seriXone

I hundgården
Ute i hundgården har Atto slutat löpa. Prisma löper för fullt och Silve och Niro tycker att hon luktar himmelskt gott. De står och trånar efter henne så fort de får vara ute i rastgården. Hon ser till att få sin uppmärksamhet och flörtar naturligtvis tillbaka. Silve stoppar in tassarna genom nätet och försöker klösa ut henne, Prisma som vanligtvis är en bitch säger ingenting om det. Fick hon, skulle hon nog gärna få till det med Silve eller Niro. När Silve är i hundgården skäller han jättemycket. Han retar mig till vansinne. Ibland har jag lust att gå och tejpa ihop munnen på honom för att se om det hjälper. Han är en riktig pipsill när det är löp här hemma.

Avstämma hundar
I Canada så 'debark'-ar dom sina hundar. Där kan grannarna klaga om de har hundar som står och ylar och skäller. Har man då en kennelverksamhet kan man få den nedlagd om det klagas. Så de tar helt sonika och skär av stämdbanden på sina hundar, så när de skäller hör man bara ett dovt skällande istället. Det låter jättekonstigt för en som inte är van. Detta får mig även att tänka på något annat. Nämligen...

Kastrering
I både USA och Canada är det även populärt att kastrera sina husdjur när de inte ska gå i avel. Det är något vi helst inte gör här i Sverige. Egentligen undrar jag varför? Varför är vi så tröga i Sverige att vi INTE anammar samma metod? Hur superbra skulle det inte vara om våra hundar slapp dessa hormoner, som spelar med dom varje gång det är löp? Om de slapp må dåligt som en del gör, om de slapp hävda sig mot andra hundar för att vara högst i rang för att vara den som 'får till det'.  Vi skulle få mindre slagskämpar på det viset, och därmed mindre problemhundar, vilket skulle resultera i färre omplaceringar.

Det finns jättemånga fina hundar som kan gå i avel, så varför kan inte vi uppfödare vara mer ansvarsfulla och göra som de gör på andra sidan Atlanten och sälja våra valpar med ett 'spay/neuter' kontrakt och förhindra att våra valpar som säljs till människor, som efter att ha haft hunden i 1½ - 2 år tar valpar på den, för att dom tycker om den så mycket?


Inne på 13e året
Själv har jag varit med rasen sen 1995 och jag känner mig fortfarande som en nybörjare i mångt och  mycket. Efter 12 år med rasen har jag haft min första valpkull. Nu har jag valpköpare som vänder sig till mig med alla möjliga frågor och jag försöker svara och hjälpa så gott jag kan. Jag går till mig själv och känner efter vad jag har lärt mig genom åren. Jag har sprungit på utställningar sen -98, varit med min vän och mentor på dragtävlingar och träningar, haft mina hundar på kollo för att de inte ska tappa den viktiga språkkänslan. Jag söker fortfarande råd och hjälp av mina uppfödare, jag har fortfarande mycket kvar att lära. Nu återstår att se vad valparna kommer att bli. Kommer de att bli som jag förväntat mig? Duktiga arbetshundar med trevligt temperament och en fin exteriör? DET kommer för mig att vara beviset på att jag lärt mig något under de här tolv åren.

I vårt land börjar det komma mer och mer att kennlar kastrerar sina hundar när de inte ska gå i avel. Jag tycker det är jättebra och fler borde följa exemplet. Dock tror jag starkt att fler skulle kastrera sina hundar om priset var mer överkomligt. Att kastrera tikar idag kostar ju nästan lika mycket som inköpspriset av tiken. Ingreppet på hanar är betydligt lättare och då även mindre kostsamt. Skulle priserna sjunka, skulle ingreppen öka. Det är jag övertygad om. 


Jag KAN inte vara den enda som tycker något om det här.    Vad tycker du?