seriXone

Jag och
6 av hundarna, for ut på en tur i kväll. 14,5km och SNÖ under tassarna. Det betydde inga sockor på Pyan. Varför inte Silve är med? Jo, natten innan jag skulle fara hemåt Fjällandet igen, så fick Silve ett jätteotäckt krampanfall på natten innan vi skulle sova. Jag trodde han fick en hjärtattack, det var helt fruktansvärt. Själv har jag aldrig varit med om något liknande, så jag blev skräckslagen. Nu är han pigg och glad och är precis som vanligt, men jag vågar faktiskt inte ta med honom i spannet förrän jag har talat med en veterinär och haft in honom på en undersökning. Det får bli när det är löning, för mina sista slantar har gått till hundmat och besiktning av bilen. Det är skönt iallafall att han är sitt larviga gose-jag när han är inne och att han gapar på, precis som vanligt, när jag kommer hem från jobbet.

Här i Fjällandet
finns så mycket snö, att jag kan ta ut släden nästa gång, om den får ligga kvar. Gissa om jag kommer göra det =)  Det blir på tisdag, då är jag ledig. WIHOO! Jag längtar, och det gör säkert hundarna också. Det var lite tungt att dra på fyrhjulingen i snön idag, men de gjorde alla ett mycket bra jobb. Ledarhundarna hade ingen nacklina ens, men Tióne trycker tätt intill mamma Pya och håller högerkanten väldigt bra. De jobbar bra som ett team. Haldex ligger på bra, som vanligt och det är verkligen roligt att se hundarna bli extra glada och pigga, av det vita som ligger på backen.

Åh... just det ja. Quaddie löper också, äntligen. När hon är klar, då har alla löpt här. Skönt att slippa det mitt i säsongen. Faktiskt så slogs hon och Tióne lite grann när jag satte ut dom när jag stoppade hos Malin Sundin, på hemvägen från mamma. Första gången, men jag flyttade bara på Quaddie, och nu är det bra igen mellan de två. Pya, hon bryr sig inte ens om att Quaddie löper. Det är bra det. Tyder på att både Quaddie och Pya har ett bra språk emellan sig.