Syrrorna Bus

Det är något magiskt i luften! Syrrorna Tióne och Quaddie har funnit varandra och Quadra vill busa och leka med sin syster, heeeela tiden. Det är lite roligt att se hur intensiv hon har blivit med Tióne nu. Hon har kommit in väl i flocken och det finns egentligen ingenting att klaga på. Hon är en trägnagare, det skulle väl vara det då. Annars går hon överens med alla hundarna, så det är absolut inga problem. Hon har ett tydligt hundspråk, det är egentligen bara vid matning som jag kan se att hon har ett litet ego, för matar jag nästan alla samtidigt, då fullkomligt hänger hon med huvet vid hinken och det syns att hon är beredd att göra ful min om nån annan kommer för nära. Fast det funkar inte riktigt för henne, för jag säger åt henne. Hon får vackert hålla sig ifrån hinken, som alla andra.

Quaddie sover numera bara ute i 'sin' koja. Hon ser ut att trivas bra i den. När vi ska dra, härmar hon sin storebror och vill inte komma ut ur kojan. Och när vi dragit klart och vi kommer hem, så är det stor skillnad mot när Quaddie kom hit. I början ville hon snabbt ut ur hundgården och in i huset. Hon var inte så villig på att gå in i hundgården heller, men nu... ja, nu får jag hålla i henne lika hårt som de andra, för hon draaar in till hundgården och springer glatt in med svansen i vädret. Och efter drag, ja, hon är glad att få krypa in i sin koja direkt efter att hon fått mat. Och hon äter precis lika mycket som alla andra och dricker alltid när jag vattnar innan körning. Ja-aa, man kan inte annat än säga att nu är hon en i gänget.. Duktig plutta som anpassat sig så fort. Ska bli kul att se hur fortsättningen blir, speciellt i spannet.

Jag brukar ta med mig den här ruggiga saken in i rastgården för att ha nåt skönt att ligga på. Där försöker jag alltid vara först med att slänga mig ned på den, men oftast hinner jag aldrig innan det är minst två hundar på den. Vi brukar pussas och mysa tillsammans och finns det något härligare än att ligga ute med vovvarna nån timme eller två, när solen skiner upp på trädens gyllene blad? Nu vet man, nu är det höst! Äntligen!!
1 Martina skriven

Jag blir både ledsen och glad när jag ser henne.

Glad blir jag för att allt går så bra och ledsen blir jag för att jag saknar henne så mycket.

Hon kanske inte vill komma hem igen, men jag hoppas hon saknar mig lite iaf.

Jag vill bara krama henne när jag ser henne men det går ju inte :(

Du får väl göra det istället.



Vad kissarna har vuxit snabbt, men om jag tänker efter så är det ju faktiskt snart en månad sen jag åkte. Gud vad tiden har gått fort.

Kramiz

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: