hon är ju inte rumsren, men det går fasligt mycket bättre att hålla sig när hon inte har bäbisar som trycker på blåsan.
Matte längtar och längtar
Det känns redan som att jag väntat i 100 år på den här kullen. Men det har ju bara varit 7. Sju !! Ja, det är väl lång tid nog, eller? Välplanerat känns det som iaf, så det känns riktigt, riktigt bra.
Nåt mer jag längtar efter:
Det är faktiskt pitepalt. Nu var det ett bra tag sen jag åt just det. Har ingen kvarn att mala potatisen med, men receptet har jag åtminstone. Kanske dags att försöka sig på att laga. Mmmm... yummy. Den bästa maträtten jag vet.
Fia lagar sin första pitepalt
Annars får du prova småländska kroppkakor med skirat smör
mmmmmmmm
Sånt skojar man inte heller bort i en kurva.,.,,.,.
Hoppas allt e bäst hos dig....