Som Aslan ligger på Stenbordet, tronar Tióne på undersökningsbordet på Djursjukhuset. Vid det här laget välkänd patient och van vid att få lugnande.
Efter röntgen är det uppvak. Och sköterskan som väckte henne puttade på Tióne rätt ordentligt, som vaknade hyfsat snabbt och gav sig upp på benen för att i pensionärstil bege sig rakt mot papperskorgen i hörnet på rummet (den syns på bilden ovan). Där siktade hon på en pappersbit som låg på golvet, tog den i munnen, vände sig om och gick raka vägen tillbaka till sköterskan. Väl där gav hon pappersbiten till henne. Vi fick oss ett gott skratt båda två och lilla Tióne som visat framtassarna fick ett snaskigt gottetuggis istället för pappersbiten.
Vilket charmtroll!
Trött vid hemkomsten vilar hon i soffan eller på golvet.
Röntgen visade att det har läkt och stiftet sitter där det ska. Tji fick jag, för efter att igår ha anat en hälta och dagens ordentligt halta Tióne, gjorde att jag trodde; att nu är det slut, nu har det gått åt skogen. Men det har det inte. Veterinären misstänker en inflammation och en irritation av stiftet, så nu går Tióne återigen på antiinflammatoriskt och smärtstillande samt antibiotika, och vi hoppas att hältan ska ge med sig. Den 16e januari ska Tióne in och operera bort stiftet. Tills dess är det fortfarande mest stillhet som gäller.
Veterinären rekommenderade mig att köpa en liten sele till henne för att, om möjligt, kunna hindra Tióne från att hoppa och studsa ute och förhoppningsvis kunna få henne att ta det lite lugnare. Så en sele har hon nu fått.