Nytt vägval

Haldex är fortfarande lite öm i frambenet så han fick stanna hemma. Då blev det ett 3-spann med Tióne och Niro och Pya, vilket var rätt kul för DÖM OM MIN FÖRVÅNING såg det ut SÅ HÄR!!! (se bilden nedan) när jag kom ut på stora vägen från min lilla skogsväg från huset. SURPRISE!! Någon har kört med nån sorts maskin(pist kanske?) och det blev jättefint att köra helt plötsligt. YIHOO! För nu är skogsmaskinspåren ett minne blott, vilket underlättar min körning och VIPS så kan jag åtminstone köra 10,5km utan problem igen. Kör jag det och tar min lilla skogsväg också, får jag ihop runt 15km. Men idag körde vi en alldeles ny väg, och följde den fina vägen... hur långt det blev har jag ingen aning om...


Se så fint det har blivit på min väg där jag kör hundarna.
"Tack till vem det nu var som körde upp vägen..."

Pya fick prova på att gå bak, för en gångs skull.


Jag valde att köra Tióne ihop med Niro i led och Pya var som galen i starten när hon insåg att hon inte skulle gå längst fram. Det gick bra och JÄDRAR vad hon jobbar på extra när hon måste gå bak. Jag ska faktiskt försöka köra henne lite mer bak, nu när jag har Niro och Tióne som fungerar så bra längst fram. För det kan vara skönt att få variera lite tror jag.


Debut i singelled


Det var inte bara lite nytt för Pya idag, utan för lilltjejen,Tióne också. Hon fick för första gången testa på att gå ensam i led och det klarade hon galant. Ingen tvekan utan fullt ös gällde. Riktigt duktigt gjort av henne, då det inte var stenhårt i snön, utan hundarna sjönk ned lite grann med tassarna på sina ställen, vilket gjorde det lite tungrott ibland.


Se vilken fin liten plutta, så duktig....


Eftersom vi bara var tre hundar och jag, passade jag på att göra något jag velat göra ett tag, men det är bäst att börja smått. Jag och hundarna gjorde en solfjäder. Det gick, men Pya var väl inte överförtjust i att trängas med de andra två.


Det ser ut som att Niro och Pya säger något till varandra. Undrar vad?



Och så här såg det ut bakifrån


Pya verkade inte helt bekväm med att springa sådär och trängas, så istället för att lösa upp allt jag knutit upp i linorna, valde jag att stoppa in henne i slädsäcken. Eftersom mina hundar aldrig åker där, har jag bestämt mig för att vänja varje hund med det. Hon var INTE nöjd med det, och var inte alls lika duktig som sin dotter Quadra, utan skrek och gol istället.  Men när hon insåg att hon inte skulle få komma ut igen, tystnade hon och fann sig i att ligga där. Duktig Pye.


Väl hemma fick de som jobbat lite mat och matte tog fram stora ryapläden och la i rastgården och lade sig på den. Genast fanns en Haldex och slingrade sig som en orm runt mig. Hur han lyckas med att ringla sig sådär, han måste vara en orm-hund... Men vilken nallehusky. Det är så kul att alla valpar har ärvt mamma Pyas trevliga temperament. De är bara för goa' alltså. VAD JAG GILLAR DOM!
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: