seriXone

Alla vet nog vid det här laget att jag räknar. Vad jag räknar? Bruna, långbenta, med krona eller utan.... Små eller stora, det spelar ingen roll... Jag räknar älgar i alla format.

Under 2010 räknade jag ihop till hela 57 stycken älgar under mina resor från Fjällandet-Lit och tvärtom. Häromdagen fick jag räkna mina första två för 2011. Och igår på vägen hem från Nyby, näästan hemma vid postlådorna, fick jag ett riktigt nära möte med en stor älg, med vacker krona på huvudet.

Jag körde inte så snabbt, kanske 40-50km/h, det var svårt att se då belysningen på Johans bil har slocknat. Men jag tippar... Älgen kom ned från kalhygget och jag hann inte med att se den förrän den pulsade nedför backen mot diket. Jag insåg att jag troligtvis skulle köra på den, men såklart gör man allt för att slippa. Jag började med att bromsa, men med den nya snön på marken kände jag att sträckan jag hade på mig inte skulle räcka till. Älgen var bara ett fåtal meter ifrån bilen. Jag höll till vänster så mycket jag kunde och jag insåg att jag skulle ta den i fronten på bilen. En liten snökant på vägen var nog min räddning.

Älgen var på väg att ta sig upp över den och samtidigt som han stod med frambenen på kanten tänkte jag: Nu må det bära eller brista! Jag slutade bromsa och tänkte att det nog var bäst för mig att få älgen i sidan och inte framför bilen. Då skulle förmodligen vi båda klara oss. Älgen tittade på mig och jag höll stenhårt ögonen på den. Säkert tänkte vi båda två samma sak:

- Åh nej... !!


När han tog kliven ut på vägen och jag hade honom precis i kanten på bilen, gled jag förbi honom som i en dimma av skräck och jag bara väntade på smällen... som aldrig kom! Jag tror att han stannade i rättan tid precis när jag kom upp jämte honom. Han såg hindret och hann precis få stopp på sin framfart, tack och lov.


Det var läbbigt. Riktigt läbbigt. Jag har varit nära förr, men inte så här nära. Jag har en gång i tiden krockat med en stor råbock i 105km/h och det var minsann inte roligt. Den hoppade över ett mitträcke och landade precis framför bilen på mig, som senare hamnade på skroten. En älg vill man inte ha framför bilen, åtminstone inte så här nära. Jag är glad att jag lyssnar på mina instinkter och att jag aldrig får panik när såna här saker händer mig. Och jag är glad att jag alltid säger till mina besökare att köra försiktigt på vägen från Lit till Fjällandet. För baske mig... älg finns det gott om på mina vägar!! Så kör försiktigt!