Jag och Teddy kom iväg och det tog inte lång stund innan jag insåg att jag var tvungen att åka om honom för att det gick för sakta. Så jag sa så, helt enkelt... Teddy, jag tror vi måste åka om dig, det går lite för sakta. "Okej, gör så", sa han. Det gick jättebra och sen fick jag Lisbeth efter mig när jag väl såg mig om efter ett tag. Jag ledde fint hela första varvet och det kändes ju som att guldet redan låg i handen på mig. Men på en sån här galen tävling kan allt hända.
Och det gjorde det också!
(alla foton från Ylwa Malmberg)
Mina hundar kommer in fint vid varvningen, och nu när jag ser på bilderna kan jag tydligt se hur svårt det är att se spåren. Haldex springer ju glatt på, rätt ut i lössnön. Inte ens lite kvistar utlagda, för att visa spåret. Ni ser ju på bilderna vilket virrvarr det var. När mina hundar hade gått ner i snön tänkte jag först att de skulle nog ta sig upp och följa efter de andra hundarna sen, men det var ett sånt trassel på dom att jag var tvungen att ankra och kliva ner i snön som gick mig nästan upp till midjan och reda ut härvan. Jag trodde det var kört, så jag tog det väldigt lugnt och sansat. Fick upp dom till slut och när vi väl kom iväg igen så gick det rätt bra.
Tióne och Haldex blev dock rädda av allt tumult som blev med mycket hundar och med nån hund i ett spann som inte var helt schysst, hundar som prejade varandra och så som det blir i ett sånt här pressat läge. Det krävs riktigt tuffa hundar för att hantera en sån här situation och just nu så är mina ledarhundar i en känslig ålder och jag skulle inte starta på den här formen av tävling om det vore en igen. Hundarna klarar inte pressen.
Vi körde upp oss i alla fall, fast vi hade dåligt läge och låg 2a ända in i mål. Lisbeth låg precis bakom oss och när jag gav henne plats, för att vi skulle kunna 'raca' in i mål jämte varann, så blev Haldex o Tióne väldigt rädd när hennes hundar kom upp strax bakom, så de slutade helt enkelt att gå på, eftersom de blev så osäkra. Resultat blev att Pya trasslade in sig där bak och när hon nu aldrig ens försöker trassla ut sig, så tog sig Lisbeth först in i mål. Själv kikade jag bakåt för att se så ingen kom, och jag och mitt spann haltade in i mål.
JÄTTEGRATTIS till Lisbeth!!! Nu fick du revanschen från Sham och den var du väl värd!! :-)
Min känsla för den här formen av tävling är blandad. Jag tyckte det var kul i början med starten, men vid varvningen upplevde jag att det var brister från tävlingsledningens sida att inte ens kunna kvista, så man såg spåret. När det är sådana här tävlingar måste säkerheten för hundarna komma i första hand och jag upplever inte att så var fallet här. Att köra varvningar för att det skall vara publikvänligt kan jag förstå, men det är otroligt svårt för hundarna att inte vilja 'gå in i mål' när de känner igen sig, så att spärra av, eller kvista, är nästan ett måste, för att det ska bli säkert att köra, tycker jag.
Hela helgen har i alla fall varit otroligt rolig och jag tackar alla i landslaget för trevligt bemötande. Jag har lärt känna nya människor och det känns väldigt kul! Jag kan definitivt tänka mig att göra det här igen.
Landslagsdräkten tar jag på mig, anytime :-)
TACK ALLA!! DET HAR VARIT EN SUPERHELG!!!
Såg riktigt häftigt ut med massstart. Men nog var det väl lite trångt med Lisbert i mitten.
Det har varit otroligt kul och spännande att få följa dig och vovvarna på din silver och brons debut i landslaget!!
Säger återigen Fy attan vad du och hundarna är duktiga! Grattis är verkligen på sin plats!!