seriXone

Helgen har gått och jag har hunnit fylla år. Det blev en lugn och skön helg hemma med sovrumsbyte som verkade göra både mig och Johan gott. Vi sover som stockar i det varmare 'gästrummet'. Helt underbart med lite mer yta. Katterna verkar också gilla bytet och har helt accepterat att de nu får sova på lite fler ställen än bara i vår egen säng. Det finns nämligen en gästsäng i det andra rummet också, som de nu har full tillgång till, eftersom att där inte finns någon dörr.

Jag har ju planerat en kull efter Tióne nu i över ett år och tikarna satte igång att löpa efter att Saria hade sitt första löp. De brukar löpa lite lagom sådär i mars, men nu blev det nästan en månad för tidigt, så vi fick lov att passa på. Turligt nog märkte vi att Tióne blödde när vi var på Sham-draget, så det slutade som så att fine herrn Junior fick följa med oss hem.


NO UCH Vikerkollen's Duke Jr 

Vi har alltså nu parat Tióne med Junior och jag måste ju säga att hon var ganska så jobbig. Efter erfarenheten att varken Pya eller Loddie var lättparade, så förväntade jag mig inte heller att Tióne skulle vara det. Och det var hon heller inte. Hon ställde villigt upp sig för den snygge killen, men blev som sin mamma rätt arg när hon upptäckte att hon satt fast. Hon bet Junior i benet och mig i händerna flera gånger, men jag hade som tur var vantar på mig, så det gjorde inte så ont. Sen var hon nära att bita mig i örat, men där hann jag undan, annars hade jag nog varit jättesnygg vid det här laget. Nåväl, så är det ibland. Det blev två parningar och den andra parningen var lättare, men jag bestämde mig för att det fick räcka med två. Jag vill inte att Tióne ska tycka att det är läskigt, ifall jag nu skulle vilja para henne någon mer gång.

Däremot så har jag förvånat mig själv, nästan, genom att faktiskt para Pya en gång till. Det slog mig rätt hårt när vi kom hem från en tävling och Silve fick ett par anfall. Jag trodde han skulle dö på en gång. Johan hade åkt till Norge och jag var själv hemma. Jag ringde Agrias jourveterinär och hörde mig för och det är inte ovanligt att gamla hundar får invärtes blödningar. Jag kunde känna Silves hjärta dunka genom bröstkorgen och slå jättehårt. Antingen skulle han repa sig eller falla.  

Jag insåg  då att min fina Silve inte alltid kommer att vara hos mig och det kändes hårt, då han har ett av de bästa temperamenten jag sett på en hund. Att tiden bara försvunnit sedan jag hämtade honom på Dalarö har jag svårt att förstå... Det var ju som igår, känns det som. Silve har en väldigt fin stamtavla bakom sig, så det kändes helt rätt, att efter så många år funderat på om jag skulle ta en kull på honom, att åtminstone göra ett försök. Och då är den bästa tiken jag har Pya, som sedan tidigare gett två mycket fina kullar. Jag skulle ångra mig, om jag inte gjorde ett försök, så vi parade honom med Pya. Nu är det bara att vänta och se...

Jag kommer att göra ultraljud på bägge tikarna, så får vi se om det blir några valpar. Information om båda kullarna ligger på hemsidan. Vi tog nya bilder på Pya, Silve och Junior igår. Tióne blev det inget på, då hon suttit mot nätet till hundgården bredvid och halvbrorsan Dimrill har noppat av henne pälsen på över halva ryggen. Kanske får ni se en sån bild här nån dag, men hon ser verkligen för jäklig ut :-(

Det var väl det för idag. Jag ska sova nu, för i morgon är det uppe med tuppen som gäller, för att jobba tidigt. Så jag säger god natt till er för ikväll. Nu blir det - Zzzzz för Serixone!