Räddaren i nöden
Jag räddade nämligen min katt ur ett träd.
Meleia är min katt, helt orädd för hundarna och ibland kan jag tycka att hon leker med dödens käftar då hon glatt springer förbi hunden utan att bry sig om räckvidden på kopplet.
*puh* Modig katt, eller dumdristig.
Idag skulle hon med in i rastgården. Jag har sett att hon varit på väg förut men aldrig trott att hon menat allvar, så idag lät jag dörren stå öppen och visst.... in klampade ett stycke katt, inte rädder för hunden här.
När jag matat hundarna talade jag om för henne att jag tyckte att hon inte passade in i rastgården och tog henne och satte henne utanför. Som vanligt springer hon runt och larvar sig och retar hundarna, de kommer ju ändå inte åt henne, verkar hon tycka. Så när jag väl matat klart hundarna och gjort rent i hundgårdarna och var på väg in för att hämta koppel att ta in Tiwas och Tióne med, ser jag Meleia sitta i ett träd, högt upp och försöka klättra in i hundgården. Det hon inte förstod när hon tog sig upp där var nog att idén inte var så smart som hon trodde.
Jag gick ut ur rastgården bort till trädet och försökte ropa ned henne. Klättrandes från gren till gren såg hon ganska så rädd och ynklig ut. Jag gick in med hundhinken, hämtade hundarna och gjorde sen ett nytt försök att ropa henne till mig, men det gick inte. Hon jamade och försökte bara gå ner på en annan sidogren. Så jag fick hämta stegen. Upp med den mot trädet och kalla lite på katten.... -Mjaaaoooo, sa hon och kom närmre. Hon förstod att jag skulle rädda henne och skyndade sig att komma till stammen på trädet där hon stod och vinglade tills jag fick ett ordentligt tag om henne med båda händerna. Då var hon helt stilla i min famn och tycktes förnöjd med att vara där. Bark i huvet och i pälsen hade hon. När vi väl var nere på marken satt hon kvar en stund och bara myyyyste innan hon hoppade ner. Sen följde hon glatt med in och lade sig på min mage medan jag startade upp laptopen. Nu ligger hon på sin favvoplats, högst upp i ett klätterträd.... å jäser... å myser... nog mycket bättre än tallen där ute :-)
Men lilla söta katten!! Vilken kaxig flicka. Hon låter jättefestlig (fast att det inte var så festligt för henne att fastna i trädet förstår jag ju). Kram!