Jag har tur jag... Som får jobba sena pass och ha möjlighet att köra hundarna i dagsljus. Det är härligt väder nu, men jag önskar mig lite mer snö, och att ingen plogar upp vägen hemma. Mer snö så jag kan köra vägen till Nyby genom skogen. Jag och hundarna har kortat ner våra pass lite grann nu. Ska vi köra sprint på 8-10km så lär vi inte gå på 16-19kilometers turer precis inför tävling. Med andra ord: Snart är det tävling, så jag får korta ner på distanserna nu.
Hundarna känns otroligt pigga och starka. Loddie går mycket, mycket bra och det lutar faktiskt åt att jag kommer att ta henne på första tävlingen. För att se om hon håller, helt enkelt. Häromdagen tuggade hon sönder sin sele :-( Idag ryckte Niro som bara den i linorna innan starten. Det gäller att vara snabb som attan, så inget går sönder. Fast det är ju ändå bättre att de biter sönder, än att ge sig på spannkamraten och slåss, som en del hundar faktiskt gör. De enda två jag måste hålla lite extra koll på är just Loddie och Niro. Loddie är het och vet ju hur man drar i linorna, fast hon tar inte i lika hårt som Niro. Niro och Loddie är alltid de sista jag sätter in i spannet och numera så selar jag bara Loddie precis innan jag tar henne till spannet. Vilken tur att de andra hundarna är snälla där de redan står och väntar på spannkamraterna.
Nu håller jag tummen för att Tirith och Nato skall bli lika snälla som de andra, men mycket talar ju för att Nato kommer att bli en sel/lin tuggare, då han vid promenaderna blir förbannad om han råkar trassla in sig i linorna. Då åker de genast in i hans mun... så vi får väl se. På tisdag ska Tirith få springa i spannet igen. I lugn och ro. Nato, han får vänta ett tag till, han är ju fortfarande bara valpis :-)
Kommentera inlägget här: