OJ!
Jag hinner inte med mitt liv just nu! Alldeles nyss har jag klarat av sluttestet på min utbildningsfas ett. YES! Att söka nummer på Eniro118118 är inte det lättaste ibland. Man tror man gör rätt och söker och söker, och får ändå inte fram svaret... som man vet ska finnas där nånstans! Ja, det här jobbet är spännande och mycket allmänbildande. Jag ser fram emot att få börja efter att utbildningen är avklarad, som skall vara den 16e juni.
Med andra ord kanske ni undrar vad jag gör på jobbet en lördag??
Jo, efter en resa till Västmanland hände det grejer som varken jag eller Hélène trodde skulle hända! Lövuddsutställningsresan var toppad med surpriser åt oss båda och efter årsmöte-rabaldret for vi hemåt Hammerdal igen.
Vi startade 21:10 och var framme i Hammerdal nån gång efter 12, dagen efter....
Vad hände egentligen?
Trött och dan som jag var, fick jag stanna och sova nån gång mellan hemma och hemma :-) Västmanland kommer alltid att vara hemma. Som ni säkert själv har, har jag också två hemma. Barndomshemmet och där jag bor för tillfället. Med god resekamrat som inte slumrade mer än jag själv, höll vi humöret på topp så gott vi kunde, fastän att jag bara ville lägga mig ner och snarka så gott. Jag hade utbildning dagen efter och skulle göra mitt sluttest, tillsammans med alla andra, så jag siktade på att få nån timmes sömn innan testet. Tidspress är alltså inte att rekommendera!!! Under vår resa ner till Västmanland körde vi nog över nåt djur. Det såg ut som ett monster, det var vi båda helt överens om, men kanske det var en katt... eller en grävling t om. Mellan Gävle och Sala och vi tog oss tiden att vända om för att se efter så det inte låg någon kattstackare och plågades... vi fann ingenting och vi är fortfarande brydda över vad det var för monster som slängde sig ut framför bilen. Det fanns inte en chans att reagera och det kändes inte heller som att jag egentligen körde på något, men jag vet ju inte....
Vår resa pyntades av många olika djur.
Vi såg en hare och två rävar vid olika tillfällen. Vi missade även en grävling i mörkret som snabbt skyndade över vägen, in i säkerhet bland skogens alla träd. Resan ner gick hyfsat bra och jag var inte alltför trött, trots alltför lite sömn ända sedan jag började här på jobbet. Vi var hemma hos mamma tjugo över tolv, så tog vi bara in hundarna snabbt och det tog nog inte ens 5 minuter för vare sig mig eller Hélène att somna när vi väl lagt huvudet på kudden. Mitt i natten tyckte Niro och Haldex att vi skulle kramas och gosa, så de hoppade upp i sängen med mig och bara knölade in sina huvuden på mig, överallt. De är då för goa.....
....fortsättning följer.....
Jag hinner inte med mitt liv just nu! Alldeles nyss har jag klarat av sluttestet på min utbildningsfas ett. YES! Att söka nummer på Eniro118118 är inte det lättaste ibland. Man tror man gör rätt och söker och söker, och får ändå inte fram svaret... som man vet ska finnas där nånstans! Ja, det här jobbet är spännande och mycket allmänbildande. Jag ser fram emot att få börja efter att utbildningen är avklarad, som skall vara den 16e juni.
Med andra ord kanske ni undrar vad jag gör på jobbet en lördag??
Jo, efter en resa till Västmanland hände det grejer som varken jag eller Hélène trodde skulle hända! Lövuddsutställningsresan var toppad med surpriser åt oss båda och efter årsmöte-rabaldret for vi hemåt Hammerdal igen.
Vi startade 21:10 och var framme i Hammerdal nån gång efter 12, dagen efter....
Vad hände egentligen?
Trött och dan som jag var, fick jag stanna och sova nån gång mellan hemma och hemma :-) Västmanland kommer alltid att vara hemma. Som ni säkert själv har, har jag också två hemma. Barndomshemmet och där jag bor för tillfället. Med god resekamrat som inte slumrade mer än jag själv, höll vi humöret på topp så gott vi kunde, fastän att jag bara ville lägga mig ner och snarka så gott. Jag hade utbildning dagen efter och skulle göra mitt sluttest, tillsammans med alla andra, så jag siktade på att få nån timmes sömn innan testet. Tidspress är alltså inte att rekommendera!!! Under vår resa ner till Västmanland körde vi nog över nåt djur. Det såg ut som ett monster, det var vi båda helt överens om, men kanske det var en katt... eller en grävling t om. Mellan Gävle och Sala och vi tog oss tiden att vända om för att se efter så det inte låg någon kattstackare och plågades... vi fann ingenting och vi är fortfarande brydda över vad det var för monster som slängde sig ut framför bilen. Det fanns inte en chans att reagera och det kändes inte heller som att jag egentligen körde på något, men jag vet ju inte....
Vår resa pyntades av många olika djur.
Vi såg en hare och två rävar vid olika tillfällen. Vi missade även en grävling i mörkret som snabbt skyndade över vägen, in i säkerhet bland skogens alla träd. Resan ner gick hyfsat bra och jag var inte alltför trött, trots alltför lite sömn ända sedan jag började här på jobbet. Vi var hemma hos mamma tjugo över tolv, så tog vi bara in hundarna snabbt och det tog nog inte ens 5 minuter för vare sig mig eller Hélène att somna när vi väl lagt huvudet på kudden. Mitt i natten tyckte Niro och Haldex att vi skulle kramas och gosa, så de hoppade upp i sängen med mig och bara knölade in sina huvuden på mig, överallt. De är då för goa.....
....fortsättning följer.....