seriXone

Eftersom jag hade en ledig dag idag, var jag och hundarna ut på en tur. Jag tänkte ut så bra, hur jag skulle köra dom och skulle sätta Tiwas i led, tills jag insåg att jag inte alls kan sätta Niro och Silve jämte varandra i starten. Det är fruktansvärt länge sen jag körde dom två bredvid varandra och det har ju blivit lite så, för Niro som varit så himla het och intensiv i starten har ju t om gett på kamraten jämte ibland, även om det varit en tik. NU är han så mycket bättre och det enda jag behöver påminna honom om nuförtiden, det är att han inte alls ska dra och bita i linorna. Han ger inte på spannkamraten längre iallafall och det känns otroligt bra. Med andra ord fick han gå i led med Tióne till att börja med.

Silve i ett nötskal - måste man fjöla, så måste man,och då stannar man bara spannet och gör det. *suck* Jag önskar han kunde ligga på och dra lika bra som han stannar de andra hundarna. Han är duktig, men fanns viljan ännu lite till, skulle jag haft en sån jäklarns bra wheelhund i Silve. Tyvärr är lusten inte tillräcklig för att lägga i styrkan - som jag vet att han har - utan den sparar han till saker han tycker är viktigare ;-) 


Vi tog den där fina skoterleden som ledde in i skogen, den jag inte körde förra gången. Nu var det dags att utforska. Sagt och gjort och SURPRISE så kom vi till en liten by. Har ingen aning om vad den heter, men helt plötsligt fanns den bara där. Och sen fanns det skoterspår hullerombuller och här valde jag att vända tillbaka. Den naturliga vägen känns ju som höger och här ska vi precis ta vänster. De ville inte riktigt ta vänster på en gång - det skällde en hund längre bort och mer spännande hade det ju varit att fortsätta springa åt det hållet. Men det gick iaf till slut, och återigen var det Tióne som tog kommandot. Riktigt kul att se att det håller i sig.


Efter ca 10km bytte jag ledarhundar och satte upp Tiwas. Det betydde Niro bredvid Silve och jag kan inte ens komma ihåg sista gången jag körde de två tillsammans. Det gick bara hur bra som helst. Inga betänkligheter överhuvudtaget. Silve började bröla på en gång och skulle iväg och såklart hängde Niro med på brölet. Så så var det med det.


Niro och Silve

Vi körde 17,7km på 1h 37min. Medelhastigheten var 14,5. Och som vanligt stod jag på bromsen en hel del. Nu börjar det bli lite isigt i spåret, men en riktigt trevlig tur.

---

Andra gänget ut

Haldex var så lustig. Skulle ta kort några gånger och varje gång jag stod framför spannet gjorde han som på bilden. Men så fort jag gick tillbaka till släden för att ställa mig, så stod han som på bilden nedan när han ser bakåt..


Jag tänkte köra Pya i led... singel alltså. Satte henne där, men när vi startat tog hon snö, och det gjorde de andra två också. Insåg att det blev lite lång tid mellan vattning och körning, så jaja... Jag bytte henne mot Haldex och tänkte att han får väl visa om han klarar av det, eller inte. Och YES! Han var jätteduktig! Trodde nog inte det, för det är ju så, tänket i spannet, det står Tióne för och Haldex har motor, men inte så mycket hjärna. Det visade sig dock att han klarade av det mycket bra. Han vände på huvudet i början, ungefär som att konfirmera att det var rätt, det han gjorde. Lite beröm och sen var det bara fullt ös som gällde.

Tyvärr la gps:en av efter 7,58km. Vi körde den biten på 38min 11sek och medelhastigheten var 17,4km/h. Sammanlagt körde vi 12,4km, samma runda som när jag körde 2-spann häromdagen. Jag är nöjd, de gick mycket bra. Även här låg jag på bromsen. Men jag gör gärna det när jag kör hemma. Jag vill ju hinna njuta av turen :-)



Rätt lika i uttrycket, eller vad säger ni? Loddie med mamma Pya.



Så här ska en ledarhund göra, tycker jag. "Ska vi sticka nu?" (kolla snösidan där han rullat sig)


Och när kommandot ges, då är det fullt ös som gäller. Loddie var lite sen i starten här....