seriXone

Så var vi då där, på dag två. Jag som minns mig själv som jättenervös och nervig inför tävling, hade ett pirrande lugn inombords. Kanske var det för att vi kört så bra som en 6e plats på första dagen, jag vet inte. Men när jag tävlade förr, var jag en som led av stressmage och det är ju inget ovanligt bland de riktiga tävlingsmänniskorna. Jag hade inga stressmagesymptom överhuvudtaget och det var så skönt att slippa den biten. Jag är glad och nöjd, över att jag kände mig lugn som en filbunke och det var väl en två minuter eller sisådär när jag spände fast hundarna i draglinan. Sen gick det helt plötsligt jättefort och jag fick hjälp av en tjej ner, men mitt i vägen stod det flera spann och jag fick skrika åt dom att släppa fram oss. Från starten kom det en kille nedspringandes och tjejen som hjälpte mig släppte kopplet på hundarna och allt och killen tog över. Vi brassade till start, han tog bort kopplet och sen for vi iväg.

Det var nog nån plusgrad idag och jag hade nog till 99% bestämt mig redan igår att jag skulle sätta upp Tióne jämte Haldex om mamma Pya inte drack ordentligt. Så blev det också. Pya fick ta ett steg ner och det var helt rätt beslut. Tióne och Haldex gjorde ett riktigt bra jobb och jag är SÅ NÖJD med dom. Det är jag med allihop. Niro är en helt fantastisk hund och han bara gör sitt jobb, utan att krångla. Helt kalas! Fantastisk! Det var ju varmt idag och Pya snappade lite snö, men det var mycket bättre än igår, för idag var det lite tuffare för henne att stanna till. Jag märkte också att om jag körde lite mer i mitten på spåret, var det ju svårare för henne att ta snö, för kräsen är hon ju och vill ha det som är i kanten.

Det tog ett tag, men sen hade vi kört ikapp Daniel Larsson som låg på 5e plats. Vi stod jämte varandra vid parkeringen och jag skojade med honom "Vi ses i spåret" :-)  Han var väldigt duktig tyckte jag och bromsade in fint när jag kom och lät mig komma förbi. En schysst omkörning blev det. Men sen var det svårt att gå ifrån eftersom Pya snappade snö och det var nog det som gjorde svårt att gå ifrån. När vi fick syn på Daniel tog det ett tag också innan vi kom ifatt honom. Jag tror jag såg honom innan hundarna, men när de fick se honom gick det rätt fort. De var duktiga på att köra om, inga problem för dom, vilket känns jättekul. Hemma tränar vi ju bara för oss själva, så det är ju inte givet att det ska gå bra.

Vi körde på och Daniel hängde på oss. Det tog ett tag, sen kom vi ifatt tysken Günther Ammon, som alltså låg på en fjärde plats. När vi kom närmre ropade jag "Trail" och han kikade bakåt och saktade in lite för vi kom i full fart. Men mina hundar valde att gå om på vänstra sidan och Günther tittade bara bakåt en gång, så han såg nog inte riktigt vilken sida vi kom på, så han bromsade in och körde in mot vänstra kanten vilket gjorde att jag nästan körde rakt in i hans släde, men jag lyckades i sista stund bromsa. Han var riktigt snabb med att ankra upp sin släde och så sprang han fram till sina hundar och tog dom lite åt sidan. OJ! Vilken pärs. Alla mina hundar stod jämte hans och jag undrade om hans hundar kanske var lite arga sådär eftersom han sprang fram så snabbt. Nåja, det får jag aldrig veta. Jag vet bara att det gick jättebra och jag tackade honom innan jag manade på mina igen som snabbt var igång igen. Daniel bromsade in bakom oss, vilket jag tyckte var snällt, för han kunde nog ha trängt sig emellan på höger sida. Han körde om Günther också. Strax var det 800meters skylten som kom och då visste jag att jag inte behövde släppa förbi någon och jag och hundarna kämpade på för att komma in först. Vilket vi också gjorde, med de andra två tätt bakom.


Jag och hundarna precis före Daniel Larsson och Günther Ammon

Helt fantastiska
Jag tycker att mina hundar har gjort ett helt fantastiskt första tävlingslopp och jag är jättestolt över dom. Igår var jag ju inte riktigt nöjd eftersom vi hade två stora stopp. Ändå körde vi bra igår. Men idag var det absolut inget trassel och alla hundar gick riktigt bra, inklusive Pya som jag inte fått i tillräckligt med vätska. Hon snappade ju snö idag igen som sagt.

Det slutade med att jag och mina hundar tog oss upp till en 4e placering och idag hade vi den andra snabbaste tiden. Före oss tidsmässigt hade vi Marie Israelsson. Vi har klarat vårt mål som vi satte upp för den här säsongen och det på första snötävlingen: Att få ett 1a pris i dragmeritering. Och bara det känns ju helt otroligt!!

KM -  en silverplats
Det var ju faktiskt också Nedre Norras klubbmästerskap och det fattade ju inte jag vid prisutdelningen att vi kanske hade en chans där, så det var faktiskt en kille som heter Johan som berättade för mig att jag fått ett pris. Vi lyckades alltså bli tvåa på KM:et. YIHOOO! Vårt första pris!! Det kändes jättekul!

Allt som allt är jag så jäkla nöjd! Att jag igår visualiserade att vi körde upp och om två spann, verkar ha påverkat både mig och hundarna positivt. Jag har aldrig gjort det förut, men igår var det de bilderna som kom i mitt huvud. Själv tror jag nu att allt jag tror på är möjligt! Jag trodde nog vi var bra, men så här bra... ja, det är ju bara helt fantastiskt!


Jag och gänget på väg tillbaka till bilen.

ALLA FOTON ÄR TAGNA AV KALLE LARSSON