Mina duktiga vovvar
Jag var tvungen att ringa min vän Annika och berätta att jag körde alla hundarna på samma gång. "Ja-aa... Hur känns det nu då? Efter det här utvecklingsåret?" frågar hon mig.
- Ja du, Annika! Det känns HELT FANTASTISKT!!!
Vissa saker måste man mogna in i, och det här var dagen jag skulle debutera på släden, tillsammans med alla mina hundar, samtidigt. Jag visste det inte igår, men jag kände det idag. Idag är det dags. Jag sa att innan säsongen var slut, skulle jag kunna köra alla mina hundar samtidigt på släden och idag har jag gjort det *stolt*
Och jag måste säga, att jag kände mig fruktansvärt säker med Pya och Tióne i led. De är liksom järngänget!! Speciellt Tióne har jag ju börjat känna mig väldigt säker med, för hon lyssnar så bra. Hon är verkligen fantastisk och jag tror nog att hon kommer att fortsätta utvecklas till att bli en alldeles suverän ledarhund. Okej, måhända ni tycker jag låter skrytsam, men hon har faktiskt dåliga sidor också. Till exempel stod och hon brölade som en jäkla tjur, typ en halvtimme innan vi ens skulle iväg, för jag hade ju satt fram släden och linor och allt. Det enda hon kunde göra var att bröla *suck*
Men när väl hon och Pya var uppsatta så stod de där, åt rätt håll, utan att vimsa runt. Det är så skönt, att inte behöva sätta fast hundarna i nåt ankare, bara för att de ska stå framåt. Det vi behöver träna på, det är att göra det på andra, okända ställen också, så att det sitter där också. Quadra åkte in i spannet först, för tror ni inte att hon bet på selen idag igen. Tänkte det är bäst jag sätter in henne, så är hon 'uppsträckt' så kan hon inte bita. Jag har lagat hennes sele idag.
In med alla hundarna, jag var väl inte sådär supersnabb egentligen, men det gick bra ändå. Startstnöret fungerar ju utmärkt att ha runt ena däcket på bilen, sen är det bara att dra loss snörena(2st, för säkerhetsskull) och IVÄÄÄÄG!!!
Nysnöat och lite tungt före med plusgrader i luften. Hundarna matade på utav bara sjutton och jag riktigt kände lyckoruset komma i kroppen. Vi skulle köra bakvägen, men vid ett tillfälle stod jag och skulle ta kort med mobilen för att skicka en bild och då var jag inte med, varpå Tióne valde ett spår, som inte riktigt var åt rätt håll. Det gick som i en liten, liten rondell, med träd väldigt tätt intill, så jag fick som baxa släden för att jag inte skulle krocka med träden. Sen valde hundarna att sticka åt hemåthållet igen... jag var inte med där heller, så vi körde åt hemåthållet och sen drog vi till Nyby istället. Så vi får väl försöka oss på den där vägen nästa gång igen :-)
Inga problem att komma till Nyby iallafall. De jobbade på bra och den här matten tog inte ett enda sparktag under resans gång. Sammanlagt körde vi 15,4km med en medelhastighet på 12,7. 1h och 29min var vi ute. Helt underbart!
Utan att tveka, tar ledarhundarna mitt kommando att svänga till vänster
- Ja du, Annika! Det känns HELT FANTASTISKT!!!
Vissa saker måste man mogna in i, och det här var dagen jag skulle debutera på släden, tillsammans med alla mina hundar, samtidigt. Jag visste det inte igår, men jag kände det idag. Idag är det dags. Jag sa att innan säsongen var slut, skulle jag kunna köra alla mina hundar samtidigt på släden och idag har jag gjort det *stolt*
Och jag måste säga, att jag kände mig fruktansvärt säker med Pya och Tióne i led. De är liksom järngänget!! Speciellt Tióne har jag ju börjat känna mig väldigt säker med, för hon lyssnar så bra. Hon är verkligen fantastisk och jag tror nog att hon kommer att fortsätta utvecklas till att bli en alldeles suverän ledarhund. Okej, måhända ni tycker jag låter skrytsam, men hon har faktiskt dåliga sidor också. Till exempel stod och hon brölade som en jäkla tjur, typ en halvtimme innan vi ens skulle iväg, för jag hade ju satt fram släden och linor och allt. Det enda hon kunde göra var att bröla *suck*
Men när väl hon och Pya var uppsatta så stod de där, åt rätt håll, utan att vimsa runt. Det är så skönt, att inte behöva sätta fast hundarna i nåt ankare, bara för att de ska stå framåt. Det vi behöver träna på, det är att göra det på andra, okända ställen också, så att det sitter där också. Quadra åkte in i spannet först, för tror ni inte att hon bet på selen idag igen. Tänkte det är bäst jag sätter in henne, så är hon 'uppsträckt' så kan hon inte bita. Jag har lagat hennes sele idag.
In med alla hundarna, jag var väl inte sådär supersnabb egentligen, men det gick bra ändå. Startstnöret fungerar ju utmärkt att ha runt ena däcket på bilen, sen är det bara att dra loss snörena(2st, för säkerhetsskull) och IVÄÄÄÄG!!!
Nysnöat och lite tungt före med plusgrader i luften. Hundarna matade på utav bara sjutton och jag riktigt kände lyckoruset komma i kroppen. Vi skulle köra bakvägen, men vid ett tillfälle stod jag och skulle ta kort med mobilen för att skicka en bild och då var jag inte med, varpå Tióne valde ett spår, som inte riktigt var åt rätt håll. Det gick som i en liten, liten rondell, med träd väldigt tätt intill, så jag fick som baxa släden för att jag inte skulle krocka med träden. Sen valde hundarna att sticka åt hemåthållet igen... jag var inte med där heller, så vi körde åt hemåthållet och sen drog vi till Nyby istället. Så vi får väl försöka oss på den där vägen nästa gång igen :-)
Inga problem att komma till Nyby iallafall. De jobbade på bra och den här matten tog inte ett enda sparktag under resans gång. Sammanlagt körde vi 15,4km med en medelhastighet på 12,7. 1h och 29min var vi ute. Helt underbart!
Utan att tveka, tar ledarhundarna mitt kommando att svänga till vänster