SPHK Sollefteå

Spring! Ur Ylajärvis senaste kull. Det är Silves systerson, Melos som är pappa till honom.
 
Det gjorde gott i själen!
 
Att åka hemifrån för en stund kändes skönt. Slippa påminnelsen om en mycket saknad gubbe. Det behövdes och jag fick tanka lite energi från olika människor som var på utställningen. Jag och Ulrik förberedde oss och åkte redan på fredagen för att sova hos Camilla, som bor där i Sollefteå. Vi kom fram ungefär halv sex på kvällen och blev bjudna på grillat. Sen for vi iväg till utställningsplatsen där det bjöds på korv. Det var bra att komma dit en sväng redan på fredagen och jag satte ut de fyra hundarna jag hade med mig; Tióne(som var den enda hunden jag anmält), Nova(som ju äter medicin två gånger om dagen), Nato(som nyligen är kastrerad och hade strut) och så lilla valpen Pamir som behövde det sociala. Resten av hundarna matade jag och mockade i deras gårdar innan vi for, sen fick dom vänta oss tillbaka på lördagen.
 
Ulrik kom i säng ca 3h försent, men eftersom han sov i bilen på vägen till Sollefteå gick det rätt bra. Han var lite orolig två gånger dock efter att han somnat och var halvvaken och grät och höll på. När han för andra gången somnade bredvid mig där jag skulle sova, bestämde jag mig för att han fick sova kvar där och sen sov han hela natten.
 
Tidig morgon blev det, men det kändes okej ändå. Vi kom iväg tidigt till utställningen och jag satte upp buren vid ringen. Där tänkte jag att Pamir och Tióne skulle få vara, men det var mest för Pamirs skull. Jag visste att hon skulle vara jätterädd, för allt. Och jag hade rätt. Hon fick skynke så hon bara behövde se ena sidan av området, den sidan där det var minst hundar. Då kunde hon också se halva ringen, och det tyckte jag var bra. Pamir låg där och tryckte och ville inte alls komma ut när jag ville rasta henne, så jag lät henne ligga där. När utställningen var över tvingade jag henne att komma fram och snälla Sofia Holmgren satte sig ned på marken och totalnonchalerade Pamir, vilket gjorde att hon till slut vågade sig fram för att hälsa på henne. Vilket framsteg!! Jag gick runt med henne i ringen också, för att se om hon skulle våga gå runt där med mig, och det gjorde hon. Det kändes ändå bra att hon fick följa med och gå igenom det här, hon behöver det.
 
Okej okej, utställningen.
 
Jag anmälde bara Tióne, dels för att det blev efteranmälan och dels för att jag skulle vara ensam med Ulrik och ändå ha med mig fyra hundar. Jag ville kunna fokusera på bara Tióne och försöka få till den där glada känslan som jag saknat de sista åren när jag ställt hund. Innan vi skulle gå in i ringen stod jag utanför och faktiskt projicerade fram känslan jag hade när jag ställde Attor i Svenstavik. Jag kunde känna hur leendet kröp fram på läpparna när jag stod där och tänkte tillbaka. Och gissa vad! Det FUNKADE!!!
 
Jag var glad när jag ställde Tióne. Och jag tror det påverkade henne också. Ylwa sa att hon såg glad ut! Det kändes bra och jag blev glad när vi fick ett Excellent. När det var dags för konkurrensen och vi kom sist av de fyra tikarna gjorde det inte så mycket att vi stod där. Glädjande nog fick Tióne också ett CK, så dagen var gjord. För min del var känslan jag hade höjdpunkten på dagen. Att kunna få till det och känna mig glad - oavsett resultat!
 
Här kommer Tiónes kritik:
Mycket bra proportioner. Fint huvud med bra ögon, nos och bett. Lite brett ställda öron, Fin överlinje och svans. Lite rakställd i överarmen, bra bak. Lång bra bröstkorg. Bra rörelser. Tät bra päls. Utmärkt temperament.
 
När domaren Erna-Britt Nordin skulle kika på öronställningen på hundarna i konkurrensen tog jag upp en liten sten och kastade den när hon kom till oss. Den landade på Erna-Britts ben, så jag sa: Nu kastade jag en sten på dig, och dom som hörde det skrattade och det gjorde Erna-Britt också.... Så knäppt! Tióne såg inte ens den där stenen, men jag vet att hon är svårflörtad med att visa öronen... hihi. Jag tror inte jag har visat någon egen hund för Erna-Britt tidigare så det var roligt att göra det. Det blir fler gånger och jag får tillfälle. Hon är duktig med hundarna, supertrevlig och lättsam att prata med. Önskar fler domare var som henne!
 
Nu fick ju inte jag till så många bilder från utställningen och det är helt enkelt därför att jag ju var tvungen att ta hand om Ulrik. Den lille killen som ändå ganska många andra hjälpte till att roa - ingen nämnd, ingen glömd, men tack så hjärtligt för hjälpen! Ulrik skötte sig rätt bra själv och var inte särskilt kinkig under dagen. Han är för snäll, min lille son.
 
Melos, en fin kille som nu får gå i veteranklass
 
 
 
 

Kommentarer
Ylwa säger:

Jättekul att ses! Nu syns vi snart igen. :)
Mycket fina bilder på Spring och pappa Melos.
Grattis till exc i Sollefteå och nu senast CK. :)

Svar: Tackar! Snacka om att jag fick en surprise när Tióne bara drog ett good på specialen..
Sofia Ericsson

2013-09-03 | 22:46:39
Bloggadress: http://snowstreams.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback