På återseende!

I helgen har vi haft besök av Dimmes matte och husse, Elisabeth och Kenneth + deras andra tre hundar. När Dimrill kom till oss i oktober var det bara Sälka han lämnade kvar hos matte och husse, men nu när de kom upp, fick Dimrill upptäcka att han fått två små 'syskon', dvs Doris och Sverre.

Kenneth och Elisabeth var uppe sent på fredag natt och alla var så trött, så vi gick genast och lade oss. Jag hade redan förvarnat om att jag inte skulle kunna köra hund pga mitt ryggskott och Johan som kört våra hundar på fredagen tyckte de kändes lite trött, så vi bestämde att de skulle köra på hemmafronten istället för i fjällen. Det fick helt enkelt duga. Vi har inte tillräckligt många hundar än, när det är några som är valpar och sen att de precis blivit friska från magsjukan. Det visade sig vara helt rätt beslut att stanna hemma. 

Jag och Elisabeth höll varandra sällskap medan killarna fick köra hund. På lördagen fick de ta varsitt 4-spann och så körde de milen med dom. Johan hade Haldex-Tirith och bak Saria-Nato. Kenneth tog då Sälka-Dimrill i led och Loddie-Niro bak. Det var Kenneth som hade det starkare spannet för dagen, men inga bilder från den dagen. 

Jag och Elisabeth hjälpte dom lite i starten och jag höll mest koll på att hundarna inte drog i linor eller att Haldex bråkade för mycket med Tirith. Så mycket mer kunde jag inte hjälpa till med. Det gick fint den dagen för dom, men hundarna var trötta, så de körde långsamt hela tiden. 

Pya och Tióne fick vara valplärare på 2,5km's rundan sen. Trickster fick stå, för han tar i så hårt att han stressar så mycket och mår inte bra efter körning. Vi kanske, kanske provar att köra honom någon kort runda, men absolut inte någon längre.   


Johan kommer nedför första svängen med Tióne och Doris, som kommer från Malin Aspås.


Kenneth fick köra Dimrills mamma Pya tillsammans med Sverre, som kommer från Malin Sundin.


Han har gjort en svensk klassiker klar i år - kolla in den snygga mössan!


På söndagen fick Kenneth ta Tióne i led tillsammans med halvbrorsan Dimrill. Bak hade han Niro och Sälka. Johan passade på att ta med kameran och få lite bilder ute i spåret.


Ser inte Dimrill helt överlycklig ut??


Vilket gäng! Kenneth ser oförskämt säker ut på släden, trots att han inte kört mycket alls.

Den här dagen passade killarna verkligen på att njuta i det fina vädret och körde en runda på 16,5km. De hade lite pauser emellan, så de fick vila lite grann. Snacka om att den här matten var avundsjuk på dom, men jag försökte att inte tänka så mycket på det.

Jag satt inne med Elisabeth istället och fixade bilder och filmen från tävlingarna vi varit på, så de fick med sig en cd-skiva hem och kan njuta av att kolla på SM-filmerna där duktiga Dimrill gjorde ett kanonjobb. 

Som avslutning på den här hundkörardagen, fick Kenneth själv ta ett fyrspann med Pya-Saria i led och Doris och Sverre bak på en 2,5km's runda. Nu fick Johan och Elisabeth hjälpa honom i starten medans jag var inne i huset. Rundan klarade de av galant och var tillbaka på ett kick.


Nu har Kenneth och Elisabeth tillräckligt många hundar för ett fyrspann och Kenneth har investerat i en jättefin Polarissläde, en nordisk sådan, för han tycker om att åka skidor. Vad kunde väl då vara bättre än att även få sig ett litet renoveringsobjekt, så att både han och Elisabeth kan köra hund tillsammans nästa år?

Jag frågade Kenneth om han ville ha min gamla trähäcksläde, som stått de senaste två åren och bara blivit använd till att dra ved med. Jag blev glad när han sa ja tack, så han fick själv surra den på sin bil, med hjälp av Elisabeth. Jag trodde innan att han skulle tycka det vore kul att renovera den, så han fick även fyrspannslinan som Tióne vann i Bjursås. Så förutom att släden behöver en ny broms och lite fix, så har han komplett med både hundar och lina. Så sen kan han och Elisabeth ha trevliga turer tillsammans, med varsitt spann.


Så bilen blev knökafull när ytterligare en släde kommit på taket och den fjärde hunden var instoppad i bilen.


Här har vi hela familjen. Det är Sälka f.v - Kenneth - Doris - Sverre - Elisabeth och Dimrill

Hela helgen har varit supertrevlig och vi har skrattat mycket, ätit hemskt god mat och mycket godis. Det var bara min rygg som var smolken i bägaren, för vi fick både fint väder och killarna fina turer.

Jag och Elisabeth fick uppleva helt andra saker. Det händer skumma saker i huset. På lördag morgonen frågade jag genast när jag kom upp om någon av dom dragit i byrålådorna i nya gästrummet, dvs vårt gamla, men neeej, det hade de inte gjort. Jag hörde klart och tydligt, och Johan är också ganska säker på att han hörde det, att någon drog i två byrålådor i rummet jämte oss mycket tidigt på morgonen. Men det hade de inte gjort, för sov, det gjorde dom. Mycket märkligt!

Ännu mer märkligt blev det medan jag och Elisabeth satt inne och fixade på våra datorer. Teven stod på och jag skulle visa någonting på datorn för Elisabeth, så hon hängde sig liksom över min skärm och tittade. Jag såg att skärmen på tv:n hade blivit blå, men tänkte väl att det var säkert något tillfälligt avbrott på tv-programmet. Strax efter tittar Elisabeth upp och säger: Men vad är det med teven?

Precis i samma ögonblick stängs tv:n av och sekunder efteråt stängs boxern av. Vi sitter och tittar på teven som två spån och jag frågar genast om hon sitter på tv-kontrollen. Jag får svaret: Nej, dom ligger på bordet. Jag höjer blicken över skärmen på datorn och ser mycket riktigt kontrollerna framför mig på bordet. Omöjligt! Ingen av oss har rört kontrollerna. HUR stängdes både tv:n och boxern av?

Jag gick in och duschade på lördagen och när jag stängt dörren till badrummet hörde jag Elisabeth ställa en fråga. När jag kom ut frågade jag om hon frågat mig nåt? Ne, sa hon, men så sa jag vad jag trodde att jag hört och då sa hon ja, det hade hon sagt. Då hade hon hört mig säga något och ställde då den där frågan till mig. Enda kruxet var att jag aldrig sa något, och att jag redan var inne i badrummet med stängd dörr, när jag hörde att hon frågade mig något. Mycket märkligt....



Tack igen för att vi fick låna Dimrill. Det har varit såå roligt att få se honom utvecklas till att bli en riktigt duktig slädhund och även att se honom utvecklas på den mentala biten, från att ha varit lite osäker, till att bli en mycket harmonisk kille. Det känns verkligen, verkligen som en ynnest att ha få varit del av hans utveckling. Tack!





Avslutningsvis vill jag bara säga att det alltid är ett nöje att ha er här. Både jag och Johan ser nu fram emot att ta oss ner till er och hälsa på. Kenneth har lovat oss koreansk mat. Igår fick vi ett litet smakprov och det var såå gott, så vi längtar verkligen att få testa lite mer av det utlovade :-) Och tack tack, för att ni tagit hand om 'mig' så bra i helgen, jag fick känna mig riktigt bortskämd av att bara sitta och lata mig med min onda rygg(den är inte bra än, men jag gör mina övningar jag fick av naprapaten).

Så på återseende säger jag, både till er och spöken!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback