Tack och lov för det dåliga vädret, för det betyder att Pya och valparna kan vara uppe i hundgården utan att jag ska behöva vara orolig för värmen. Nu hoppas jag bara det dåliga vädret håller i sig tills nästa fredag, då min semester börjar. 
Milli/Tirith på backen och Uno närmast kameran. Mille/Nando längst upp.
Häromdagen byggde jag en landgång till kojan. Som ni hörde på filmen förut hade ju Strecket/Dimrill ramlat ut och lagt sig under pallen, så det behövdes en liten bräda de kan klättra ut och in på. Idag visade valparna inga fegtecken, utan sprang genast ut ur kojan när jag kom in i hundgården. Först ut av alla var Pyret/Uno. Inga betänkligheter, utan rätt ut, tvärsöt till råga på allt. Här på bilden har de redan varit ut och in och vänt flera gånger.
Jag jobbar som bara den och har knappt 12 h mellan passen, så jag hinner inte(läs orkar) uppdatera med bilder på kalendern just nu, så ni får vackert vänta. Ledsen för det förstås. Faktum är att jag lär gå och knoppa nu, i morrn ska jag upp kvart i fem, för klockan sex ska jag sitta och ta första kunden.
På tal om kunder... Idag var det rätt skoj på jobbet. Det är ju inte ofta man får in kunder som man av en eller annan anledning har någon relation till, men idag hände just en sån grej. Det är andra gången för mig... Nån timme innan jag skulle gå av mitt pass ringde det in en kille, som inte presenterar sig vid namn och som skulle ha ett nummer till 3, ni vet, telefonföretaget. Han säger företaget och jag konfirmerar att det är det han tänker på och eftersom jag så väl känner igen hans röst säger jag: Jag tycker jag känner igen din röst, vad heter du? Jag var helt bombis på att det var en särskild person, det var enbart därför jag frågade...
Ja.. Christian, säger han och låter lite så där självsäker och presenterar sig sen med: Ja, det är jag som var med i Robinson.... (ungefär som att det är självklart att alla vet vem han är och lite som att jag skulle bli impad av att det var just han)
Jag börjar skratta och säger: "Nämen, hej Christian, det är Fia." Och jag skrattar, för han tror att jag känner igen hans röst pga Robinson, men jag känner igen hans röst för att han är gift med min kompis Karin och för att jag träffat honom såklart. Christian frågar: "Vilken Fia??" Han fattade ingenting. "Karins Fia", utbrister jag skrattandes! Ja, då fattade han också och tyckte nog det var lite lustigt att han kom till mig, av alla de hundratals människor som jobbar på 118118. DET var ju faktiskt dagens skratt, så det var kul att du bjöd på den Christian...
Jag jobbar som bara den och har knappt 12 h mellan passen, så jag hinner inte(läs orkar) uppdatera med bilder på kalendern just nu, så ni får vackert vänta. Ledsen för det förstås. Faktum är att jag lär gå och knoppa nu, i morrn ska jag upp kvart i fem, för klockan sex ska jag sitta och ta första kunden.
På tal om kunder... Idag var det rätt skoj på jobbet. Det är ju inte ofta man får in kunder som man av en eller annan anledning har någon relation till, men idag hände just en sån grej. Det är andra gången för mig... Nån timme innan jag skulle gå av mitt pass ringde det in en kille, som inte presenterar sig vid namn och som skulle ha ett nummer till 3, ni vet, telefonföretaget. Han säger företaget och jag konfirmerar att det är det han tänker på och eftersom jag så väl känner igen hans röst säger jag: Jag tycker jag känner igen din röst, vad heter du? Jag var helt bombis på att det var en särskild person, det var enbart därför jag frågade...
Ja.. Christian, säger han och låter lite så där självsäker och presenterar sig sen med: Ja, det är jag som var med i Robinson.... (ungefär som att det är självklart att alla vet vem han är och lite som att jag skulle bli impad av att det var just han)
Jag börjar skratta och säger: "Nämen, hej Christian, det är Fia." Och jag skrattar, för han tror att jag känner igen hans röst pga Robinson, men jag känner igen hans röst för att han är gift med min kompis Karin och för att jag träffat honom såklart. Christian frågar: "Vilken Fia??" Han fattade ingenting. "Karins Fia", utbrister jag skrattandes! Ja, då fattade han också och tyckte nog det var lite lustigt att han kom till mig, av alla de hundratals människor som jobbar på 118118. DET var ju faktiskt dagens skratt, så det var kul att du bjöd på den Christian...
Är det ni som kan svara på ALLT? :)
Tolkien! Stämmer det?