Snö finns. Men det finns inget ankarfäste direkt. Det blir att köra små spann. Det tar en jäkla tid att köra små spann. Idag körde jag 14,5km. Hundarna är duktiga och tycker det är himlans kul med släden istället för motorfordonet. Det är skönt för tassarna nu också, när snön kommit. Den sliter inte alls så hårt på trampdynorna. Idag gick Haldexen i led med mamma Pya. Bak hade vi Silve, som nu fått börja gå med igen. Jag har inte hjärta att låta honom stå, för han blir så ledsen visst. Det har vi minsann hört tidigare, att gråta, ja, det kan han. Men om han sen gråter för att han inte var med, eller om det var för att Quadra som löper, var borta.... hmmm... svårt att säga. Idag ylar Niro iallafall sorgset för att han inte får vara ute i rastgården med Quadra. Och jag skriker på honom att hålla tyst. Det är nog egentligen inte så sorgset, utan mer uppfordrande...
Nähä.. jag måste knoppa. Jag är död, känns det som åtminstone och det är en mycket tidig morgondag för mig. Måste åka kvart över fem, så det betyder att gå upp mycket tidigare. Inte mitt game, men måste man, så måste man...
Silve och Taggen.