Hoppas ni alla får en trevlig Lucia!!
Tidig morgon idag och utanför fönstret på jobbet kan jag se den vackra månen som ler mot mig.Den lyser upp över Frösön och jag blir alltid lika fascinerad över hur vackert det är här uppe i Jämtland. Och mina kollegor verkar inte uppskatta det riktigt, för ibland när jag står och tittar ut över Frösön, så undrar de om jag beundrar utsikten? De vet att uppskatta Jämtland när de far söderut, säger de, för där är det så platt, så platt... och då längtar de hem igen. Det är väl så... man blir hemmablind.
För mig går livet bara lättare och lättare. Att åka de där 5 milen enkel resa för att komma till jobbet börjar kännas som en plätte-lätt, trots att det är vinter. Vägarna är väl underhållna och ofta möter jag plogbilen, så jag får trängas med den för att komma fram på min lilla grusväg. Äh, liten och liten är den väl inte, men när man får möte med en fet plogbil är det inte alltid lätt att ta sig förbi. Men det går...
Idag har jag bestämt mig för att inte åka till Lillholmsjö i morgon. Skidorna lyckades bli lokaliserade igår och jag fick hem dom, men eftersom jag inte har kunnat träna något på släden, ser jag ingen vits med att köra ett race i morgon, med ett 6-spann jag inte kört ihop. Och eftersom jag tänkt mig att tävla i just den klassen, vill jag inte köra ett 4-spann. Vi stannar hemma och tränar hemifrån istället. Skönt att ha bestämt sig, och skönt att få vara hemma på den enda lediga dagen. Jag är inte direkt ledig mer än helgen den 20/21 dec, annars jobbar jag konstant med lediga dagar som är uppdelade. Lite jobbigt är det, för det är inte riktigt så man hinner vila upp sig på de dagarna förrän det är dags att gå till jobbet igen. Men men.... man får vara glad idag att man har ett jobb att gå till.
Tidig morgon idag och utanför fönstret på jobbet kan jag se den vackra månen som ler mot mig.Den lyser upp över Frösön och jag blir alltid lika fascinerad över hur vackert det är här uppe i Jämtland. Och mina kollegor verkar inte uppskatta det riktigt, för ibland när jag står och tittar ut över Frösön, så undrar de om jag beundrar utsikten? De vet att uppskatta Jämtland när de far söderut, säger de, för där är det så platt, så platt... och då längtar de hem igen. Det är väl så... man blir hemmablind.
För mig går livet bara lättare och lättare. Att åka de där 5 milen enkel resa för att komma till jobbet börjar kännas som en plätte-lätt, trots att det är vinter. Vägarna är väl underhållna och ofta möter jag plogbilen, så jag får trängas med den för att komma fram på min lilla grusväg. Äh, liten och liten är den väl inte, men när man får möte med en fet plogbil är det inte alltid lätt att ta sig förbi. Men det går...
Idag har jag bestämt mig för att inte åka till Lillholmsjö i morgon. Skidorna lyckades bli lokaliserade igår och jag fick hem dom, men eftersom jag inte har kunnat träna något på släden, ser jag ingen vits med att köra ett race i morgon, med ett 6-spann jag inte kört ihop. Och eftersom jag tänkt mig att tävla i just den klassen, vill jag inte köra ett 4-spann. Vi stannar hemma och tränar hemifrån istället. Skönt att ha bestämt sig, och skönt att få vara hemma på den enda lediga dagen. Jag är inte direkt ledig mer än helgen den 20/21 dec, annars jobbar jag konstant med lediga dagar som är uppdelade. Lite jobbigt är det, för det är inte riktigt så man hinner vila upp sig på de dagarna förrän det är dags att gå till jobbet igen. Men men.... man får vara glad idag att man har ett jobb att gå till.