seriXone

Efter att hundarna vilat efter vaccineringen var det dags att köra igång igen. Det var bara det att vägarna hemma inte såg så trevliga ut, vilket betytt att de fått stå hela förra veckan från tisdagen. Igår bestämde jag mig för att köra dom ändå, men ack vilken väg. Sockar på. Alla hundar var inte så glada att få de där tossorna på, men det gick. Dimme tyckte jag var jobbig, så han ville inte alls ta på sig den andra sockan på ena framtassen, så Johan fick komma och hjälpa till. Jahaja, då dög det hur bra som helst. Kanske var det för att jag var tjej?

Alla hundarna har sin nya fina träningsselar från Sundpro. Dimme är den enda som sticker ut, med sin fina röda sele. Alla selar sitter perfekt på hundarna och det känns bra att de gör det. Det enda vi behöver investera i nu är nytt tyg till att sy nya hundsockar. Jag fick med 4 par sockar från Sundpro som jag skulle testa, där tyget känns väldigt tåligt och de funkade väldigt bra måste jag säga.


Alla vovvar i sin snygga selar.


Jag tänkte jag skulle starta ut med Dimme och Pya i led. Det här var testet för Dimme att visa om han klarar att stå längst fram i starten. Vi satte upp honom tillsammans med Pya och Pya sin vana trogen, hoppade som en tok och skällde, ivrig att komma iväg. Dimme tog det hela rätt så bra och det funkade fint så länge vi inte hade neckline på de två. Dimme stod åt rätt håll och försökte ducka för Pyans framfart. Jag och Johan tog det rätt så lugnt och fastän att det var en vecka sen sist var hundarna rätt så lugna ändå. När det var dags att släppa på säkerhetslinan visste Dimme mycket väl vad han skulle göra och han for iväg lika snabbt som de andra ledarhundarna alltid gör. Sen var det full fart på gänget.

Vi körde ca 2km med Dimme i led, men eftersom han är lite ovan vid att leda ett 7-spann, bytte vi och satte ner honom bredvid Tirith och tog upp Tióne bredvid mamma istället. Det var bara isbana alltihopa, så det gick väldigt sakta framåt. Hundarnas tassar for åt alla håll och kanter ibland kändes det som, så det vara bara att stå på bromsen och ta det varligt framåt.


Nato som är en skåne-pojk från början gör bra ifrån sig i spannet.


Dimme i sin nya röda sele och med sockar på tassarna

På vägen bort, efter att vi bytt till Tióne, körde vi 4km till vändningsplatsen. Allt var bara is och ibland lite snö på backen. Där det var barmark ökade vi på och hundarna var glada att kunna få springa över 20km/h, istället för under 10. Det är härligt när man ser dom sträcka ut och vara så lyckliga för att få springa.

Efter att vi vänt hemåt, fick Dimme återta platsen längst fram efter nån kilometer. Han har inte lika mycket speed i sig som sina halvsyskon, men det tar på huvudet att gå i led, men tempot var ändå mycket bra. Det märks helt klart att han inte har några som helst problem med att gå där framme. Vi körde nog ett par kilometer med honom och Pyan, sen satte jag upp Tirith där med Dimme. De var nog lite trött båda två, så två helt andra hundar fick kliva upp, Loddie och Niro. Det blev ny fart på alla och vi tog oss hemåt, sakta där det var is, såklart. 


En liten fotopaus på hemvägen. Ljuset var inte så bra dock... Dimme med mamma Pya i led.


Pya & Tióne

Allt som allt blev det 12km idag och från att ha kört 8,3 med Dimme i spannet, så var det inga som helst problem att öka upp. Han har bra kondis och bra draghuvud. Han funkar väldigt fint i spannet och det känns hemskt roligt att kunna berätta att husse Kenneth och jag har gjort en deal. Dimme skall vara kvar här på kenneln till första tävlingen i januari som går i Åsarna. Där ska Dimme vara med och gå sin första tävling på snö, tillsammans med mig och resten av teamet. Om det nu blir ett 6-spann eller ett 4-spann kan jag inte svara på.

Ni märkte kanske att Haldex inte var med på den här dragturen och den enkla anledningen till det är att han ska vila i 14 dagar då han går på medicin. Han har en inflammation i kroppen och jag vill inte anstränga honom i onödan. Det är hans hals som spökar och det här är andra kuren han går på och om det inte funkar nu, så blir det till att operera bort tonsillerna på honom när dragsäsongen är över nästa år. Jag räknar med att den här starkare medicineringen ska fungera och att han snabbt skall vara tillbaka i spannet. Med hans grundträning, vilja och kondition tror jag nog att han inte kommer att vara långt efter de andra.

I hundgården är det lugnt och skönt annars. Dimme har kommit in i flocken fint och han bor med Pya och ofta när man kikar ut genom badrumsfönstret ser man de två ligga med huvudet ut ur varsitt håll på kojan. Dimrill äter jättebra och trivs, helt enkelt. Det känns kul. Det känns nästan som att Kenneth allvarligt får fundera på att utöka sin flock till en, sisådär, 4-5 hundar till :-) för Dimme har inget emot att bo i flock, det märks. Men såå roligt att det funkar så bra, det är verkligen ett nöje att få möjligheten att ha Dimme här hemma och få träna honom tillsammans med släkten. Att Pya har nedärvt temperament och arbetsvilja så starkt till alla sina valpar, ja-aa, det är ju verkligen roligt att även få uppleva det, inte bara genom de egna hundarna, utan även genom att få ha en av de sålda valparna hemma. Tack Kenneth, för förtroendet!! Ni får komma upp och hälsa på när det finns snö så vi kan köra tillsammans.