seriXone

I söndags efter att David och Mia hade åkt hemåt Blekinge, var jag rätt däckad under dagen, men på kvällen när temperaturen sjunkit lite grann, bestämde jag mig att ta ut ALLA hundarna på en liten cykeltur. Och vilken känsla det var att kunna köra alla hundarna samtidigt utan att egentligen känna mig skrajsen för att jag skulle få trassel och för att det skulle bli slagsmål i spannet. Det är ju stora anledningen till att jag ville omplacera Tiwas från första början. När man har så få hundar, är det verkligen inte roligt att ha två stycken, där den ena verkligen vill ta kål på den andra.

Rapporterna från Karlskrona känns helt otroliga. Det går jättebra och Tiwas och Visko verkar ha funnit varandra ganska bra och sover jämte varandra i soffan. Draget går super vad det verkar och det känns bara nästan för otroligt för att vara sant. Starten för Tiwas i det nya hemmet är över förväntan, som Mia och David själv säger, och det känns verkligen som att hon hamnat på rätt ställe. Jag håller tummarna för att det ska fortsätta i samma anda.



Efter att jag kört alla hundar på den lilla 3hjulingen, släppte jag bara in alla i hundgården och också det var en helt fantastisk känsla jag inte upplevt på länge. Inget tjafs och inga hundar med ragg på ryggen. Oj, så skönt!!

Jag hade cykeldatorn på cykeln, men eftersom jag sitter i Orsa kan jag inte lägga in tiderna. Det gick fort iallafall, så fort det kunde gå med Silve i spannet. Det märktes klart och tydligt att han inte riktigt hängde med och det var uppenbart att han jobbar mycket bättre på snö än på barmark. Jag fick bromsa det bästa jag kunde på cykeln. Vi körde samma runda som David och Mia gjort, så den är lite över 7 kilometer. Mitt i skogen mötte vi skogsmaskiner som håller på att avverka. Inga problem med styrningen heller, men vid det här laget känner jag mig helt tvärsäker på att komma åt rätt håll när ja ghar Tióne i led. Hon är bara helt enkelt helt fantastisk!